Egentligen tänkte jag inte bli så långrandig, jag vill faktiskt bara berätta om två böcker som jag lyssnat på de senaste veckorna.
Den första heter "Sällsynt kloka varelser" och är skriven av Shelby Van Pelt.
Det är en fin berättelse där vi får följa främst en äldre ensam kvinna som bär på en sorg och förbereder sig för sin ålderdom (i förtid), och en ung man som tycks ha svårt att få ordning på sitt liv. Boken utspelar sig i USA och de två personernas väg korsas tack vare den unge mannens letande efter sin far. Berättelsen och händelseförloppet vävs samman tack vare en bläckfisk, som lite otippat blir den gemensamma nämnaren dem.
Jag är inte världsbäst på genrer, men det är en finstämd och vacker historia och den rekommenderar jag till alla som behöver lite mjukt för själen såhär i höstmörkret.
Den andra boken heter "Din vilja sitter i skogen" och är skriven av Mattias Timander.
Under en kortare tid får vi inblick i en ung mans tankar om livet. Han är född och uppvuxen i norr där man inte ger mycket för vare sig böcker eller storstan, men efter att ha fått smak på finlitteratur av en slump känner han att han inte passar in i byn däruppe. Han drar till Stockholm och sugs in i ett destruktivt kulturliv, och blir dessutom olyckligt förälskad i en kvinna som av någon outgrundlig anledning ändå ser till att knyta honom till sig. Har han hittat hem där i storstan?
Det här är en kort bok och har man möjlighet att lyssna på den, så gör det för bövelen. Det är författaren själv som läser in boken och jag är övertygad om att man missar en viktig dimension av berättelsen om man inte hör dialekten och hans nonchalanta språk. Det är inte ofta jag skrattar högt av en bok, men här gjorde jag vid ett tillfälle det och då var det på grund av hans sätt att blasé återge en inringares samtal till ett radioprogram.
Två fina böcker! Väl bekomme!
Bra tips!
SvaraRaderaTycker att det är kul att både ge och få tips på böcker. Även om jag inte hinner med en bråkdel av dem... :-)
RaderaJag hade lite svårt för "Din vilja sitter i skogen", läste den alldeles nyss. Det var nog det dialektala skrivspråket på ngt sätt. Inte riktigt flytet som i Nessers "Ung mans färd mot natt" som jag läste därefter. Det var dock kul att han sköt nötskrikan utan dåligt samvete eftersom den äter upp all mat för småfåglarna. Vi har konstaterat att en nötskrika här hos oss är fruktansvärt glupsk och sväljer nötter och frön utan att tugga det minsta. Länsar matbordet. Småfåglarna är betydligt mer sofistikerade.
SvaraRadera"Liftarens guide till galaxen" är en favorit som följt mig genom livet i över 45 år. Har nog läst den i sin helhet en 5 ggr ca. Har pocketutgåvan med trilogin i 4 delar.
Intressant, undrar om det beror på att du läste och jag lyssnade? För jag funderade faktiskt på hur texten kunde se ut i boken. Han sjöng ju även ett par sånger och jag blev alldeles rörd av hans oförställda men rena röst...
RaderaOj, har ni en nötskrika så nära er? Vad roligt (och dyrt?), för de är väl lite skygga annars. Vi har såna däringa burar som skyddar maten från lite större fåglar. Även om hackspettens näbb är så lång att han når talgbollarna ändå...
Liftaren... hur många gånger har jag inte tänkt att läsa den. Kanske nu?
Oh, lyssnar du också på kulturråden? <3 Så förtjust i Sällsynt kloka varelser.
SvaraRaderaUrsäkta min okunnighet här, men är kulturråden en podd?
RaderaKul att du också gillade den, så himla mysig! :-)
Snabb googling, det låter intressant med kulturråden. Får lyssna in lite där kanske! Tack för tipset! :-)
Radera