lördag, april 10, 2021

Familjehemligheter

Här kommer en liten uppdatering angående min skrivarkurs. Än så länge har vi fått lära oss att skriva presentationer, personporträtt, faktaartiklar, reportage och dessutom har vi fått ge varandra konstruktiv kritik. Det är så himla roligt och jag älskar allt med det!

Nästa uppgift är att välja ut en händelse ur vår släkts historia, och skriva en rafflande inledning som ska fånga läsaren. Behöver jag nämna hur grymt taggad jag är? Kruxet är bara innehållet. Jag har nämligen en bra story som vill bli skriven, men det är en välbevarad hemlighet. Än så länge. Händelsen inträffade för snart 100 år sedan, men det finns en person som fortfarande är i livet och i högsta grad drabbad av de konsekvenser som händelsen förde med sig. 

Att lyfta fram hennes hemlighet i ljuset, känns onekligen som ett svek mot henne. Samtidigt som även jag själv ingår i den historien, några generationer senare. Jag har kommit fram till att jag trots allt kommer att använda stoffet till min skoluppgift, eftersom den inte kommer att publiceras någon annanstans än i klassrummet. Hon kommer heller inte få reda på att jag är och rotar i hennes ursprung.

Det tog alltså inte lång tid innan jag stötte på det som jag har förstått att många skribenter slåss emot, nämligen moraliska dilemman. Jag älskar varje utmaning som kommer i min väg, och för varje ny insikt känner jag mig både rikare och starkare.

Jaha, det var veckans Halleluja-inlägg och som ni märker är jag totalt hjärntvättad.

Trevlig helg!

9 kommentarer:

  1. Oj, så spännande! Bara rubriken är ju värsta "klick-á-la-Aftonbladet-plus" :-).

    Det bör väl ändå vara rätt "safe" att skriva om den här "hemligheten" om det bara ska publiceras i klassrummet tänker jag? Så kör hårt! Vad roligt att du är taggad och tycker kursen är kul!

    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, rubriken känns snudd på billig faktiskt. Men vad gör man inte för klick? :-P

      Precis och jag har även fått grönt ljus från en annan anhörig, så nu kör jag! Tack för pepp!

      Kram

      Radera
  2. Jaa, go för it! Din berättelse kommer vara DIN. Och generellt sett har troligtvis "hänsyn" skapat mer smärta än uppriktighet. Livet upphör om vi slutar tala om väsentligheter läste jag nån gång. Ditt uppsåt, din anledning, din källa till skrivandet är om jag uppfattat dig rätt av det välmenande slaget. Varsågod och börja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina uppmuntrande ord! Du har så rätt! Naturligtvis hade allt varit mycket lättare om det hade gått att prata om sina svårigheter. Men all denna skuldbeläggning och stolthet, har verkligen bara ställt till det genom tiderna. Tid för upprättelse!

      Radera
  3. Svar
    1. Det tycker till och med jag, för jag har inte svaret på den största gåtan. Det hade varit fantastiskt om det hade gått att luska fram.

      Radera
  4. Tror jag skulle ha svårt för det där med att gå i en kurs och "skriva på beställning". Idag är uppgiften si och nästa gång så. Men det vore nog en bra övning och källa till personlig utveckling. Om man vill arbeta med skrivande är det naturligtvis en egenskap som måste utvecklas. Det är kanske inte alltid möjligt att påverka ämnet.

    Det finns naturligtvis olika slags familjehemligheter. En del ska kanske försvinna i historiens bakvatten. Men det är alltid trist när kopplingar bakåt för alltid suddas ut.

    Ibland ser jag på gamla bilder där anhöriga från förr, på 1800-talet, står uppradade i arbetskläderna tillsammans med bästa hästen och glor in i kameran. Frågor kommer över mig. Som ingen längre kan besvara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi väljer själva ganska fritt våra ämnen och intervjuoffer, så det går alltid att hitta en vinkel som är intressant. Än så länge. Det är säkert svårare om någon "beställer" en specifik text på si och så många tecken, som både ska vara intressant och även skapa debatt. Då är kanske risken större att lusten falnar.

      Den sortens foto du beskriver är däremot rena motsatsen. Precis som du säger väcks frågor och fantasin börjar hitta egna vägar, likt en översvämmad bäck. I mitt huvud hör jag Hans Villius trollbindande refererande. :-)

      Radera
    2. Ja, Villius är en personlig favorit för mig. Lilla gumman vill däremot hellre se på Idol. Men då kör den här Hästen en totalvägran och går och lägger sig på sängen.

      Radera