Jag pratar om det här med utbildningen. Som trogna läsare vet, läser jag upp lite poäng på Komvux för tillfället. Det jag själv inte visste (eller kanske snarare förnekade) i början av detta kapitel, var syftet med det hela. Kanske för att det inte skulle bli en stor grej, och att det i sin tur skulle leda till kalla fötter och blockering och vidare till dåliga betyg och ännu en gång ofärdiga studier.
Aldrig hade jag vågat drömma om hur roligt det skulle vara att studera igen. Jag får chansen att lära mig nya saker och jag fullkomligt älskar det. Kanske är det nyhetens behag, vad vet jag, men tror ni inte att jag redan nu har börjat fundera över fortsättningen. Vad VILL jag med det här?
Det är fantastiskt intressant med psykologi, vilket råkar vara ämnet jag läser för tillfället. Jag har länge lekt amatörpsykolog för många i min närhet, inklusive mig själv. Men steget till att utbilda mig till en sådan är ganska stort, vi snackar minst fem år här, om jag inte är felunderrättad. Jag kommer således att vara närmare 50 än 40, när jag väl är klar. OM mina betyg ens räcker till.
Däremot finns det ett yrke som jag länge sneglat på, vars utbildning dessutom ligger nästgårds, och det är personalvetare. Men förstår ni hur kul det skulle vara att få jobba med något som relaterar till det? Nu snackar vi "bara" tre år på högskola, vilket innebär att jag fortfarande skulle vara närmare 40 än 50 när jag är klar.
Okej, då har vi en plan men nu kommer 10.000 kr-frågan. BOKSTAVLIGT TALAT! För vet ni, jag kommer inte att kunna spara en krona under den här tiden. Jag kommer dessutom att bli med lån! Yikes! Nu blir det genast lite läskigt. Kanske inte just lån-biten, det känns okej. Men mina FI-planer då? Ergo - den klassiska nöten! Slita mig rik, eller leva mig lycklig?
Instinktivt tänker jag att jag ska fortsätta trycka in så mycket jag bara kan i min portfölj nu, men samtidigt vore det ganska oansvarigt av mig att inte fylla ladorna nu inför de tre kommande årens oförutsedda utgifter och semestrar med barnen.
Som grädde på moset, kan jag naturligtvis inte ha kvar min anställning. Jag tror att jag kan be om tjänstledigt i ett år, men sedan är det bye bye! Jag måste alltså även hitta ett jobb, helst inom det jag utbildar mig till...
Jahapp, har ni några erfarenheter av liknande funderingar eller goda råd i allmänhet?
Jag tror du har rätt att vara tjänstledig för studierna så länge de pågår. Även om de är 3 år. Finns ingen bortre gräns så länge det är "riktiga" studier på högskola och dylikt.
SvaraRaderaÅh jag tror att du kan ha rätt, vad bra att du uppmärksammade mig på det. Tack! :-)
RaderaÄven jag bananskalade mig vidare med högskolestudier i en något mer mogen ålder, efter 4 år på gymnasium, militärtjänst och sedan några års arbete i köksbranschen. Så jag var 31 när jag började jobba med inriktning mot det jag utbildat mig till på högskolan. De 25 åren efter det har varit ännu mer bananskalande till där jag befinner mig idag...
SvaraRaderaDet har varit mycket snubbla på bananskal in i grejer i mitt liv.
Men jag är glad att jag läste vidare där i 25-års åldern. Har alltid tyckt om att lära mig saker.
Även efter det att du är klar med dina studier så återstår möjliga 20 år att jobba inom ditt utbildningsområde.
Nu är jag väl alltid lagd åt att uppmuntra människor till att följa sina drömmar, speciellt avseende att studera vidare. Jag möter många 35-åringar som inte tyckte om skolan när de var 17 men uppenbarligen har intellektet och kanske även nu en annan inställning till kunskap.
Det är svårt att ge råd till andra. Man känner inte till hela bilden.
Känns som att livet är fullt av bananskal, och det är väl tur kanske. Hade man varit medveten om hur livet skulle te sig i detalj från början, är väl risken att man aldrig blir överraskad ...och det är ju tråkigt!
RaderaPrecis som du är inne på, så har jag många möjliga yrkesverksamma år framför mig. Kanske känns det då inte heller lika viktigt med FI eller FIRE, som det gör nu med det arbetet jag har idag.
"Slita mig rik eller leva mig lycklig?" Jag hade valt det senare.
SvaraRaderaSparandet kan ju alltid återupptas efter en eventuell paus. Energin du får av arbetet/lyckan med studierna genererar nog både det ena och det andra: ev.uppskjutna demenstillstånd pga hjärngympa, framtida klirr på kontot på grund av bevisad sparförmåga och godare lön. Du lär bli både rik och fri hursom tror jag. På det ena eller andra sättet. Bara sol i sikte helt enkelt.��
Ja, jag tror att du har rätt och att det är det mest hälsosamma att göra. Skönt att kunna stöta och blöta sina tankar här, tack! :-)
RaderaDet blir spännande att se vad du väljer! Nu vet jag inte hur mycket du har sparat hittills, men det kommer ju att fortsätta växa även om du inte trycker in något mer de närmaste åren.
SvaraRaderaFör skoj skull lekte jag lite med ränta-på-ränta-kalkylatorn, för att se vad som händer om jag inte sätter in en krona under tre år. Det kommer att generera en blygsam ökning på 100'-200' beroende på börsens humör. Alltid nåt! ;-)
RaderaMan ångrar bara det man aldrig vågade göra ;)
SvaraRaderaVerkligen !?? Då har du nog inte levt riktigt, för jag ångrar en hel del grejer jag gjorde på 1980-talet... ;-)
Radera@Louise!
RaderaDet ligger nog mycket i det faktiskt... och tänk om man bara lever en gång!?! ;-)
@Northernlightinvestment:
RaderaJaså? Själv minns jag med glädje den bittra smaken av parfym när vi på fyllan 1988 tänkte att det måste väl vara alkohol i parfym också...
Så en del har jag levt. Och upplevt ;)
Röstar för psykologi. Det kan du jobba med tills du är över 100 år :) och som det är sagt i andra kommentarer , studier har du alltid rätt att få ledigt för . Hur länge som helst. Fast arbetsgivaren kan skjuta på det upp till 6 månader om det inte passar. Kör hårt. Jag själv har läst PA och det är inte så jäkla enkelt att få ett sånt jobb. Speciellt om du är i mogen ålder.
SvaraRaderaÅh fan, det var intressant. Jag vet ju att man slåss emot en massa unga hungriga valpar, men jag tänkte att man skulle se fördelen i att man själv varit en del av arbetslivet ett tag och vet vad konflikter m.m. kan innebära.
RaderaJag är bara lite rädd att motivationen ska svika mig om det är en alltför lång utbildning, även om jag just nu tycker att det hade varit jättekul. Tur att det är ett litet tag kvar... ;-)
Sen kommentar här, men jag är själv personalvetare och de växer på trän i riklig omfattaning. Innebär att konkurrensen om jobben är hård och jag får uppfattningen att arbetsgivare vill ha 25-30_åringar. Skulle Mao inte rekommendera att sätta sig på skolbänken för den typ av utbildning.
SvaraRaderaHej!
RaderaHm, det låter som att jag får tänka ett varv till.
Lyckligtvis finns det psykologi i nästan allt vi tar oss för, så jag borde kunna hitta något annat.
Tack för din input! :-)
Hittade precis hit, trevlig blogg!
SvaraRaderaFrån egen erfarenhet kan jag bara säga: kör!
Kunskap är aldrig fel, och att ägna sin tid åt något man är intresserad av tror jag är givande på ett djupt plan och kan vara ett mål i sig.
Jag hade själv urusla betyg, men valde som vuxen att plugga komvux (150%) vid sidan av mitt heltidsarbete.
Tog kandidatexamen, masterexamen, och idag är jag, efter mycket slit och säkert en hel del tur, doktorand och får forska inom mitt favoritämne.
Hur ska man nå sitt mål om man inte gör ett försök?
Lycka till!
Hej och välkommen hit!
RaderaFörst: Wow, bra kämpat med dina studier och vad roligt att du nu forskar inom något du är intresserad av. Man ska följa sina drömmar, helt klart! :-)
För egen del har jag en reservplan som jag går och grunnar på, som jag tror kan bli bra också. En mer realistisk plan, men jag ska fundera och känna efter lite till. ;-)
Tack för din kommentar!