Black Week, dator och böcker... och (djävuls-?)ägg

Är det bara jag eller är äggen i affären av sämre kvalitet nu? Annars finns det alltid någon blessyr i skalet som skvallrar om att det här ägget kommer att spricka i kastrullen, men även de finaste äggen spricker. En bra stund innan kok dessutom. Jag som är den mer försiktiga äggkokaren i familjen brukar annars alltid kunna stoltsera med att koka högriskäggen utan minsta spricka, men nu hinner vattnet knappt bli fisljummet innan vitan bryter sig ut genom skalet. 

Det var dagens ögonblicksbild från mitt köksbord. Ägget ligger och skäms på diskbänken. Naturligtvis ska jag prova att äta det, men medför det minsta känsla av våld på min frukost får det gå hädan. 

Jag är ledig såhär en tisdag och det är ljuvligt. Dagen lär väl rinna iväg då jag ska till hästen nu på förmiddagen, men en lugn morgon i sällskap av mitt kaffe och bloggen är sällsynta och jag ska njuta. Det ligger även ett olöst sudoku och väntar på mig. Försöker locka mig med sitt överskott av treor. 

Nu har jag lyckats stänga verkligheten ute länge nog, nu får vi gå vidare och jag sätter sikte mot Black Week. Jag försöker undvika att handla denna vecka på året, men det innebär också att jag inte kan handla något under hela november eftersom priserna har en tendens att leta sig uppåt så att det ska finnas marginal att sänka för denna smått hysteriska vecka. Tyvärr insåg jag nu att jag behöver byta ut min dator, då den de facto utgör en brandrisk. 

Jag är ändå ganska nöjd med att jag inte insåg detta tidigare i november, för då hade jag definitivt åkt på att betala ett överpris. Nu kan jag nästan känna mig nöjd med att i värsta fall betala normalpris. Dock kunde jag inte motivera mig till att köpa Officepaketet, fattar ni vad det kostar? När jag köpte min förra dator 2020 unnade jag mig ett sådant och jag tyckte att det sved rätt bra redan vid 1600 kr. Med reservation för ungefärligt pris, minns inte exakt men tror att det var i de svängarna. Nu hade de mage att begära typ 3200 kr! Alltså mer än vad datorn kostade! (Begagnad företagsdator.)

Jag frågade mitt datorgeni till lillebror om det inte rimligtvis borde gå att föra över mitt gamla Office till min nya dator, men han har ännu inte behagat återkomma i ärendet. Så här kastas jag mellan hopp och förtvivlan. Kanske det går, kanske är jag hänvisad till det förhatliga Google Docs. Eller kanske finns det någon annan motsvarighet till Office som jag bara inte hört talas om ännu. Kanske ska fråga AI. Nu gjorde jag det och min kompis svarade att det finns alternativ, av de fyra som angavs så lutar jag åt LibreOffice eller FreeOffice. Får undersöka saken vidare sen.

Det går åt mycket ljudböcker här för tillfället. Häromdagen avslutade jag Jale Poljarevius bok Polismannens tårar. Övervägande intressant och kul att han läste in den själv. Nu har jag påbörjat Pizzeria Roma av Elin Persson, uppläst av Lennart Jähkel. Vi får se om den landar hos mig.

Andra böcker som är värda att nämna är Jag som aldrig känt en man av Jaqueline Harpman. Den lämnade verkligen spår i mig och återuppväckte nästan min gamla lust att skriva själv. Tänk att en liten bok besitter en sådan makt att kunna ta en med till helt nya världar. Vidare kan nämnas Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind. Den här lyssnade jag på eftersom den blivit ganska hajpad och dyker upp då och då i flödet. Den var helt okej men lite för lång. Intressant att få en liten inblick i Ellen Keys liv, trots att boken till stor del baseras på korrespondens mellan kvinnorna på Strand och omvärlden och därmed inte gör anspråk på att utgöra en dokumentär över hennes liv. Jag får erkänna att jag nog ändå inte förstår hajpen kring boken.

Jag tror att efter Pizzeria Roma får det bli någon lättsam julbok, om jag hittar någon som inte är alltför sliskig. På min To-Read-List står även någon av Lydia Sandgrens böcker, mest troligt blir det Samlade verk.

Visst har november varit väldigt lång?

Bjuder på en låt

Nu är det dags igen, min vän. Vi höjer stämningen...

Börjar ni nynna på en Samir och Victor-låt nu så bjuder jag på den, för melodin dök upp i mitt huvud när jag funderade på hur jag skulle inleda dagens inlägg. Jag hade faktiskt inte tänkt att inleda det så ens, det var mer ett konstaterande att det är dags igen för ett nytt inlägg.

Jag ska dock erkänna att jag var tvungen att googla på textraden, för nu börjar jag komma upp i den där tråk-åldern där man liksom inte hänger med lika bra i alla nya artister som poppar upp som finnar på en tonåring kvällen innan årets skolfotografering. Det innebär inte per automatik att jag tycker att musiken är dålig, det är bara för många namn för att de alla ska få plats i min hjärna kopplat till röst eller refräng.

En glad och svängig låt till trots så är det inte mer än onsdag morgon nu, men visst börjar nedförsbacken på onsdag? En svag lutning mot något som skulle kunna se ut som en helg långt där framme. "Men Fumlan, inte ska väl du sukta efter helg redan? Du har ju ett jobb som du är nöjd med, ska du inte snarare längta efter måndagar istället?"

Jovisst, tack för påminnelsen. Det är bara det att det ligger lite smolk i bägaren. Hittills har jag kunnat hantera det men nu har smolket rörts upp och bägarens innehåll är knappt att räkna som tjänligt längre. Jag ska inte tråka ut er med detaljer om smolket, men på gott och ont känns det som att något kommer att hända snart. Jag korsar fingrarna och hoppas ha rätt i min känsla att jag kan känna mig trygg i min position och med det stöd jag tror att jag har.

I övrigt börjar jag komma in i jobbet rätt bra nu, osäkerheten hos en nyanställd börjar ge med sig och jag känner mig taggad. Jag nystar, grejar, frågar och bjuder in. Driver på, hålls tillbaka och letar mig runt. Precis som det ska, gissar jag.

Vintermörkret är här och för med sig en känsla av konstant mild trötthet. Ibland är det skönt att få vara lite lat och trött, sitta under filten, äta godis mitt i veckan och lösa sudoku. På sommaren finns en underliggande förväntan att man ska vara ute och fixa i trädgården. Man ska passa på att vara ute i det fina vädret, ta vara på de långa kvällarna och vara sitt bästa jag. Då tycker jag att det skönt att träda in i en tid av kravlöshet och vila upp sig från den käcka sommaren. Okej, vädret är inte särskilt upplyftande, det inspirerar knappast till spontanitet eller kreativitet. Däremot kan man gå ut med otvättat hår eller fula mjukisbyxor, för det syns ändå inte i mörkret.

Ha ett gött veckoslut, för det ska jag!

Så kom den äntligen, tidsomställningen.

Ja, det är sannerligen en snackis runt fikaborden i Sverige två gånger om året och det är inte många som idag skulle rösta för den om det varit en folkomröstning. Det tycks ändå som att det är en svår nöt att knäcka då hela EU sedan 1996 har samma tidsomställning. Ett enskilt land kan därmed inte bestämma själv då det styrs genom ett EU-direktiv. För protokollet ska nämnas att EU-parlamentet 2019 röstade igenom ett förslag om att alla länder ska gå tillbaka till den tid de hade 1978, alltså innan tidsomställningen drevs igenom.

Förslaget har dock inte gått igenom då det inte godkänts av Ministerrådet och detta beror faktiskt på medlemsländerna själva. På Dagens arena anges (om jag tolkar det rätt) att länderna inte är överens om att gå tillbaka till sin "egen tid", utan hellre vill välja själva om de vill behålla sommartid eller vintertid (normaltid). Med tanke på att vi har olika tidszoner som redan kan ställa till det i en vanlig skalle för den resovane, finns risken att det skulle bli ännu stökigare om man inte väljer att inte gå åt samma håll som grannarna.

I texten ges som exempel Finland som vill ha sommartid, om vi väljer vintertid skiljer det plötsligt två timmar på länderna. Danmark som ligger i samma tidszon idag, kanske inte skulle göra det om vi valde olika. Ja, stökigt är ordet.

Många medlemsländer vill dessutom att EU-kommissionen ska kartlägga de följder som kan komma av att slopa tidsomställningen. Hur det går med det förtäljer inte artikeln, men hur svårt kan det vara att tillsätta en utredning? Det kanske till och med kan stärka argumentet att avskaffa omställningen, då det finns forskning som tyder på att det vore gynnsamt både för klimatet och folkhälsan att avhålla sig från att peta på visarna.

Av rubriken att döma är jag för att behålla tidsomställningen, men så förhåller det sig emellertid inte alls. Däremot kan jag tycka att om vi nu ska ha den så är det skönt när den väl har passerats. Plåstret har rivits av. Nu är det höst på riktigt och om man ser glaset som halvfullt, så kan man faktiskt börja räkna ner till tiden då ljuset återvänder.

Lite om bil, muskelmassa och fåglar...så vet ni!

Det är ju helt vansinnigt att tiden går så fort, men jag klagar inte. Fortsätter det i den här takten så är det snart mars igen, men först vill jag ha lite av det lugn som kommer med den här årstiden.

Vi har precis börjat mata fåglarna. Ja, de fick allt tjata lite på oss men det var precis som att klockan slog fågelbordsdags, för plötsligt var det en väldig aktivitet på både talgoxar och pilfinkar här utanför. Blåmesarna kom och kikade in genom köksfönstret, som för att se var vi (eller maten) höll hus. Nu väntar jag bara på att det ska ljusna, jag hör dem därute och jag är inte så duktig på fågelläten men gissar på att det är Rödhaken som håller låda.

Jag har också varit ohemult trött det senaste, kan kanske bero på mörkret men det mesta kan nog skyllas på jobbet. Dels mitt uppdrag som jag äntligen börjar få lite kläm på vilket är skönt, men också för att det händer andra saker kopplat till jobbet som behöver hanteras mentalt. Det blåser lite vindar och jag är inte säker på var jag står i blåsten, men det kommer att ge sig ganska snart tror jag.

Jag har varit i valet och kvalet huruvida jag ska skaffa en annan bil eller inte, men tillslut blev min stackars nuvarande bil så eftersatt att jag ändå inte skulle kunna sälja den i befintligt skick. Så jag bestämde mig för att fixa till den. Nu har den nya vinterdäck, nya bromsar, nya sköldar och ett nytt ok bak. Dessutom har båda mina nycklar varit i ett bedrövligt skick, varav den ena inte ens gått att använda. Att beställa en ny kan tydligen kosta allt mellan 2500 - 7000 kr, galet ju! Så jag beställde ett nyckelskal och provade att byta själv. Det funkade faktiskt rätt bra, så nu ska jag nog beställa en till så att jag har två fräscha nycklar. Kostnaden för en ny nyckel blev nu ca 300 - 400 kr. Tips tips!

Min garderob fick sig också en utrensning. Jag har uppdaterat den lite, men inte rensat i samma takt som nytt kommit in. I ärlighetens namn har faktiskt det nya inte ens kommit in. Nu fick jag i alla fall köpt ett par lådor som snabbt fylldes och det blev också en stor hög som ska slängas eller göras trasor av. 

Alltså det här med åldern. Den kom hastigt på och nu börjar jag inse att jag behöver ta det lite vackert ibland istället för att bara bösa på. Jag skulle slänga upp sadeln på... ja sadelhängaren eller vad det kan tänkas heta och den sitter en bit upp väggen. Det är en mycket oergonomisk rörelse, men det har ju gått fint hittills. Igår hände det dock något med min axel som känns ganska oskönt nu. Hoppas att det är ett sånt där fel som man vill ha både ens bil och en själv, ett sånt som fixar sig själv. Jag får väl ta det lite lugnt med träningen, men vafasen ändå. Lägg där till att jag fortfarande lider sviter av en häck-klippning som jag utförde i somras, handleden är sig inte riktigt lik även om det är bättre. För att inte tala om mina menisker. Ja, det är inte utan att man plötsligt känner sig lite skruttig.

Desto viktigare att hålla sig aktiv då. Det har jag ju förstått. Det blir svårare att bygga muskelmassa och dessutom bryts den ned snabbare med stigande ålder. Hade det inte varit fantastiskt bra om samtliga arbetsplatser införde tre betalda träningstimmar i veckan för anställda över 40? För det här med tid är ju inget man badar i direkt, men kroppen ska hålla för förvärvsarbete allt högre upp i åldrarna. Ja, jag tänker då i och för sig inte jobba tills jag blir 68 år eller vad det nu är som gäller för mig, men för andra då.

Nämen nu så är det over and out tills nästa gång, det har ljusnat så nu måste jag titta på mina fåglar!

Torsdagsspaningar

Torsdag och klipptid. Har lyxat till det ordentligt och tagit ledigt idag. Jag vet inte vad gemene person har för inställning till det här med att sitta i fyra timmar hos frissan, men jag ser då inte fram emot det. Småprat och skvallertidningar är inte min melodi. 

Och där ser vi hur bortskämd jag är, med allt som pågår i världen så sitter jag och gnäller över en situation som jag själv försatt mig i av ren fåfänga. 

Jag tänker så ibland och försöker grunda mig med dåligt samvete. Det finns inget som inte känns futtigt i jämförelse med krig. Samtidigt är vi fortfarande tänkande och kännande individer, vad händer om vi inte tillåter oss att leva fullt ut? Kanske är det vår plikt att ändå leva fullt ut, inte kasta bort det vi har. Vi som har allt. Just nu.

För så är det ju. Vi vet vad vi har nu men det finns inga garantier. Jag vill inte vara en dystergök men jag tror att vi ska passa på att inventera våra glädjeämnen och rikedomar i livet. Påminna oss om dem och njuta av dem. Känna ödmjukhet inför dem. 

Vi tar så mycket för givet. Vår rätt till frihet, demokrati, att få bestämma över vår egen kropp, sjukvård, föräldrapenning, åtta timmars arbetsdag och semester. Att kunna ta ledigt för att fixa håret.

Tänk om vi alla förstod hur lätt allt kan tas ifrån oss och hur lätt det är idag att bli duperad. Vi förväntar oss till exempel att en övergång från demokrati till diktatur ska märkas och att vi då tydligt kommer att ta ställning emot den, men det sker långsamt och gradvis. Ackompanjerat av populism och vackra ord. En liten lagändring här och ett litet samarbete där.

Vi ska dock inte leta efter begravda hundar överallt, då är steget inte långt till att plötsligt hamna under epitetet konspirationsteoretiker. Vi riskerar också att bli utbrända på kuppen. Vi ska bara vara vakna och medvetna, ifrågasätta påståenden och fundera över vem som vinner mest på att slå split mellan oss. Det är nämligen få vapen som är så effektiva som att splittra ett folk. När vi förlorar känslan av gemenskap, då är vi som svagast både som individ och som nation. Det ska vi ha med oss när stämningen piskas upp i kontroversiella frågor, vem vinner på att vi blir osams runt fikabordet på jobbet? Det är inte vi!

Idag ska jag njuta av de fyra timmarna som jag valt att lägga på mitt hår. Jag ska njuta av att sedan komma hem till mitt hus och städa lite inför det kalas som vi ska ha i helgen. Jag ska njuta av det faktum att mina barn ser kalas som en självklarhet i livet.

Hur kan man bli så barnsligt glad?

Har jag vunnit på lotto?

Har jag fått en snäll lapp på min bil?

Kom jag i mina favoritjeans igen?

En löneökning kanske?

Nej nej nej, det är ju för att jag precis har beställt en varseljacka i softshell med dragkedjeförsedda fickor. Äntligen! Som Gert Fylking skulle utbrista i ren glädjeyra.

Jag har länge suktat efter en damvariant, men antingen har jag letat helt fel eller så har det helt enkelt inte funnits en sådan med alla de preferenser jag har. Hur som helst, nu har jag snart en i min ägo. Jag kommer att kunna rida i mörker utan att trassla med reflexsele, jag kommer att kunna gå mina långpromenader i mörker utan att trassla med reflexsele OCH jag kommer att kunna rasta hunden i mörker utan att trassla med reflexsele.

Ja, ni hör ju! Livet blir enklare och hösten kan komma. 

Förra säsongen köpte jag en fodrad varseljacka som jag använde flitigt i vintras, och jag sörjde nästan när det blev för varmt för att använda den fram på vårkanten. Detta trots att fickorna både var små och saknade dragkedja.

Jag har också längtat efter att ha en bra handbroms, men av någon anledning var det inte samma eufori som infann sig när paketet med nytt bromsok och lite andra relaterade delar kom. Det står fortfarande ouppackat i hallen trots att jag verkligen borde kontrollera att jag fått allt som jag beställt. (gäsp)

Det kanske blir roligare när min jacka har kommit? 

Pengars värde mätt i musik

Long time no see och jag vet inte vad jag ska skylla på egentligen. Ork och tid har varit en bristvara, så det ligger nära till hands att skylla på det. Jag är i full gång på jobbet och får väl en del gjort, men känner att jag kunde producerat mer om jag bara fick vara i fred. Nu ska det bollas, läsas igenom, gås igenom och även gnällas lite. Jag och min kollega står lite utanför gruppen vilket gör det naturligt att vi behöver samverka till viss del, men hon slukar mig hel. Jag är helt dränerad på energi efter att arbetsdagen är över och behöver verkligen hitta en strategi för att hålla en viss distans. Lyckligtvis sitter vi inte på samma våningsplan och jag får bli bättre på att blocka kalendern och undvika Teams när jag behöver få något uträttat.

Ha, nu fick jag också gnällt lite. Så när det är ute ur systemet tänkte jag raskt gå vidare till en eventuell nutidsspaning. I min ungdom hände det då och då att jag köpte en cd-skiva för min månadspeng och som ett litet stickspår kan jag avslöja att den första skivan jag köpte för egna pengar var Rikard Wolffs Pojken på månen. (En snabb sökning berättar att albumet kom 1995 och en något långsammare huvudräkning på grund av en gnutta misstro ger att det alltså var 30 år sedan?!!)

Nåväl, min månadspeng låg stabilt på 150 kr under några år och en cd-skiva kostade någonstans mellan 125 - 179 kr. Det senare var ofta samlingsalbum med två skivor. Då förstår man kanske att om jag skulle köpa en skiva, så måste det vara en verkligt bra skiva som jag längtat länge efter att få köpa och helst ska den också vara närmare 1 timma lång. Då kändes det som att jag gjort ett riktigt bra köp men om den bara var runt 45 minuter, kände jag mig i det närmaste lurad.

Över till nutid. I och med Spotifys inträde i mitt liv har jag slutat att lyssna på hela album. För om vi ska vara helt ärliga, alla låtar är inte lika bra. Nu kan vi plocka russinen ur kakan och göra egna listor, eller bara köra radio på en specifik artist eller låt. 

En artist som jag aldrig trodde att jag aktivt skulle lyssna på är Benjamin Ingrosso, men så har jag hört två låtar av honom spelas på radio och motvilligt blivit lite nyfiken. Dessutom är det flera personer (äldre än mig) som tycker att han är bra. Så okej då, jag letade upp albumet och lyssnade igenom det. Tror ni att jag blev såld eller besviken? 

Albumet var 38 minuter långt! 38! Trots att det var många spår. Fjorton "låtar" stod det. Hm, hur går det ihop? Jo, en del av "låtarna" visade sig vara bara spår med ljud och titel. En halv till en minut långa. Inbitna Benji-fans kanske protesterar nu och menar att det finns en djupare mening, och det är okej. Jag erkänner att jag kanske inte är tillräckligt insatt i hans musik och risken finns att jag missar någon nivå av hans konstform.

Men fjortonåriga Fumlan hade blivit grymt besviken om hon kommit hem med detta album, förvissad om att en lång stund av bra musik och fjorton fullvärdiga låtar som väntade. 

Å andra sidan, det produceras musik i samma takt som dåliga nyheter publiceras i media nu för tiden. Konkurrensen är stenhård och för att inte försvinna kanske det gäller att ständigt släppa nytt. (Sedan har kanske just han har en stor fördel som ingår i Wahlgren-klanen.) Då kan man kanske inte unna sig lyxen att satsa på kvalitet.

Okej, nu har jag varit ganska hård mot stackars B. Det ska föras till protokollet att jag gillade några av låtarna på albumet. Det märks att hjärnan bakom vill nå en bredare publik och nu har riktat sig mot den äldre publiken. Den publik som köpte cd-skivor för 149 kr på 90-talet.

Häpp! Spaning slut och ostmackor väntar!