Det är nästan så att jag får nypa mig. Fast det innebär också att jag inte kommer att få många fler morgnar som denna. I lugn och ro vid köksbordet med en kopp kaffe. Det känns lite sorgligt men kanske innebär mitt nya yrkesliv i framtiden en möjlighet att arbeta någon dag hemifrån då och då?
Ska jag erkänna en sak? Pandemin var faktiskt en av orsakerna till att jag började fundera över min yrkesroll. Jag ska inte sticka under stol med att jag var lite avundsjuk på människor som hade möjlighet att arbeta hemifrån.
Det känns inte alls viktigt längre, för det var nog trots allt inte där skon klämde. Jag trivdes inte inte med mitt jobb, punkt! När man befinner sig på en plats som man inte vill vara på, är det lätt att man hittar en massa anledningar och förevändningar för att inte vara kvar där. Allt det där är bara krångliga tankebanor, som visserligen kan fylla en funktion genom att kalla det bearbetning, men vi är ganska simpla egentligen. När allt kommer omkring är det inte svårare än att jag inte trivdes på mitt jobb.
Nu har jag bättre förutsättningar att göra något åt mitt yrkesval. Jag är inte längre dömd att enbart röra mig sidledes, jag kan röra mig framåt och uppåt också. Om jag vill. Jag bestämmer!
Har jobbat delvis hemifrån i 5-6 år nu och trivs väldigt bra. Kan inte tänka mig längre att jobba på plats varje dag. Hade inte orkat med all prat, oljud och resandet fram och tillbaka.
SvaraRaderaVad skönt! Nä, det är ju både för- och nackdelar. Att sitta hemma helt och hållet hade känts väldigt tråkigt, då hade jag saknat mina kollegor för mycket. Någon dag eller två känns lagom, men vi får se vad som händer. :-)
RaderaBorta i Amerikat så har de ju byggt ett samhälle där det är vanligt att bilpendla en timme i vardera riktning. Där blev chansen att jobba hemifrån en chans att få tillbaka 2 timmar till livet varje dag. Jag är så glad att jag aldrig haft mer än 15 minuters cykling till jobbet.
SvaraRaderaPerfekt ju! Cyklar du varje dag? (Eller använder du det bara som en hurtig referens? ;-))
RaderaJamen det känns ju helt vansinnigt med en sådan pendlingstid. Jag vill inte ens tänka på hur många månader eller till och med år som tillslut bara är borta ur ens liv för att man suttit i en bil, eller i kollektivtrafiken. Det är ju mer hanterbart om det hade varit möjligt att arbeta den tiden, då kunde man ju korta ner tiden på arbetsplatsen.
Går eller cyklar! Skulle se det som ett personligt misslyckande om jag behövde motorhjälp att ta mig till jobbet.
Radera