söndag, mars 14, 2021

Samtal med en präst

Inför ett reportage som jag ska skriva, behövde jag göra lite research. Eftersom temat har med kyrkbesök och tro i pandemitider att göra, bokade jag således in mig på en fysisk gudstjänst och paxade även prästen efteråt för att få ställa lite frågor.

Jag har alltid tyckt om kyrkor, både ut- och insidan av dem. Det är något visst med att träda in i en gammal kyrka och det är svårt att förbli oberörd. Främst är det nog tanken på alla andra människor, vars fötter trampat på samma golvplankor som jag själv står, vars sorg och förtvivlan fortfarande sitter i väggarna, vars hopp och förväntningar ännu återspeglas i fönsterglasen. Det gör mig medveten om min egen sårbarhet, men också om den gemenskap som i alla tider länkat samman människors liv. Det finns mycket med kristendomen, ja egentligen med religion över lag, som jag inte kan förlika mig med. Faktorer som trots allt oåterkalleligt drivit in kilar mellan mig, och en tro på en enda allsmäktig gud. 

Med det sagt vill jag ändå berätta hur mycket energi jag fick av att prata med prästen. Jag fick ställt mina frågor och jag fick också mina svar, men utöver det svävade vi iväg lite. Vi pratade bland annat lite om människors föreställning om hur präster är och varför det kan vara så. Jag nämnde att det kan vara lättare att känna sympati för en präst som röker och dricker, eller på annat vis beter sig som folk. Han berättade lite fnissigt att han blev as-cool i femteklassarnas ögon, när det framkom att han svor som en borstbindare. Vi vill alltid nå fram till andra, men det är inte alltid vi vet hur vi ska gå tillväga.

Det är väldigt sällan man får tillfälle att sätta sig och prata med någon som har så vitt skilda åsikter eller värderingar från en själv. Men när man väl gör det, så inser man att vi i grunden ändå är ganska lika. Jag kunde inte med att lägga rabarber på mer av hans tid när mina frågor hade tagit slut, men jag hade kunnat sitta och diskutera tro i många timmar till. Dessutom kändes det som att även han hade haft utbyte av vårat samtal.  

Gå i frid!

12 kommentarer:

  1. Vad roligt, och annorlunda :-).

    När min mamma dog så hade vi en kanonbra präst. Så himla skön! Hon gjorde hela begravningen så fin, och jag kände att jag kunde släppa kontrollen. Jag tror många präster bara är bra människor. Men såklart finns det även motsatsen, liksom inom alla andra yrken...

    Kram Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt att ni hittade en så bra präst, de spelar ju i regel en väldigt stor roll i människors liv!

      Alltså jag tänker ju att jag skulle gilla att hänga med prästerskapet, men jag blir lätt lite avskräckt när de står där framme och är förkunnar guds ord och citerar bibeln. ;-)

      Kram Fumlan

      Radera
    2. Men GÖR de det så särskilt ofta då!? Kan tänka mig att det förekommer vid mässor och så, men är inte präster lite mer moderna och lättsamma idag? iaf många av dem?

      Jag kanske får ta och delta i en gudstjänst själv snart :-)

      Radera
    3. Hm, om de gör det ofta är jag nog fel person att svara på. ;-) I söndags var det allt lite sånt, men han hade en del lättsamma partier också.

      Han berättade också, när vi satt och pratade, att här på västkusten verkade människor ha lite svårare att komma nära prästen och han trodde att det berodde på att många har Schartauismen färskt i minnet. De var rätt stränga och jag har faktiskt släktingar som levde efter den läran.

      Du får nog boka plats i dessa dagar om du vill till kyrkan, annars är det bara att streama. ;-)

      Radera
  2. Kul att höra. Själv är jag katolik sen 12 år tillbaka och uppskattar just det där med kyrkan som en helig plats, något helt annat än tunnelbanan och vardagsrummet... en oas utanför tid och rum.
    I övrigt går även mitt sparande bra... målet är FI.
    Ser fram mot den dag när jag vaknar och inser att jag är framme :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Tobias! Vad kul att du delar med dig, jag förstår precis vad du menar. Jag kan tycka att det är lite synd att kyrkor inte får lov att vara öppna hur som helst. Jag hade absolut kunnat tänka mig att gå dit och bara sätta mig en stund. :-)

      Roligt att du siktat in dig på FI. Har du någon plan för när du skulle kunna nå ditt mål?

      Mvh Fumlan

      Radera
    2. När jag når FI är lite beroende på hur mycket jag vill hjälpa barnen med när de snart ska lämna boet... men jag borde vara där om ca 3-5 år.
      Och jo, lite lustigt att kyrkor smittar som bara den men inte andra ställen. Men staten är vår tids Gud och lyda dess budord måste vi;)

      Radera
  3. Jag mötte en präst idag utanför Willys. Har stött på hen då och då via idrotten. Kände inte igen personen när hen sade Hej pga mask för ansiktet. Så jag sade att det är svårt nuförtiden när alla ser ut som potentiella bankrånare. Tillade att eftersom jag är både ateist och fatalist så använder jag inte mask (ännu iaf). Klämde till med ett "Come what may !!" på slutet.

    Religion gör nog ett bra jobb i många sociala sammanhang. Tyvärr har nog massor med människor...pojkar, flickor, kvinnor, män farit illa i religionernas namn (ingen nämnd ingen glömd) eller andra fundamentalistiska synsätt än i något annat sammanhang.

    Min tro är att det finns 1 liv och efter det ingenting. Ingen skillnad på vilket däggdjur man än råkade födas till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt att avgöra om du är galen eller modig, men jag skulle aldrig ge universum den straffsparken. Jag skulle snubbla på mina skosnören på väg därifrån, bli påkörd av en buss eller få en fluga i ögat direkt...

      Annars instämmer jag i att religion har ställt till med mycket elände genom tiderna, och gör fortfarande också. Och det där med livet efter döden, jag tror ju lite på spöken så....

      Radera
    2. Tro och tro :)
      Själv ser jag mest mitt livs och universums mysterium, skönheten i en soluppgång, ljudet av regn, doften av kaffe och ja, glimten i mina käras ögon... tack, gode Gud.

      Radera
  4. Spännande möte! Jag håller med om att det är något speciellt med kyrkor och alltid när vi reser går vi in i de flesta kyrkor vi promenerar förbi. Det är mäktigt att känna historiens vingslag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen intressant att prata med människor som man inte brukar prata med, man lär sig nog mycket på det.

      Instämmer i att det är mäktigt! Mysig grej att besöka kyrkor sådär, det kanske är öppet i större utsträckning utomlands (i icke-Corona-tider)? :-)

      Radera