Jag gör ett nytt nedslag på en rubrik jag läste. Den här gången minns jag inte vem som uttalade sig eller var jag läste det. Det spelar inte så stor roll i sammanhanget, för det är ordvalet här som är det viktiga. Jag skrev också nyss att jag undviker att blanda in politik, men nu finns risken att det blir en liten släng av den varan också.
Det var en militärt engagerad man som menade att istället för att säga om kriget kommer, ska man säga när kriget kommer.
Det här är en fråga som jag själv funderat lite på, just hur man ska formulera sig för att nå bäst resultat. Mannen menar troligtvis att det ska få folk att vakna och skapa de förutsättningar som krävs för att de ska klara sig i krig.
Jag tror inte att det är rätt väg att gå. Jag tror att det är som att vifta med ett rött skynke framför människor som inte "vill" ha krig, och som tycker att upprustningen av det nedlagda försvaret mest handlar om killar som vill springa runt i skogen med maskingevär och leka krig i kamouflagekläder.
På samma tema kommer MSB i dagarna ut med en ny version av "Om krisen eller kriget kommer". Den finns redan nu att läsa på nätet, men från och med den 18 november kommer den att delas ut till landets alla brevlådor. Även här reagerar jag och nu på valet av omslagsbild som visar en soldat i krigsmundering.
Det jag är rädd för är att man slänger den vid blotta åsynen av omslaget. Återigen det här med det röda skynket och det är svårt att inte drabbas av olust när man ser bilden. Kanske tänker man att det här inte har med mig att göra. Kanske undrar man varför det läggs skattepengar på sån skit, det kommer aldrig att bli krig här ändå eftersom vi haft "fred" i över 200 år.
Jag vill, trots det, slå ett slag för publikationen. Vill man inte läsa den direkt måste man väl inte det, men spara den då på ett ställe där den är lätt att hitta. Kriget kanske inte kommer, men kriser kommer att komma och troligtvis i högre utsträckning än vad de gjort tidigare.
Som medborgare har vi rättigheter, men det är lätt att glömma att vi också har ett ansvar. När skiten träffar fläkten ska man helst kunna klara sig själv ett tag utan hjälp från samhället. Rekommendationen är att man ska ha en veckas hemberedskap och det beror på att samhället behöver den tiden för att ställa om.
Kommunen är skyldig att upprätthålla lagstyrd och samhällsviktig verksamhet så långt det är möjligt, men då behövs extra resurser för att även kunna klara av den omställning som kan behövas. Behov som kan uppstå är till exempel tillhandahållande av dricksvatten eller upprättande av Trygghetspunkter. Skolor, äldreboenden, funktionsboenden och barnomsorg kommer att prioriteras, samt stödfunktioner.
Vad är en kris då? Det kan vara ett långvarigt och omfattande strömavbrott, förorenat dricksvatten, giftiga utsläpp eller IT-attacker. (Det senare sker hela tiden och det är enbart en bråkdel som vi får höra talas om.) Hur klarar vi oss om vi drabbas? Hur ser vi till att hålla oss och våra nära och kära varma, trygga och mätta?
En annan sak som vi kanske inte tänker dagligen på är att de flesta av oss är totalförsvarspliktiga. Är man mellan 16-70 år och frisk så ingår man om det inte finns speciella skäl. I de flesta fall innebär det bara att man fortsätter att gå till jobbet som vanligt, om man inte omfattas av militär- eller civilplikt.
Återigen det här med rättigheter och skyldigheter, smakar det så kostar det. Varför ska man ingå i totalförsvaret då? Ska vi dra det till sin spets lika gärna? Vad gillar vi med vårat land? Demokrati är ju rätt trevligt. Rätten att uttrycka sig i tal och skrift. Socialförsäkringen nyttjar vi alla lite mans.
Det är saker i vår tillvaro som vi tar för givet, men vad händer om vi blir invaderade och plötsligt anses tillhöra ett annat land? Kommer de anpassa sig efter det vi tar för givet? Nu är inte jag någon expert på säkerhetspolitik, men min gissning är att man bryr sig mycket lite om vad vi är vana vid och hur vi vill ha det. Det är mark och tillgångar som är intressant, för att främmande makt ska kunna utöka sitt territorium. Vi blir på sin höjd arbetskraft.
Så, är det värt att ingå i totalförsvaret? Är våra värderingar värda att försvara? Om inte, vad ska man göra åt det?
Det blev rätt politiskt, det erkänner jag. För att slipa ner eventuella vassa kanter kan jag säga att detta faktiskt är sådant som alla bör känna till. Jag förespråkar medvetenhet, aktiva val och beredskap. Sedan får man ha vilka åsikter man vill. Faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar