Det är av privat karaktär och har således ingenting med jobb eller skola att göra. Snarare relationer, nära relationer eller rättare sagt relationer som borde vara nära. Personen i fråga, som vi kan kalla Z (utan någon som helst relevans eller logik), och jag har ett infekterat förhållande sedan ett år tillbaka på grund av en ordväxling som jag än idag inte riktigt förstår bakgrunden till.
Hursomhelst ska fasaden hållas uppe, för det är så det fungerar i det lägret. Jag är också en del i spelet naturligtvis, men kanske mest för att Z är ensam och nästan bara har mig och en person till i sin närhet. Om jag skulle ta avstånd skulle det också innebära att andra personer eventuellt måste välja sida, alternativt tassa på tå runt oss, kanske inte bjuda in oss till samma kalas. Ja, det skulle bara leda till mycket större sprickor helt enkelt.
Nu ville Z bjuda på middag på stan, för hen är mån om att trots allt hålla sig på god fot med mig. Så Z bjöd mig och mina två barn på restaurang idag, vilket känns lite konstigt eftersom vi därmed lämnade halva min familj hemma. Min man och hans två barn var inte inbjudna. Nu har min man och jag pratat mycket om Z och han är på det klara med hur hen är, men jag tycker inte att det kändes okej.
En gång är ingen gång men kommer frågan igen kommer jag nog avböja. Mig veterligen finns ingen anledning att hen ska hysa något agg mot min familj och vill hen ha en bra kontakt med mig, så kommer hela familjen på köpet. Det finns också en möjlighet att Z inte riktigt tänkt hela vägen och inte begriper hur det här tilltaget kan tolkas, hen kan som person uppfattas som en aning inskränkt. En idé i det huvudet stannar ofta i ett tidigt stadie och dras inte i långbänk, det innebär också att om den ifrågasätts reagerar Z med att bli förorättad och arg. Som sagt en gång är ingen gång och maten var god.
Det är nog inte särskilt svårt att räkna ut vem Z är och kanske att inlägget inte blev så hemlighetsfullt som jag först hade tänkt. Well vad är väl ett liv utan utmaningar?
Knepiga personer har jag också i min närhet, en vän sedan länge vägrar ha kontakt med mig för "något jag har sagt" och jag har ingen aning om vad det är.
SvaraRaderaI sådana situationer är det ganska skönt att komma till insikten att man faktiskt inte måste ha vissa människor i sitt liv. Jag hade en vän som baaara pratade om sig själv, allt handlade om henne när vi träffades. Droppen som fick bägaren att rinna över blev när jag på eget initiativ försökte berätta om en sak i mitt liv, och vet du, då plockade hon upp sin mobil!!! Jag menar... va?
RaderaMärkligt att din vän inte heller vill berätta vad du har sagt, kan inte komma mycket gott ur den relationen just nu tänker jag. Jag är lite inne på det där att vissa människor kommer in i ens liv när man behöver dem, det kanske fungerar på samma sätt även tvärtom.
Lustigt att du benämner hen som Z. Kan det vara så att jag är indragen i en fejd utan att vara medveten om det? Vilka har jag egentligen bjudit på middag i närtid? En gnagande oroskänsla har nu etablerats men jag tänker inte låta er märka något utan ämnar hålla fasaden uppe.
SvaraRaderaDet är antingen du eller Zorro. Jag var inne på Zorro, men nu blir jag osäker.
RaderaHahaha, himmel och pannkaka! Bäst idag! :-D
RaderaTyckte att X och Y var för klyschigt, och Q känns inte helt könsneutralt. Längre än så tänkte jag inte!
(ps, tack för maten!)
Verkar lite omoget att inte inse att när nya kombinationer skapas så får man ta hela paketet (eller inget alls). Jag har fått en hel drös bonussläktingar som jag alla uppskattar. De är lite många att hålla reda på men de är ändå släkt.
SvaraRaderaJamen lite så eller?!
RaderaTrevligt med bonussläktingar (bara man inte måste köpa presenter till alla). Tills du lärt dig alla kan du kanske roa dig med att rita upp ett släktträd? Både kreativt och lärorikt. :-)
Kluven, om du behålla en öppning mot Z så kan det väl vara bra att glida med. Även om min känsla hade varit att jag ställt upp på ett manipulativt beteende.
SvaraRaderaJag har inte så stor erfarenhet av exkluderande beteende i nära relationer. I arbetslivet förekommer det naturligtvis frekvent. Tror nog inte att jag själv ställt upp och glidit med dock. Jag är en inkluderande människa och föraktar i princip exkluderande människor.
Det är svårt med relationer, helt klart. Extra svårt blir det också när vi inte pratar känslor eller delar tankar om saker som kommer nära eftersom det är helt onaturligt i den relationen.
RaderaBlir lite fundersam, kan förstå om det är din mamma att hon kanske vill träffa dig och sina barnbarn bara. Skulle det alltid vara så vore det exkluderande men tycker inte alltid att alla behöver vara med på allt. Din mans föräldrar kanske också vill träffa sina barnbarn utan hela bonusgänget, kan förstå det om det inte händer vi varje träff. Nu spekulerar jag bara, det kanske gäller din mormor eller någon annan./M
SvaraRaderaRent hypotetiskt då... ;-)
RaderaDet kanske inte är så märkligt, men jag kan inte komma på någon annan familj som jag känner till som gör så. Ännu en sak som bidrar till det som skaver är att det som ledde till infektionen för ett år sedan, hade med min man att göra. Så efter att ha bedyrat att allt är finemang, känns det nästan som ett statement att utelämna den delen av min familj... Men äh, jag vet inte. Mycket känns avigt här. Tack för din input, M!