Cirklar

Jag kan knappt hålla ögonen öppna. Sitter och klipper med ögonlocken. Morgonstund har guld i mun, ni vet, och jag sitter här helt frivilligt. Jag skulle kunna gå och lägga mig och njuta av sovmorgon i några dagar till. För att sedan gå upp igen och känna mig stressad över att halva dagen har gått. Har ni tänkt på att det inte går att säga så, alltså "halva dagen har gått" utan att känna sig som en mossig och betydligt äldre släkting? 

Apropå den tid som flytt så var jag nyss ute med soporna och då var det nästan lite höstigt i luften. En sådan där sensommarmorgon där luften skvallrar om att det kommer bli ännu en varm och solig dag. Jag blev lite sentimental och slungades tillbaka till barndomen. Minns hur jag i lågstadiet traskade till skolan första dagen efter sommarlovet med ett litet pirr i magen och en ny ryggsäck skumpandes mot ryggen. I den låg alltid ett för året nytt pennfodral med nya pennor, suddgummi, pennvässare och en liten linjal. Och bänkpapper som matchar pennfodralet, ofta inspirerat av den senaste Disney-filmen. Eller hästar. Eller hundar.

Trots att jag var förväntansfull inför vad den första skoldagen skulle bära med sig, kunde jag aldrig låta bli att längta mig bort. Om jag såg en ko eller en fjäril på vägen till skolan, önskade jag nästan alltid att jag var en av dem. Fri. Inga måsten. (Det händer fortfarande faktiskt, även om jag nu vet att kon lever på utmätt tid och fjärilen likaså. Fast det gör ju jag också.)

Snart kommer andra barn att traska förbi mitt hus, på väg till sin första skoldag efter sommarlovet. Barn som är spända på att få veta vem deras bänkkamrat kommer att bli, kanske få ett leende från fröken och prata om sommarlovet med kompisarna på rasten. Kanske börjar det någon ny i klassen till och med?

Det är lätt att bli filosofisk när minnena knackar på. Varje år kommer det nya barn, jag var ett av dem. Världen var så stor, att det bara kunde vara den som fick plats. Att tänka att varje barn hade en lika stor värld var hisnande. Alla gör samma resa. Första skoldagen. Första kärleken. Första bråket med bästisen. Alla ska gå igenom exakt samma sak, lära sig precis samma saker. Lustigt ändå att vi kan bli så olika som individer i slutändan.

Apropå filosoferande. Häromdagen hade jag en snudd på religiös upplevelse, som involverade häst, hav, sol och inte minst vänskap. Det var nämligen då som jag var på turridning på islandshäst med en vän. Vilken fantastisk dag det blev. Min häst var lite snål med tölten, men ibland fick vi till det. Fast oftast blev det någon slags blandning mellan trav och tölt. På några sträckor galopperade vi. Lite bad med hästarna blev det också, så himla mysigt. Japp, det här ska jag leva på ett tag nu!

Fikapaus efter badet

Sista dagen i juli och livet snurrar på, ha en fin onsdag!

Rapport

Klockan är 10 på förmiddagen och grannen har precis dragit igång sin gräsklippare. En annan granne en bit bort har dragit igång projekt Klä in lagårdsgaveln med plåtfasad. Ännu en granne har dragit igång en vinkelslip. Jag har precis dragit igång min lördag och tänkte sitta och lyssna på lugnet, men så blev det nu inte. 

Sommaren är en hektisk tid, allra helst semestern. Så lite tid, så mycket projekt. Tråkigast är det väl när ens projekt är väderberoende - tänk måla fasaden. Det har varit vårat sommarprojekt, eller ja, det skulle ha varit det om bara vädret hade varit lite stadigare. De få fina dagar som varit har vi faktiskt prioriterat att göra roligare saker på. Som att prova en ny vandringsled. Strosa längs havskanten. Besöka slussarna och äta räkmacka på slusscaféet. 

I hopp om att säkra lite soltimmar, bokade vi en tripp till Karlstad - solstaden, ni vet. Vi tog tåget och det var verkligen smidigt. Boendet förlades till Stadshotellet och det var riktigt fint. Två nätter vilket innebar att vi hade en heldag i soliga Karlstad. Gissa vilken?! Jo, den med dagsregn! Det var några timmar på förmiddagen som det inte öste ner. Lite antiklimax faktiskt, men eftersom vi planerat ett besök på Lars Lerins Sandgrund så passade det ganska bra ändå. Lite sol fick vi trots allt, både på eftermiddagen när vi kom och på förmiddagen när vi skulle åka. 

Den fina stenbron i Karlstad.

Dottern + Avanza = sant

Så kom den stora dagen. Dagen då dottern skapade ett eget konto på Avanza och satte in en slant att handla för. Jag som antagligen längtat ännu mer efter den här dagen, fick plötsligt en släng av prestationsångest. Så många gånger har jag tänkt att när hon öppnar ett konto, så ska jag presentera ett smörgåsbord av möjligheter. 

Ska vi istället vara lite realistiska, så kan vi konstatera att det min dotter behöver är något som sköter sig själv. Inte en massa handplockade aktier. För handen på hjärtat, om jag själv inte ens presterar särskilt mycket bättre än index, hur kan jag då inbilla mig att jag är rätt person att ge tips på kanonaktier? Hon är dessutom inte överdrivet exalterad över tanken på att lägga tid på att läsa in sig och följa ett gäng specifika bolag. Därför har hon istället börjat köpa lite fonder av olika slag som kan ligga och gotta till sig. 

Tänk om mina föräldrar hade gjort samma sak för mig. Å andra sidan hur kan man lära sitt barn något man själv inte ens är medveten om? Eller åtminstone något man inte tror sig om att kunna. Ja, det var knöligare förr. Det var text-tv, tidningar och bankbesök. Dyra avgifter kanske. Idag lägger vi en order med ett klick. Vi kan fatta beslut om att sälja ena minuten, för att ha en genomförd transaktion i nästa. 

Min mormor och morfar hade aktier. Tänk om jag hade fått vara med när morfar satt och läste på text-tv, höra honom resonera. Förklara. Berätta. Det kanske kunde ha räckt att bara visa den världen, göra mig medveten om att den fanns och att den inte var farlig.

Jag ska väl inte vara alltför hård, alla föräldrar tänker säkert att de skickar med barnen de bästa förutsättningarna. Jag har fått en massa bra saker att ha livets ryggsäck. Hyfsat sunt förnuft, till exempel. Bra värderingar, tycker ju jag då. Mjuka värden, sådant som inte gör något väsen av sig. Sådant som andra i ens omgivning däremot märker av Big Time, om det skulle saknas... ;-)

Så varsågoda, hälsar mina föräldrar!

Semester och lite ny tjänst...

Det går bra nu! På måndag börjar mina fyra veckor av ledighet och det ska bli så skönt. Något som däremot känns lite märkligt är att dottern kommer att gå upp tidigt för att åka till mitt jobb och jobba. Hon har redan hunnit jobba ett par veckor, så att arbeta på samma arbetsplats har jag nästan vant mig vid. Hon smälter in väldigt fint på min förra avdelning och trivs som fisken i vattnet med kollegorna. Så härligt att se! Men nu ska alltså jag ligga och dra mig i sängen medan hon ställer klockan, fixar sina frukostmackor och kör iväg till jobbet. 

Apropå jobbet, så har jag nu haft en liten för-avstämning med HR-chefen för att luska lite i vad hon tänkt sig för arbetsuppgifter till mig. Det blev ett väldigt trevligt och intressant samtal. Det brukar det i och för sig bli för vi kommer bra överens, men nu har jag alltså fått veta mer om mitt framtida inhopp på HR. Det händer verkligen mycket där nu och det ska bli spännande. Det som jag blev gladast över var dock att jag skulle få agera bollplank, alltså stöta och blöta lite kluriga frågor med henne. Jag älskar sånt och det visar ju att hon kanske har ett visst förtroende för mig. 

Mitt eget sommarjobb har flutit på bra, jag hann inte tröttna innan jag gick på semester (bara nästan). Vilket är skönt eftersom jag ska tillbaka en vecka till efteråt och sedan gästspela lite sporadiskt kommande läsår. Anledningen till att jag unnar mig fyra veckors semester är att jag har min lilla buffert som jag kan norpa lite av. Det är nu bara ett år kvar av mina studier och jag har gett mig den på att jag kommer att landa en bra tjänst innan nästa sommar. Kaxigt? Kanske, men ett mål är bra att ha!

Det var längesedan jag skrev något om min framtidsportfölj. Det finns tyvärr inte så mycket att rapportera eftersom jag inte har möjlighet att nyspara som jag gjorde när jag arbetade. Jag kan ändå berätta att jag gör mina månatliga avstämningar och sakta men säkert växer det. Det visar ju att tiden är en faktor som spelar stor roll, åtminstone om man har ett hyfsat startkapital. Jag längtar dock som en galen efter att få börja mata portföljen med nya regelbundna insättningar. Snart, snart.... 

Har ni känt att linden blommar (åtminstone i denna zon)? Finns det en ljuvligare doft än lind? Snart är blomdofternas tid förbi, så passa på att njuta av det som ännu finns kvar!