När vi skulle gå och lägga oss igår ställde jag mig på trappan och andades in den varma och vänliga kvällsluften. Jag skulle gärna ha gått ut i skogen och lagt mig i min hängmatta. Vaggas till sömn till koltrastens sång och skogens harmoniska rytm. Idag är jag glad att jag inte följde min impuls utan snällt kröp ner i min trygga och torra säng. Precis nu kom det en smäll som jag aldrig tidigare upplevt, hela huset skakade. Som om Tor själv drämt ner sin slägga i gräsmattan utanför ytterdörren.
Så ja, jag är tacksam för gårdagen. Jag är också tacksam för att vi spenderade den hemma i största stillhet, där vi i lugn och ro kunde njuta av allt gott som detta hus kan erbjuda en vacker sommardag. Det är nämligen sista midsommaren här. Sista månaden också för all del för snart bor vi på vår nya gård. Vi hittade tillslut en gård som har allt vi har haft på vår önskelista och nu är den vår.
Min man får äntligen anledning att köpa traktor och motorsåg och jag får ett hus på, i runda slängar, 150 år. Med lite anpassning kommer vi kunna ha både får och höns. Vi kan odla och ta hem egen ved. Förvara mat i jordkällare och laga mat på vedspisen i köket om strömmen går. Jamen ni hör ju att jag är i sjunde himlen.
Även om vi köpt en gård så är det downsizing som står på schemat. Huset är nämligen lite mindre och inte så anpassat efter den standard vi är vana vid. Det har gett upphov till en del diskussioner. Vad ska vi prioritera, hur ska vi möblera. Kan man ha en crosstrainer i matsalen bredvid kakelugnen? Om vi vill äta framför tv:n måste vi ta med oss maten upp på övervåningen, är det värt det eller ska vi placera tv:n någon annanstans? Måste vi ens ha tv (min fråga som jag inte ens kommer att ställa högt)? Inga lätta frågor vill jag tala om!
Men gissa om jag längtar!
