fredag, augusti 14, 2020

Ta över gården?

Så har då dagen kommit, eller nej inte än, men datumet är bestämt. Datumet då vi ska samlas och diskutera gårdens framtid. Gården som funnits i min familj i flera hundra år och som min far bedrivit jordbruk på sedan han fått ta över den från sin far (eller eg. mor eftersom den kommer från mödernet, om man ska vara petig). En plats som är så fastsvetsad i mig att det kanske inte är helt sunt. Sedan barnsben har jag bestämt hävdat att jag ska ta över gården, men som vi alla vet är det sällan livet lyssnar och vi hamnar någon helt annanstans. 

Möjligheten för mig att rent praktiskt ta över gården är verkligen minimal, inte bara ekonomiskt utan även för att mitt livspussel skulle bli väldigt svårt att få ihop. Den insikten gör mig förtvivlad, det är ju MIN gård. Plötsligt måste jag växa upp och fatta vuxna beslut. Men vad är ett vuxet beslut? Jo, att sälja naturligtvis. Vad är då ett barnsligt och omoget beslut? Att ta över och försöka starta upp någon form av verksamhet? Att ta över och börja med självhushållning? Underbara tanke, men jag är helt okunnig så det vore att likna vid att hoppa utför ett stup. Varför, åh varför började jag inte spara pengar tidigare i livet? Eller lära mig om jord- och skogsbruk? 

Tänk om en försäljning är det största misstaget jag kommer att göra i mitt liv? Tänk om det här är min chans? Tänk om det blir mitt fängelse?

Inga beslut kommer att fattas detta datum, så mycket vet jag. Vi ska nog mest känna varandra på pulsen och skåla på min pappas födelsedag. Förhoppningsvis ha en trevlig kväll med mycket skratt, vin och levande ljus (på min gård). 


Gamle laggårn som pensionerades på 50-talet.
"Gamle laggårn" som pensionerades på 50-talet.
 

Har ni behövt fatta något livavgörande beslut?

Väl mött!

2 kommentarer:

  1. Åh vilket jobbigt beslut! Jag har en god vän som sitter i nästan samma sits. I hennes fall var det dock alltid sagt att hon skulle ta över föräldragården 2020, en skogsfastighet med ett flertal ekonomibyggnader och ganska stort boningshus, och nu är tiden inne. Jag uppmanade henne redan för ett par år sedan att ta reda på så mycket som möjligt om skogsbruk, så nu har hon läst "familjeskog" på universitetet och gått med i en förening som håller mycket föreläsningar. Hon kommer ta över gården, men hyra ut boningshuset några år. Skogen tar hon hjälp med, men det kommer bli en liten vinst varje år för henne ändå. Har man inte ekonomiska möjligheter så är det såklart jättesvårt att ta över något hur gärna man än vill!

    Hoppas det inte blir alltför tufft om det nu blir försäljning som är enda alternativet...:-(

    /Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att det går bra för din väninna, för jag tror att det är en stor tillgång att ha en fastighet av det slaget. Bara man mäktar med och hittar en bra balans.

      Det ska bli väldigt intressant att få höra hur alla tycker och tänker. Jag tror också att min pappa gärna både hjälper till och stöttar, om vi kommer fram till att vi kan behålla gården i familjen. Frågan är väl just hur upplägget ska se ut och om det känns rimligt. Jag bor en timmas bilväg bort, så jag inser att inte bara pengar utan även mycket tid kommer att gå åt. Ska bli skönt när vi väl sitter där och får prata. :-)

      Radera