fredag, oktober 06, 2023

TGIF

Godmorgon!

Igår strålade världen i vackra färger och hög luft. Idag har den svept in sig i en grå och blöt filt, men det är ju sådan den är. Den svenska hösten. Mörknat har det också gjort. Men det gör mig inte så mycket. Inte än i alla fall. Inte nu. Det var skillnad när man jobbade dygnets alla ljusa timmar. Nu sitter jag för det mesta hemma och även om jag inte är ute så mycket på dagarna, räcker vetskapen att jag kan om jag vill. På bekostnad av skolarbetet i så fall, naturligtvis. U win some, U lose some.

Jag vill passa på att slänga in en bild redan här och nu. Helt utan anledning. Den föreställer två oerhört egensinniga hästar. (Jag har ännu inte lärt mig skillnaden på häst och ponny, så allt som jag inte vet är en ponny - är en häst!) De har precis gått två lektioner och är glada att ha kommit ut i hagen. De började genast klia varandra på ryggen. 



Jag hade den svarta och trots att han drar ner huvudet i tid och otid, även i galopp, så att jag tappar taget om tyglarna, så är han verkligen en helmysig kille. När jag googlar på fenomenet finner jag att det är ett tecken på stress. Men då måste han vara konstant stressad, för han gör det alltid och hela tiden och med alla. Mer som tics...

I min utbildning har vi äntligen börjat läsa en kurs som är lite mer i linje med det jag har väntat på, nämligen riskhantering. Så himla roligt, intressant och oväntat klurigt! 

Som studeranderepresentant har jag börjat få bekänna färg. Jag blev förvarnad om att jag skulle kunna bli kontaktad av elever som behöver en axel att gråta ut mot, men att det inte är syftet med min roll. Just det hände, men faktum är att jag tycker om att stötta. Om jag känner att jag når fram och i mån av tid. Det skulle ju inte fungera om alla hörde av sig, men då skulle nog utbildningen ha andra problem i och för sig. Jag har också fått fungera länk mellan elever och lärare, då kommunikationen inte riktigt fungerat. Jag har fått tolka och identifiera kärnfrågor som jag sedan presenterat för lärare, då de inte fått grepp om vad oron i gruppen beror på.

Allt det här är väldigt roligt, men det är också förknippat med en press. Jag måste vara på tårna och tänka på hur jag formulerar mig, för att inte riskera att öka på oron eller trassla till problematiken. Jag måste vara objektiv, men också visa att jag upplever samma som de andra eleverna. För jag är ju lika mycket elev som de andra. Men ibland måste jag påminna mig själv om att det inte är meningen att jag ska ha koll på allt, bara för att jag fått den här rollen. Och ingen annan ska ha den förväntningen på mig heller. 

Annars då? Jo men vi hade ju kalas i helgen som gick. Vi blev 17 stycken. Normalt antal, även om vi kan vara fler. Jag bestämde mig för att servera långpannepiroger. Två med köttfärs och en med lax, spenat och fetaost, med matchande såser. Till detta serverade jag vin från Argentina, ett rött från Malbec-druvan (MUMS!) och ett vitt som också var gott. Det blev mycket lyckat och pirog kommer jag definitivt att göra igen. Dock inte på kalas! *pust* 


Imorgon är det den 7 oktober:

* Heliga Birgitta helgonförklaras
* Staten Östtyskland bildas
* Tibet ockuperas av kinesiska kommunister
* Ingvar Carlsson tillträder som statsminister för andra gången
* Första avsnittet av Svensson, Svensson sänds

Föds gör:

* Niels Bohr
* Tutta Rolf
* Desmond Tutu
* Gert Fylking


"Je pense, donc je suis"
(Descartes)

- Men om ni tänker på mig, finns jag också! 😀
Ha en fin helg, mina vänner!

5 kommentarer:

  1. En ponny har en mankhöjd på max 148 cm, sedan blir det häst :-). Fast ja, en ponny är ju en häst såklart. Men jag vet fortfarande inte hur man gör om en ponny till plural...?

    Söt var han iaf, din polare. I hans situation skulle jag nog också vara stressad ;).

    Du är säkert en grym representant!

    Trevlig helg!
    Kram Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhå, så samma ras kan vara både häst och ponny om en är 149 cm och är 147 cm. Fast det finns kanske inte så många raser som det blir så med... Tack för klargörandet! :-)

      Kram Fumlan

      Radera
    2. Stämmer! Jag har alltid haft connemara, som oftast är en ponnyras - men mina har varit 149-155 cm och jag har därför kunnat tävla dem i storhästklasser :-).

      Radera
  2. Och så finns det Islandshäst, som har ponny mått :-)

    Dra ner huvudet finns det fler anledningar än stress, ex ogillar att ha trycket av bettet i munnen när man håller normal kontakt i tyglarna. Behöver inte vara just pga. dig utan hästen har dålig erfarenhet sen tidigare och blivit en vana att göra så (typ tics).
    Min förra häst kunde inte ridas med vanligt bett när jag köpte henne, antingen drog hon ner huvudet eller lade över tungan över bettet. Tränade länge för en dressyrtränare och red på dubbla tyglar (vanligt bett + bettlöst hackamore) utan någon större förbättring.
    Tills jag bytte till western där man rider med lösa tyglar - och vips kunde hon ha vanligt bett.
    // Vera

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var faktiskt det första jag gjorde när jag läste Louises kommentar, jag googlade Islandshäst. :-) Och bland det första jag läste var att den trots sin ringa höjd inte klassades som ponny. Vad är väl en regel utan sina undantag? ;-)

      Vad intressant att läsa om din förra häst och bettproblematiken. Det är ju en sak att en ridskolehäst gör så, men det måste ju vara jobbigt när det är ens egna häst. Just att försöka förstå vad som är fel, kan ju bli både kostsamt och frustrerande att hålla på att testa en massa olika saker. Vad skönt att du hittade lösningen i alla fall!

      Tack för din kommentar, Vera! :-)

      Radera