torsdag, juni 23, 2022

Röd, gul, grön eller blå - vad är du?

Ända sedan boken "Omgiven av idioter" av Thomas Erikson kom ut 2014(?), har jag haft den på min lite mer perifera To-Read-List. Men eftersom jag står inför ett skifte i mitt yrkesliv, dock väldigt odefinierat och abstrakt än så länge, har mitt intresse för beteendevetenskap fått nytändning. Jag har alltså lyssnat på boken nu, men jag tänker inte göra någon omfattande recension av den. Bara reflektera fritt.

Jag har alltid hatälskat de där testerna som fanns (finns?) i olika tidningar som jag kom över som barn/ tonåring. Men ni vet: Vilken typ av vän är du? Vilket yrke skulle du passa inom (typ skådis/modell/advokat/läkare)? Vilken kille kommer du gifta dig med? Jag blev alltid den lilla grå, fega och intetsägande musen...om jag svarade ärligt vill säga. Därför var jag såklart tvungen att svara som jag önskade att jag var. Då blev jag den stjärna jag så gärna ville bli.

På den tiden var lösningen att låtsas vara någon jag inte var, och det hängde i. Från början stannade det enbart i mitt huvud och jag fick kämpa med att verkligheten stämde så dåligt överens med den jag ville vara. När jag blev äldre skaffade jag mig en attityd och nu fick jag istället kämpa med att upprätthålla den bild jag ville att andra skulle ha av mig. Jag började gå ut på vardagskvällar, hängde med människor som jag tyckte att jag passade med, lät mig bjudas på drinkar och dansade halva nätterna. Naturligtvis blev skolan lidande och jag gjorde val som jag nu håller på att reparera skadorna av.

Idag förstår jag att lösningen är att gå djupare. Finns det någonting hos mig själv som jag inte tycker om, bör jag ta reda på varför det är så. För om jag hittar orsaken till det, kan jag försöka att ändra det istället för att sminka över med attityder och dåliga beslut.

Det finns så många olika lager i oss människor, som definierar vår personlighet. Barndom, minnen, uppväxtförhållanden, förebilder, erfarenheter, vänner, arbetsplatser, kollegor, partners och mycket mer. Det mesta går att sortera in under arv och miljö. Sedan får vi inte glömma dagsformen heller. Jag kanske ger olika svar på samma fråga, beroende på när jag får frågan. Hur jag mår just vid det tillfället. Med detta vill jag påvisa att varje människas inre kan ha lika många kombinationer som ett kombinationslås. 

Därför är jag av den uppfattningen att man inte kan dela in oss i fyra olika färger hur som helst, utan att ta hänsyn till en människas komplexitet. Däremot kan det vara intressant och kan kanske till och med hjälpa oss att förstå varför en person alltid reagerar på ett visst sätt när en viss situation uppstår. Om man sedan vill ge den personen en färg eller helt enkelt bara konstatera att hen inte gillar snabba förändringar för att hen är en trygghetsknarkare, är upp till var och en.

Med det sagt så länkar jag Här till en sida som berättar lite om de fyra olika personlighetstyperna. Röd, gul, grön och blå. Eftersom jag ändå är barnsligt förtjust i att kategorisera, kan jag inte låta bli att måla min egen personlighet. Jag tror att jag är mest grön, med lite blått och gult beroende på situation.

Vilken eller vilka färger skulle du säga att du är?



Glad Midsommar!

14 kommentarer:

  1. Lustigt! Jag är övervägande röd, men har även drag i mig av lite grönt (mer nu än tidigare) och en smula blått :-). Sambon är gul, om du vill dra egna slutsatser ;).

    Kram Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, som övervägande grön tycker jag att röda verkar lite läskiga...men jag får kanske omvärdera den fördomen. ;-)

      Roligt att din sambo är gul, två starka viljor fast på olika sätt. Min man är också grön, vilket kan leda till lite stiltje här hemma ibland. Fast om jag någon gång är röd är det i förhållande till honom. ;-)

      Kram Fumlan

      Radera
    2. Nej då, röda kan verka läskiga bara för att de vill komma framåt på snabbast möjliga vis, och då slösar man inte på orden...och låter ibland lite kort i tonen kanske? "Tumme upp" är den rödes bäste vän! :-D

      Nja, jag är mest trött på gula personer. Talk, talk, talk....no action....:(.

      Mitt gröna väger nog upp mitt röda också, så jag är inte jätteläskig. Men på jobbet är jag väldigt röd tror jag!

      //Louise

      Radera
  2. En gång för 20 år sedan på en sån där nätdejtingsida när jag skulle skapa en profil så skulle man besvara frågan om favoritfärg. Jag skrev "Rainbow Warrior".

    Ha en bra Sillhögtid !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bästa namnet på en dejtingsajt, hur många killar fick du på kroken? ;-)

      Radera
    2. Nänä...jag kallade mig för Bladerunner. Favoritfärgen var Rainbow Warrior. Det var mest ett stöd till de med annan sexuell läggning än mig själv. Homofobi har aldrig legat för mig.

      Det är inte alltid så lätt att veta på en nätsida om det är man eller kvinna. Men det var några kvinnor som kom via tåg, buss och flyg upp till Norrland :) Å där är jag säker på att det var kvinnor... ;)

      Radera
  3. Tycker också om kategoriseringar, även om det blir väldigt grovt (det är väl också därför böcker som denna fått mycket kritik).
    Jag är blå-röd, men övervägande blå. Min flickvän är mest gul!

    Glad midsommar!

    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra kombination, du får mycket gjort med hög kvalité då! ;-)

      Ja, författaren har fått försvara sig en del och konstigt vore annars. Man får räkna med debatt när man ger ut en bok som denna, men intressant var den.

      Radera
  4. Väldigt intressant och tänkvärt! Jag har gjort lite sånna tester på jobbet när vi hade någon teambuilding-aktivitet. Jag blev mest grön då. Det finns nog en del som skulle säga att jag är blå dock... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Också värt att ta med i sin självbild, att den kanske inte alltid stämmer överens med omgivningens. ;-) Sedan är ju allt relativt dessutom.

      Radera
  5. Vad sägs om röd+gul+grön! Det är åtminstone så jag analyserar mig själv, Men som du skriver, det beror på i vilken situation jag befinner mig i. Jag har inga problem med att ta både ett och två steg tillbaka och jag vill gärna att andras åsikter ska få komma till. Jag tror också att jag genom åren har ändrat mig genom insikter lärdommar och erfarenhet. Jag är inte riktigt samma man som jag var när jag var 20år.

    Mvh // PP

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra poäng, det är nog inte helt ovanligt att man ändrar färg genom livet. Både en och två gånger! :-)

      Radera
  6. Intressant och tänkvärt inlägg, jag känner igen delar av det du beskriver kring hur man lätt tar "genvägar" när man är yngre. Har gjort ett ganska omfattande sådant test för ett antal år sedan och det stämde rätt bra. Mest blå, en hel del grön, lite gul och nästan inget röd :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med tanke på hur sent hjärnan blir helt färdigutvecklad och att konsekvenstänket är något av det sista som blir klart (runt 25 år), så är det lite lustigt att vi långt innan det inträffar ska ha gjort alla livsavgörande val. Inte konstigt att det blir lite tokigt ibland. ;-)

      Radera