Få saker ger samma tillfredsställelse som att få gå loss på buskar och träd med diverse verktyg och tillhyggen. I helgen besöker vi svärmor och hon vet att det enda hon behöver göra att sätta en yxa/ sekatör/ såg/ spade/ spett i handen på mig, så har jag sysselsättning i flera timmar framåt. Det roliga med hennes trädgård är att hur många rishögar jag än får ihop, så syns inte resultatet nämnvärt. Det blir fint såklart, men av storleken på högarna att döma så förväntar man sig nästan en helt ödslig tomt där inget är högre än gräset på gräsmattan.
Svärmor vet också att jag genomgår en slags personlighetsförändring med massförstörelsevapen i händerna, så hon ser till att hålla mig långt borta ifrån Dahlior och rosenbuskar. Resten av växtligheten är hon villig att riskera till förmån för den "hjälp" hon får, för hon inser att den sortens trädgård hon vill ha börjar kräva allt för mycket fysiskt av henne då hon inte blir yngre och starkare med tiden. Trädgården har också den fördelen att den lockar till sig ett rikt djurliv, kanske lite för rikt om man frågar svärmor som får mota bort allt ifrån huggormar till hungriga hjortar, men framför allt fåglarna trivs i all växtlighet. Jag skulle kunna ägna en halv dag åt att sitta och bara titta på fåglar, det är som balsam för själen.
Känslan av att ha åstadkommit något understryks av valkarna i händerna och träningsvärken som jag vet kommer att infinna sig imorgon, eller dagen därpå. Hemma har vi förvisso också en trädgård, men den är det mer finlir med. Typ rensa ogräs och ja, punkt! Det är sällan jag sliter så att svetten lackar och håret ser ut som ett skatbo, så när jag väl får chansen går jag all in.
Om jag ska ge mig på att leka amatörpsykolog (vilket jag älskar), så kan jag tolka min bärsärkagång i trädgården som en kompensation för andra saker i livet som jag gärna skulle vilja rensa upp i och minimalisera. Ju färre störande moment, desto lättare att bringa ordning i kaoset.
Ett gott dagsverke avslutas inte sällan med att vi delar på en flaska Prosecco i uterummet, svärmor och jag. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att livet helt klart har sina ljuspunkter.
Hoppas att även ni har haft möjlighet att ladda batterierna i helgen! :-)
Roligt att se saker växa :) Härlig känsla
SvaraRadera