Om böckers påverkan och en anekdot från Paris

Vilken lång vecka det blev, fast ändå inte för det är ju redan fredag. Det är märkligt det där med tidsperspektiv. Dagarna bara svischar förbi men ändå har vi befunnit oss i mitten av juli så länge. Jag tror att det kommer att bli ändring efter idag, för i helgen ska vi till svärmor och efter det är planen att åka ner till Helsingborg. Vips kommer också den veckan att läggas till handlingarna. Jag ska försöka att ta vara på varje minut.

Egentligen är jag inte särskilt intresserad av att resa, antalet semestrar som jag behövt flyga till får fortfarande plats att räknas på ena handens fingrar. Det går bra med en mental klapp på min axel här, för mitt minimala nedsmutsande av miljön. Däremot är jag väldigt lättpåverkad när det kommer till böcker om de utspelar sig på någon spännande plats. Senast läste jag "Döden tar semester" av Carina Burman. Jättecharmig pusseldeckare som utspelar sig på 50-talet och handlar om en bussresa ner till Italien, närmare bestämt till Rom.

Som ni förstår vill jag nu till varje pris åka till Italien, men inte nödvändigtvis Rom. Jag surfade runt lite för att se om jag kunde hitta något ställe i Italien som kunde tilltala en mycket res-ovan person från försiktiga Sverige. Resultat: Cinque Terre! Googla det, så himla fina bilder. Det är fem små byar som ligger som ett pärlband längs kusten. Jag tänker vandring, jag tänker mat och jag tänker vin! 

Oftast brukar jag drabbas ganska hårt av begäret, men det brukar också blåsa över relativt fort. Ett botemedel är att börja läsa en annan bok som handlar om ett mer lokalt potentiellt resmål. Ann Rosman skriver mycket bra om Marstrand och det är ett ställe som går att besöka många gånger. 

Jag har också lärt mig att det inte alltid är så rosaskimrande som det ofta är i böcker. Hur många böcker har jag inte läst som utspelar sig i romantiska och vackra Paris? När jag kom till Paris möttes jag av verkligheten som innebar stark urinstank under varenda bro, råttor som fullkomligt myllrade runt Nôtre Dame på kvällen och dessutom höll vi på att bli rånade mitt på ljusa dagen vid ett tillfälle. 

Nu måste jag bara berätta om hur vi undkom situationen, för vi hade en himla tur och det sjukaste hände. Vi var omringade av den här gruppen som var omkring oss som flugor, de blev ettrigare och mer och mer närgångna och började peta och dra i våra kläder och handväskor. Plötsligt ser jag ett gäng stora killar komma joggande mot oss, tänk typ rugbyspelare, och de spränger rätt in i vår grupp, tänk nu bowling, som nu består av oss fyra och sex eller sju rånare. Jag riktigt känner adrenalinet från sportkillarna och inser att de såg direkt vad vi blev utsatta för. Minuten senare var vi ensamma igen och vi försökte förstå vad som hänt. Mycket tacksamma över att det gick bra och att vi fick behålla våra saker (särskilt med tanke på att en av oss har en besvärlig variant av diabetes), men det lämnade också en bitter eftersmak och jag kände mig så smutsig. Det var svårt att hitta tillbaka till glädjen och nyfikenheten igen den dagen.

Det här kan naturligtvis hända var som helst, turister är en lätt måltavla. Vi hade våra saker på ett sätt som visserligen försvårade tillgreppet, men eftersom de var så fysiska och fler än oss så hade det inte dröjt länge till innan vi blivit av med våra saker. Om detta kan hända i pittoreska Paris, vad kan då inte hända i livliga Rom? Sedan dess har vi varit i London och det var en helt annan upplevelse, mycket lugnare och betydligt mer städat. Det är lättare att känna sig som hemma i London.   

Hörrni apropå England, det gick ju inget vidare i fotbollen igår?! Vi satt ute på altanen och lyssnade på matchen. När Sverige gjorde sitt andra mål kändes det verkligen som att vi hade en chans, men efter att England kommit ikapp stängde vi faktiskt av. Jag misstänkte att det kunde bli segdraget och det blev det ju mycket riktigt också, eftersom vi tydligen förlorade på straffar. 

Ja, det är bara mitten av juli och ni har redan hört mycket från mig. Risken finns att det hinner bli fler inlägg innan månaden är över. Det är bara att bita ihop! ;-)

Ha're gôtt i solen!