torsdag, november 14, 2024

Retorik på hög nivå... eller inte

Jag gör ett nytt nedslag på en rubrik jag läste. Den här gången minns jag inte vem som uttalade sig eller var jag läste det. Det spelar inte så stor roll i sammanhanget, för det är ordvalet här som är det viktiga. Jag skrev också nyss att jag undviker att blanda in politik, men nu finns risken att det blir en liten släng av den varan också.

Det var en militärt engagerad man som menade att istället för att säga om kriget kommer, ska man säga när kriget kommer. 

Det här är en fråga som jag själv funderat lite på, just hur man ska formulera sig för att nå bäst resultat. Mannen menar troligtvis att det ska få folk att vakna och skapa de förutsättningar som krävs för att de ska klara sig i krig.

Jag tror inte att det är rätt väg att gå. Jag tror att det är som att vifta med ett rött skynke framför människor som inte "vill" ha krig, och som tycker att upprustningen av det nedlagda försvaret mest handlar om killar som vill springa runt i skogen med maskingevär och leka krig i kamouflagekläder. 

På samma tema kommer MSB i dagarna ut med en ny version av "Om krisen eller kriget kommer". Den finns redan nu att läsa på nätet, men från och med den 18 november kommer den att delas ut till landets alla brevlådor. Även här reagerar jag och nu på valet av omslagsbild som visar en soldat i krigsmundering. 

Det jag är rädd för är att man slänger den vid blotta åsynen av omslaget. Återigen det här med det röda skynket och det är svårt att inte drabbas av olust när man ser bilden. Kanske tänker man att det här inte har med mig att göra. Kanske undrar man varför det läggs skattepengar på sån skit, det kommer aldrig att bli krig här ändå eftersom vi haft "fred" i över 200 år. 

Jag vill, trots det, slå ett slag för publikationen. Vill man inte läsa den direkt måste man väl inte det, men spara den då på ett ställe där den är lätt att hitta. Kriget kanske inte kommer, men kriser kommer att komma och troligtvis i högre utsträckning än vad de gjort tidigare.

Som medborgare har vi rättigheter, men det är lätt att glömma att vi också har ett ansvar. När skiten träffar fläkten ska man helst kunna klara sig själv ett tag utan hjälp från samhället. Rekommendationen är att man ska ha en veckas hemberedskap och det beror på att samhället behöver den tiden för att ställa om. 

Kommunen är skyldig att upprätthålla lagstyrd och samhällsviktig verksamhet så långt det är möjligt, men då behövs extra resurser för att även kunna klara av den omställning som kan behövas. Behov som kan uppstå är till exempel tillhandahållande av dricksvatten eller upprättande av Trygghetspunkter. Skolor, äldreboenden, funktionsboenden och barnomsorg kommer att prioriteras, samt stödfunktioner.

Vad är en kris då? Det kan vara ett långvarigt och omfattande strömavbrott, förorenat dricksvatten, giftiga utsläpp eller IT-attacker. (Det senare sker hela tiden och det är enbart en bråkdel som vi får höra talas om.) Hur klarar vi oss om vi drabbas? Hur ser vi till att hålla oss och våra nära och kära varma, trygga och mätta?  

En annan sak som vi kanske inte tänker dagligen på är att de flesta av oss är totalförsvarspliktiga. Är man mellan 16-70 år och frisk så ingår man om det inte finns speciella skäl. I de flesta fall innebär det bara att man fortsätter att gå till jobbet som vanligt, om man inte omfattas av militär- eller civilplikt. 

Återigen det här med rättigheter och skyldigheter, smakar det så kostar det. Varför ska man ingå i totalförsvaret då? Ska vi dra det till sin spets lika gärna? Vad gillar vi med vårat land? Demokrati är ju rätt trevligt. Rätten att uttrycka sig i tal och skrift. Socialförsäkringen nyttjar vi alla lite mans.

Det är saker i vår tillvaro som vi tar för givet, men vad händer om vi blir invaderade och plötsligt anses tillhöra ett annat land? Kommer de anpassa sig efter det vi tar för givet? Nu är inte jag någon expert på säkerhetspolitik, men min gissning är att man bryr sig mycket lite om vad vi är vana vid och hur vi vill ha det. Det är mark och tillgångar som är intressant, för att främmande makt ska kunna utöka sitt territorium. Vi blir på sin höjd arbetskraft.

Så, är det värt att ingå i totalförsvaret? Är våra värderingar värda att försvara? Om inte, vad ska man göra åt det? 

Det blev rätt politiskt, det erkänner jag. För att slipa ner eventuella vassa kanter kan jag säga att detta faktiskt är sådant som alla bör känna till. Jag förespråkar medvetenhet, aktiva val och beredskap. Sedan får man ha vilka åsikter man vill. Faktiskt!

7 kommentarer:

  1. Jag vet inte hur jag reagerar om/när kriget kommer. Ingen aning om jag skyndar till skyttegravarna eller satsar mer på den individualism som jag är i min personlighet. En Ensamvarg, men även Lone Wolf kan ju uträtta saker åtminstone från filmiska referenser.

    Beredskap ja. Där finns ved till uppvärmning i några år, om/när brunnen sinar blir det problem, mat i form av konserver och torrfoder är även det bristvara. Frysarna är dock fulla, men vad betyder det om/när elen blir borta en lång tid.

    Så min beredskap är nog bristfällig. Jag kör en chansning på att det upprätthålls någon form av grundläggande civilisation även framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle tro att din beredskap är bättre än de flestas faktiskt! ;-)

      Nej det är svårt att föreställa sig hur man skulle reagera om det värsta skulle inträffa. För egen del tycker jag att det känns vettigt att ändå våga tänka de tankarna. Hur VILL jag hantera det? Vad kan jag göra för att bättra på mina chanser att lyckas med det? Också en form av beredskap bara det...

      Radera
  2. Jag hade strömavbrott för över 20 år sedan, det varade i två dygn. Inga batterier gick det att få tag på, blev rekommenderades att ta vatten ur cistern på toaletten, kändes sådär. Lägenheten blev utkyld och trivseln försvann. Lyckades koka ris uppepå en mässingsvärmehållare som man annars satte värmeljus i för att hålla kaffet varmt.
    Numera är jag förberedd och köper alltid extra paket av torrvaror, bönor och krossade tomater, havregryn m.m finns det alltid mer av. Använder alltid kontanter i mataffären. Skulle nog klara mig ett par veckor men frågan är om det skulle räcka? Jag är för gammal att fly landet så tänker att jag blir kvar vid min post och hjälper äldre, barn och sjuka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. blev rekommenderad ska det stå!

      Radera
    2. Åh, du är en hjälte som använder kontanter i affären. Det borde vi alla göra lite oftare för att inte tappa kontakten med riktiga pengar och för att butiker ska fortsätta ha kontanthantering. Mataffärer måste nog ha det, tror jag, just ur beredskapssyfte (men jag är inte säker).

      Så smart att kontinuerligt köpa lite extra varor av sådant som ändå kommer att gå åt så småningom. Tycker också att du har en väldigt fin och altruistisk plan, det värmer att läsa. :-)

      Radera
  3. Hej och godmorgon!
    Vilket bra inlägg och jag tycker inte alls att det blev så vidare politiskt. Många svenskar är naiva och lever i en falsk säkerhet om att aldrig något kommer att hända här, samtidigt som det räder full aktivitet av främmande makt i vårt land. Händer något så vill vi kunna ropa på USA och att de skall komma och rädda oss, detta trots att många länder i Europa inte betalar sin del av kostnaden för NATO. Ja, sedan har vi ju rustat ned försvaret under många år. EU har dessutom gjort sig helt beroende av gas-försörjning från Putin i Ryssland. Hur tänkte man där?
    Jag tänker ofta på hur vi skulle klara oss. Vi har solceller och ved och vedspis och källvatten. Vi kan fiska och jaga. Kanske är det också dags att ploga upp det gamla potatislandet här på gården och göra bruk av det. Växthuset gick på helvarv hela säsongen.
    Tack för bra läsning!
    Kramen,
    Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och godmorgon!
      Det är sant att det råder full aktivitet i vårat land, både i fråga om spionage, desinformationskampanjer och cyberattacker. Ett av syftena med desinformation är intern splittring, vilket försvagar oss och spelar främmande makt rakt i händerna. Det räcker att ta en titt på vilket kommentarsfält som helst, det går inte att avgöra vad som är troll och vad som är snål bitterhet.

      Jag hoppas att oavsett var man står politiskt, så finns ändå en grundläggande känsla av gemenskap i våra värderingar. Jag är glad att jag bor här och jag är tacksam över andra som också är glada att få bo här. Då bor vi här tillsammans!

      Jag har tänkt att man borde lära sig att ta tillvara på livsmedel mer, lägga in, torka, salta in och konservera. Tyvärr är jag inte där ännu!

      Tack för din kommentar,
      Kram

      Radera