Den svarta svanen

Har ni sett den? Den finns på SVT Play. Det är fem avsnitt, jag har än så länge bara sett tre. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Är jag förvånad? Chockad? 

Nej, faktiskt inte. Kanske mer frustrerad. Något som jag absolut INTE vill bli är uppgiven, men det ligger och lurar i bakgrunden. 

Infiltration och EKO-brott är inget nytt. Däremot kryper det in i alla vinklar och vrår av vår välfärd nu. Nästan dagligen hör man om möjliggörare på alla slags positioner. Chefer, handläggare och administratörer. Nätverk, rekryteringar och målvakter. Bristande och/ eller helt obefintlig tillsyn av förvaltningar och myndigheter. Nästan som att vi vill finansiera kriminalitet med skattepengar. Det är där pengarna finns, säger de. I kommunen. I boendena. Serien utspelar sig i Danmark, för er som inte sett den. Jag lämnar det där.

Inte ett dugg litar jag på Amira, som den svarta svanen heter. Jag vill naturligtvis tro att hon lämnat kriminaliteten bakom sig och gått över till den goda sidan. Samtidigt är det något i hennes blick när hon berättar för journalisten om hur hon har arbetat tidigare. En glöd, en frenesi som ackompanjeras av ett Mona-Lisaleende. Ett osynligt leende som ändå syns. Ibland kommer det tårar också, framklämda från hennes rådjursögon när det passar. 

Journalisten frågar varför en man återkommande frågar om hon vill se en avrättning "live". Hon svarar att hon inte vet, att han kanske fått den bilden av henne att hon skulle vilja det. Mm-hmm... jag vet inte jag, varför skulle han ha fått den bilden? Varför propsa på en sådan sak om han inte skulle haft fog för det? 

I den undre världen samarbetar skräp och kostymer, det är så de lyckas. Vi undrar varför droghandel och skjutningar aldrig tar slut, men det handlar ju om tillgång och efterfrågan. Finns det ett verkligt intresse att komma tillrätta med problematiken? Brukas inte droger i alla klasser? Återigen, skräp och kostymer och allt däremellan. Spår av kokain går nog att finna på både politikers, journalisters, skolors och juristers handfat.

Hur som helst är det en serie jag kommer att titta färdigt på. Det finns också ett mycket intressant psykologiskt spel som är fascinerande att följa. Speciellt en kille, den unge stekaren. Hur han går från att vara en skrytig mansplainer till pojke med darrande underläpp. Ja, jag erkänner. Jag frossar!