Psykisk ohälsa

Jahapp, så sitter man här i soffan utslagen av julmat och frustration över barnens julklappar som nuförtiden inbegriper installationer, parkopplingar, appar och återställningar. Tacka vet jag de jular då barnen önskade sig lego och färgpennor, det var tider det. 

Julen är ofta en hektisk och intensiv tid, förknippad med förväntningar och prestationsångest. Om man är i fas, så är det faktiskt mer roligt än jobbigt. Jag ska erkänna att jag hade en dipp här innan jul, där jag kände att jag hellre låste in mig i badrummet i en vecka än att ta itu med julstöket. Tack och lov kom jag ur den känslan i tid och kan känna mig nöjd med min insats som julvärdinna för detta års firande. 

Det är inte utan att jag skäms lite över att jag ibland tycker att saker och ting kan kännas överväldigande och att jag då vill bete mig som en bortskämd barnunge, genom att klaga eller vilja slå bakut. Jag som har det så bra. Det är inte okej! Om något inte känns bra är det upp till mig att ändra på det, för jag har den möjligheten. Jag kan välja att sänka mina egna krav på mig själv. Jag kan välja att ta hjälp av mina närmaste och jag kan välja att ta en paus från sådant som känns tufft. Det är inte alla som kan det!

Inte minst i juletider blir vi uppmärksammade på att många lider av psykisk ohälsa, ensamhet eller en dålig relation. Det finns så många människor som skulle göra vad som helst för att få byta med mig, till och med när jag känner att jag inte orkar mer. Så vad har jag för rätt att klaga? Naturligtvis är allt relativt och alla har rätt till sina känslor. Det måste gå upp och ner i en människas känsloliv och vi måste få lov att må både bra och dåligt, annars vore vi maskiner. Men jag tänker på de som mår dåligt på daglig basis och inte har rätt verktyg för att ta sig ur det. Jag skulle så gärna vilja göra något. Visst kan man skänka pengar, det är perfekt när man inte har så mycket tid. Men jag skulle vilja göra något mer konkret. 

Tanken har faktiskt slagit mig att jag skulle vilja engagera mig och ställa upp som volontär. Det finns föreningar som har telefonnummer man kan ringa när man mår dåligt. Jag kollade upp Jourhavande medmänniska för ett tag sedan, men då sökte man inga nya volontärer. Nu har jag fått upp ögonen för Mind.se som har tre olika linjer man kan ringa, beroende på vem man är eller vad det är man vill prata om.

• Självmordslinjen - tfn: 90101
• Föräldralinjen - tfn: 020-85 20 00
• Äldrelinjen - tfn: 020-22 22 33

Det som jag känner mig lite osäker på är om jag har den tid som krävs. Jag får fundera en liten sväng till, jag tror ju att jag fixar det...