Bakslag

Innan jag blev snål och började peta in mina surt förvärvade slantar på börsen, fördrev jag gärna tiden med att...Gissa vad?...shoppa. Då gärna vandringsprylar, däribland braiga ryggsäckar för olika typer av eskapader. Här kan man resonera på olika sätt, antingen är det rent förkastligt att bränna så mycket pengar på materiella ting ELLER så kan man välja att se fördelen med att redan ha investerat i det som kan tänkas behövas för att underhålla ett av mina största intressen, vandringen. Jag har således allt jag behöver i dyr utrustning av bra kvalitet och behöver inte lägga en krona på mer utrustning...rättare sagt HADE. Innan igår eftermiddag, men nu är situationen en annan. 

Ja, nu piskade jag upp stämningen i inlägget. Kanske lite mer än vad som är befogat, men anledningen till det är att jag är sur. Grinig rent av, för vet ni? Jag har blivit bestulen, men låt mig ta det från början. Hela familjen skulle iväg och paddla kanot i sann von Trapp-anda för första gången. Vi var taggade och hade packat bilen full med badkläder, dotter-stekta pannkakor, fika, extrakläder och lite annat braåha. 

Vi kom fram till kanotuthyrningsstället lite tidigare än planerat, så vi beslutade oss för att strosa lite längs ett gångstråk som gick utmed vattnet för att slå ihjäl lite tid. När vi kom tillbaka till bilen 15 min senare och skulle lyfta ut vårt pick och pack, slogs vi av insikten att vårt pick och pack redan var utlyft och avlägsnat från vår tidigare låsta bil. De där första sekunderna av vantro är lätt surrealistiska, när man tittar på icke-väskorna och tittar på varandra, tittar på icke-väskorna, blinkar ordentligt ett par gånger och tittar igen. Needless to say, det hjälpte inte att blinka. Bilen var länsad och kvar fanns bara rater, ett knäckt dörrhandtag och en stark lukt av cigarettrök.

Vi valde att ställa in kanotturen, åka hem och äta hämtpizza. Resten av kvällen gick åt att klicka hem en ny mobil till ett av barnen och nya badkläder. Sammanställa en lista på stulna inventarier och maila iväg den till polisen, allt medan man försökte tackla barnens funderingar och frustration kring det som hänt och varför det finns människor som gör såhär.

Jag vet att det kunde varit mycket värre, så på något plan är jag ändå tacksam att vi kom så lindrigt undan. Eftersom vi bara skulle vara borta i några minuter och knappt skulle lämna bilen ur synhåll, fick barnen låta mobilerna vara kvar i bilen. Det betyder att dessa low-lifes fick med sig en IPhone6s, men missade två till och dessutom en IPhone8. En klen tröst, men när vi kom hem så skålade vi för att "Det som inte dödar oss, härdar oss" och skrattade elakt åt att tjuvarna inte lyckades bättre än de gjorde.

Mindre kul var det naturligtvis att beställa ny (=begagnad - tack Inrego) mobil och att bearbeta det faktum att en av de väskorna jag packat i var en vandringsryggsäck, som jag råkar hålla ganska högt. Och där knöts säcken ihop, för det är en sak att lägga pengar en gång på någonting man behöver, inte lika kul att behöva göra det en gång till för att någon tycker sig ha rätten att förse sig med saker som inte tillhör dem. Nu kan vi bara hålla tummarna för att försäkringsbolaget visar god vilja och ger oss valuta för de premier vi trots allt hostar upp varje månad. 

Har ni blivit utsatta för stöld och förlorat en kär/ värdefull ägodel?

Väl mött!