Frustrationen! Tvivlet! Sedan en stukad acceptans.
För hur ska jag tolka att jag ännu inte hört något om min jobbansökan?
Visst de kan ha mycket på sitt schema.
Visst de kanske har 200 ansökningar att gå igenom.
Visst det var två olika tjänster ute samtidigt som ska hanteras.
Men ändå?
Förstår de inte hur rätt jag skulle vara för jobbet?
Hur formulerade jag mig egentligen?
Skrev jag för högtravande?
Skulle jag låtit bli den där lilla knorren?
Mycket talar emot mig, det förstår jag.
Jag har fel yrkesbakgrund.
Jag har en utbildning men ingen erfarenhet.
Jag bor (för dem) ganska långt bort.
Men hallå?
Jag har rätt utbildning.
Jag tycker om att skriva (behöver inte betyda att det uppfyller deras standard förvisso).
Vi hade ett bra samtal veckan efter min ansökan.
Varför kastar de sig inte på telefonen?
Okej så, nu är det ute ur mitt system. Då kan vi gå in på nästa punkt som även den ger upphov till frustration. Visst låter mitt liv fantastiskt roligt just nu?
Smekmånaden är över på min praktikplats - som ju också är min ordinarie arbetsplats. Jag springer min VDs ärenden, en VD som ingen gillar. Mina kollegor har varit mer tillmötesgående än jag vågat hoppas på och hittills har jag ändå haft roligt. Nu börjar jag dock närma mig gränsen för vad mina kollegor står ut med. De känner sig överkörda och jag förstår det. Lyckligtvis är jag bara budbärare och jag har en handledare, så jag är inte ensam åtminstone. Det är ett ypperligt tillfälle att öva upp min förmåga till diplomati och problemlösning, men jag börjar bli trött. Allt ska helst vara klart igår och vi kommer inte vidare för att vi väntar på att en avgörande process ska avslutas.
Det som känns otacksamt är att jag har ett uppdrag som jag inte till fullo kan förlika mig med, samtidigt som jag tvingas utnyttja mina goda relationer med mina kollegor så att de snart inte är särskilt goda längre. Allt detta dessutom... gratis! Tänk va?! Snart bara tre veckor kvar på min LiA, håll ut!
Jag tröstar mig med att det kommer att bli bra när det väl är färdigt, men vägen dit är lång och människor kan bara hantera ett visst antal förändringar samtidigt. Den gränsen är överskriden för längesedan och vissa roller drabbas extra mycket av projekt som drivs i verksamheten.
Nåja, sista dagen på min LiA ska jag unna mig lite extravagans med tjejmiddag på Dorsia! Tjohej!
