Den frågan fick jag idag, men det var inte en fråga av nyfikenhet. Det var en taktik för att få mig ur balans. Även kallat härskarteknik. Och jag blir så arg på mig själv. Jag har ju läst konfliktlösning för bövelen, ändå gick jag direkt i försvar. Tillfället passerade snabbt och jag tog mig igenom det utan att förlora fattningen. Han la sig i något han inte visste någonting om och skulle ändå ifrågasätta mitt beslut. Det visade sig att jag fick rätt och det var en lättnad.
Men det är inte viktigaste. Det viktigaste är att jag tände på alla cylindrar. Den människan har den effekten på mig. Hade jag blivit hårdare pressad, så hade jag tappat det. Nu vet bara jag hur påverkad jag blev och det är också en lättnad, men efteråt bar jag med mig en känsla av misslyckande. En sån där känsla som lägger sig som en blöt filt över resten av dagen. Som gör att man ser världen genom en mörk solfilm. Som skaver. Jag har spelat upp situationen i mitt huvud många gånger och jag vet precis hur jag borde ha hanterat det.
Jag skulle bara ha frågat hur han menade. Och redan där skulle det varit schack matt för honom. För då skulle han ha tvingats visa sin okunnighet i frågan inför de andra som också befann sig i rummet. Istället blev det en kort ordväxling och ett avfärdande från min sida. Ingen "vann".
När det blir såhär, kan resten av dagen bli förstörd. Jag kan ligga i sängen på natten och reta upp mig, så att jag tillslut måste gå upp och dricka en mugg med varm mjölk innan jag kan komma till ro. Till vilken nytta? Och ligger antagonisten också och vrider sig i sin säng? Troligtvis inte! Det är alltså något jag behöver jobba med hos mig själv.
Jag valde att se detta som något positivt...tillslut. (Jag vet, kräkvarning va?) Men allt handlar om inställning. Om jag kan vända detta till något bra, så har jag gjort mig själv en stor tjänst. Jag ska inte gå in i detalj på vad jag gjorde, men det hela gick ut på att jag ska vara snäll mot mig själv. Samt att jag nu har en plan ifall något liknande händer igen.
Ior ändå! ❤
Vad sa du till personen som frågade om hur länge du jobbat (där)? ;-)
SvaraRadera/Arbetsplanen
Helt ärligt så minns jag inte riktigt, det blir väl så när man känner sig trängd. Men jag gick till motangrepp, dock ett subtilt sådant och situationen tolkades troligtvis av de andra som att vi bara slängde käft. :-)
RaderaKänner igen mig i det där. Jag jobbar med hundratals människor dagligen och jag tror det på 25 år hänt två gånger att jag blivit illa behandlad av folk. Men jag har svårt för att bara låta det rinna av. istället kan jag älta det i två veckor innan det till slut vill lägga sig. Jag bara är sådan och kan inte göra något åt det.
SvaraRaderaMvh // PP
Oj, bara två gånger? Det var ju bra, även om det såklart är två gånger för mycket. Men det ÄR skitsvårt att släppa, jag instämmer till fullo! :-)
RaderaJag har blivit oerhört bra på att hantera sånt där. Stannar till, lyssnar, utvärderar, ifrågasätter, resonerar logiskt. Subtilt, när allt är över, så inser personen ifråga att hen (väldigt sällan kvinnor dock) är dum i huvudet på riktigt.
SvaraRaderaIbland, om det känns oklart huruvida budskapet gått fram, talar jag om att personen är dum i huvudet på riktigt.
Jag tar ingen skit överhuvudtaget nuförtiden
Jag gissar att du i din yrkesroll har fått chans att öva mycket på det. Skönt att ha kommit dit!
RaderaJag tycker att det är svårt att hantera konflikter, när man själv blir ansatt. Jag behöver verkligen träna på det. Konflikter är nyttiga i grunden.