Dags att vittja ladorna

Veckorna susar förbi likt dyrbara Mercor på autobahn. Sedan sist har jag fått ett VG på mina första 30 högskolepoäng, så glad och tacksam. Inte för att jag har fattat riktigt vad det spelar för roll om man får G eller VG, men det ser ju bra ut i alla fall.

Vi har också avverkat årets traditionsenliga skidsemester. Backarna var de helt klart bästa ever, trots att vädret var i gråaste laget. Men vad gör väl det? Det här året tog jag dock beslutet att endast åka på förmiddagarna och plugga på eftermiddagarna. 

Jag har idag också stiftat bekantskap med begreppet "dugga" i universitetssammanhang. För er som inte heller har haft koll på detta fenomen, kan jag kortfattat beskriva det som en frivillig minitenta. Om man gör bra ifrån sig, finns möjlighet att få med sig poäng som man tillgodoräknar sig på den riktiga tentan som kommer lite längre fram. Hur det gick? Jotack, bara ett fel så om jag förstått det rätt tar jag med mig två poäng från den här duggan till förestående tenta. Känns bra! 

I ridskolan går det också bra. Jag har ju bara haft två lektioner (tredje imorgon), men det är roligt. Det är lite utanför min comfort zone fortfarande, just rutinerna som man liksom bara... ska förstå i ridskolan. Men jag lär mig, och interaktionen med hästarna är ljuvlig och att rida är ju fantastiskt ju! Och stallkamraterna är väldigt snälla och hjälpsamma. Har redan börjat tjuvkika lite på hur det fungerar med medrytteri här i krokarna, inte dags riktigt än men ändå... Hoppas att jag får prova på att galoppera imorgon. Jag avstod förra gången men ångrade mig efteråt.

Att ta beslutet om att bygga upp en ordentlig buffert visade sig vara klokt, även om det var riktigt surt att inte kunna nyspara alls till framtidsportföljen. CSN vill nämligen ha snabbt inrapporterade poäng från skolan för att bevilja vidare utbetalningar. Det lirar dåligt kan jag säga. Min senaste utbetalning var innan jul. Inte heller fick jag min lön för mitt extraknäck på jobbet. Fast det kunde jag nästan räkna ut med... ja. Jag frågade chefen då om vi inte behövde fixa lite med pappren kring min tjänsteledighet eftersom jag hoppat in när jag inte skulle, men hon trodde inte det. Inte heller bemödade hon sig med att kolla med lönekontoret att jag skulle få mina pengar, jag fick fråga efter dem. Nu hoppas jag att de åtminstone får löst det till nästa lön.

Det jag nallat av bufferten kommer jag att sätta tillbaka när kulorna börjar rulla in igen, ingen skada skedd. Det är verkligen en skön känsla att vara oberoende. Ja relativt då, men att inte behöva känna ekonomisk stress över omständigheter man inte själv kan råda över.

En längre tid har jag hållit utkik efter en speciell sorts dricksglas. En klassisk sort som kittlar en nostalgisk nerv. Jag har kollat på loppisar, Tradera och facebookgrupper utan resultat. Eller ja, utan resultat eftersom jag inte vill få dem skickade till mig med posten. Men plötsligt dök de upp i närheten i flödet på sociala medier i en budgivning, som jag vann. Så idag har dessa guldklimpar flyttat hem till mig. 

Väcker de några minnen? 

 

Nu tackar jag för mig för den här gången. På återseende!