Räkningen kändes väl sådär

Varje år genomförs en kartläggning av vinterfåglar i Sverige, där vi får vara med och hjälpa till genom att räkna fåglar som vi ser från köksfönstret eller var man nu vill sitta på sin angivna adress. Upplägget är enkelt, det största antalet av en art som syns samtidigt är det antal som rapporteras in efter att perioden är avslutad. Ser du två koltrastar samtidigt på lördagen kan du notera det, men om du på söndagen ser fyra koltrastar samtidigt stryker du lördagens två och det nya antalet är nu fyra som ska rapporteras. 

Jag har räknat sedan 2018 och har kommit att tycka att det är något av en höjdpunkt under vintern. Även om det är naturligt att vilja rapportera in så många arter och individer som möjligt, är det viktigt att påminna sig om att det inte är en tävling. Detta genomförs för fåglarnas skull, eller kanske snarare för fågelvännernas skull som använder sig av statistiken på ett sätt som förhoppningsvis kommer fåglarna till gagn i förlängningen.

Helgen är densamma varje år, januaris sista. Tråkigt nog är vädret här i mina trakter ofta grått och blött, för att helgen efter bli lite kallare. Effekten av det blir att det under fågelräknarhelgen är något begränsat intresse från fåglarna att hålla till vid min fågelmatare. Helgen som just passerat däremot var aktiviteten mycket livligare och antalet arter betydligt högre. Kan vi byta helg, tack?

För andra helgen i rad har vi också passat hund och det är verkligen mysigt. Det är nästan så att vi räknar oss som bonusmatte- och husse nu och det känns som att vår familj ingår i hennes flock. Det ska bli spännande att se vad som händer framöver för snart börjar hon löpa och ägaren vill ta valpar på henne. Lite oklart om det blir sista kullen eller näst sista, men oavsett så kommer ägarskapet gå över på våra vänner (fodervärdarna) relativt snart och det tror jag att de ser fram emot. 

Hunden hålls på strikt diet då hon inte får väga för mycket, trots det är hon lite överviktig enligt ägaren. Fodervärdarna är inte så förtjusta i att gå jättelånga promenader, vilket kanske är det som skulle behövas egentligen. När hunden är här går vi åtminstone en långpromenad på ungefär 1,5 timma om dagen, så vi har ett rent samvete i alla fall. Det ska nog till ett tränat öga för att se att hon är överviktig, jag tycker att hon är hundra procent muskler men det är klart att även muskler väger. Risken finns nog också att det sticks till en liten godbit ibland, men inte hos oss. Vi är laglydiga till tusen. I det här fallet.

Min medryttarhäst är halt igen sedan några veckor, vi är en bit in i rehabiliteringen och imorgon ska jag skritta uppsutten i ca 20-30 minuter. Jag kunde suttit upp redan förra veckan, men eftersom promenaden bara skulle vara på 15 minuter struntade jag i att sadla och tränsa. Vi tog en liten sväng från marken, det är som att vara ute och gå med en jättestor hund. Han är nyfiken och glad att få komma ut, ska titta och smaka på olika tuvor längs vägen. Det har sin charm även det.

Jamen nu är ni uppdaterade om djuren i mitt liv. Ja, katten har jag förstås inte nämnt kom jag på, men jag kan utlova ett dedikerat inlägg om honom så småningom.