Lyckligtvis höll det bara i sig någon dag. Dagen efter hade jag planerat att jag skulle jobba hemifrån och då kände jag att jag hade utrymme nog att ta mig i kragen och dra in luft djupt ner i lungorna, för vafasen var det frågan om? Innan semestern gillade jag mitt jobb, efter semestern gillade jag mitt jobb men nu hade jag plötsligt en klump i magen.
Efter en kortare och inte särskilt avancerad analys landade jag i att mina första veckor efter semestern, i själva verket var en förlängning på semestern. Inte många på plats, jag hade inga möten och jag kunde lägga upp mina dagar precis som jag ville. I den verkliga världen har jag ett specifikt och rätt tungt uppdrag som jag faktiskt helst hade sluppit, men just den här dagen var alla tillbaka efter sina semestrar och det var dags att ta tag i den där surdegen igen. Och värre än så var det inte.
Det var bara att kavla upp armarna och fortsätta ro, för skutan ska i hamn i år och det ska bli mitt flaggskepp när vi väl är där. Pannben, ödmjukhet och ett stort leende - så hoppas jag att vi snart siktar land!
Gården vi flyttat till är så fin, åtminstone sett utifrån. Kommer man närmare och kliver in genom dörren, både till hus och lagård, så inser man att det finns att göra om man är så lagd - och om pengar finns. Visst var det bara att flytta in, men jag har lite svårt att hantera den överdos av furu som man får när man kliver över tröskeln in i huset. Det ska sägas att det är väldigt fina och välgjorda snickerier i hela huset, men de kommer inte till sin rätt alls i sin bleka 90-talslasyr där kvistar och ådringar lyser igenom. Nu målar vi tak och taklister vitt. Golvsocklar, bröstpanel, dörrfoder och dörrar i antikvitt. Jäklar vilket lyft det blir. Profilerna i träarbetet framträder tillsammans med sekelskifteskänslan och köket blir precis det kök jag drömmer om. Varmt, fräscht och storblommigt.
Eller ja, jag hoppas åtminstone det. Just nu ser köket ut som en sån där inplastad tortyr-/ avrättningsplats som man halvser genom fingrarna i läskiga filmer. Det hänger uppskurna sopsäckar från tak till golv för att skydda köksinredningen (i obehandlad furu) och det är ett projekt att ta sig in i kylskåp, micro, skåp och lådor. Det ligger 400 rullar med olika sorters maskeringstejp överallt, brytbladskniven är aldrig där man letar (men troligtvis ligger den tillsammans med mobilen någonstans under presenningen som täcker köksbordet) och det gäller att hålla reda på vilka färgklickar på golvpappen som är nya så att man inte trampar runt en massa vit färg där det ingen vit färg ska vara.
Ja jösses, vi kom i ordning och hade det riktigt fint i säkert en vecka innan kaoset slog till. När man inte är en rutinerad renoverare så är det lite mentalt påfrestande att leva såhär, men jag är väldigt glad att vi tog tag i detta nu och att vi hade sinnesnärvaron att börja med kök och hall. Risken är annars att man blir för bekväm med tiden och tycker att "äh, det går väl att leva med lite furu och den där tapeten anno 1990 har nästan blivit fin efter viss tillvänjning."
Jag har också ägnat många timmar åt att gå med röjsåg på tomten. Vi har en jättefin bergsluttning med tallar, blåbärsris och enbuskar. Fast de har nästan inte synts eftersom det har vuxit upp hur mycket sly som helst. Det finns också en liten bergsplatå där man skulle kunna lägga terrass eller till och med bygga ett lusthus, eller någon annan inglasad historia och få en fin utsikt över nejden. Eller så bär man bara upp ett par stolar och ett litet bord och sitter där och njuter av tillvaron med en kopp kaffe.
Typ så!
Ha en fin helg - jag vet i alla fall vad jag ska göra.
