...men inte hinner, pga livet.
Ja, lite så kände jag igår. Min energi var slut och jag befann mig i en (tillfällig) känslomässig svacka. Förr om åren hade jag hanterat det genom att isolera mig i minst ett dygn, gråta, skriva, slå på något hårt, tyckt synd om mig själv och gråtit ännu mer. I trygg förvissning om att imorgon skulle alla negativa känslor vara som bortblåsta och jag skulle vara tillbaka till mitt gamla vanliga jag igen.
Jag ska erkänna att dessa känslostormar kom oftare när jag var yngre, inte sällan i kombination med kärleksbekymmer. Men jag gick in i dem till tvåhundra procent och kom ur dem som en ny människa, efter något dygn. Av förklarliga skäl inträffar de inte lika ofta, vilket måste ses som ett gott tecken, men jag tror någonstans att vi ibland mår bra av att bryta ihop och komma igen.
Nu tillhör jag den eländiga kategorin människor som inte bara gråter fult, jag ser dessutom ut som sju svåra år dagen efter min gråtorgie. Ögonen är rödsprängda och ögonlocken har svällt upp till minst det dubbla. Vilket innebär att jag måste planera in när det kan inträffa. Det funkar ju inte om jag måste till jobbet dagen efter. Eller om jag har barnen. Eller om jag hade tänkt shoppa på stan. Det är liksom fortsatt isolering som gäller.
Sett ur det perspektivet så är det skönt att jag inte behöver fulgråta särskilt ofta, men jag kan faktiskt sakna det ibland. Det har som en renande effekt nästan. Efteråt känner man sig behagligt trött och helt tom på känslor. Det blir som en norsk reset och man kan sedan på nytt ta sig an det som livet bjuder. Det bästa hade ju varit om man kunde beställa dessa gråtstormar när det passar ens schema, men det händer ju inte. Nä, när det passar som sämst dyker tillfällena upp. Som igår. Jag var miserabel, men jag hade ingen möjlighet att tillgodose mitt gråtbehov. Och idag... är det borta. Vilket antiklimax!
Men herregud vad jag skulle behöva stänga in mig lite och inte träffa en levande själ. För jag är så slut nu. Folk drömmer om att åka till playan och sippa drinkar. Jag drömmer om en enslig stuga i skogen, massor av te och ett kollegieblock. Fast inte för alltid, bara tills mina batterier laddats upp igen. Några dagar or so. Ensamhet är fantastiskt, så länge den är självvald. Och man ska aldrig ta någonting för givet och jag är oerhört tacksam för allt jag har.
Tack för att ni lyssnat! <3
"Ensamhet är fantastiskt, så länge den är självvald." så är det :-)
SvaraRaderaFörstår vad du menar med reset också, det känns skönt efteråt!
/Arbetsplanen
Känns gott att höra att du vet vad jag pratar om! :-)
RaderaJag har ju den där stugan dit jag drar mig undan ibland. Vi har ju pratat om det där introverta/extroverta tidigare. Julen väljer jag oftast att vara själv. Jag trivs i mitt eget sällskap :)
SvaraRaderaDet är ju verkligen guld värt att ha sin lilla grotta. Inte bara när att man mår dåligt utan även i ett kreativt syfte, tänker jag. Om man är så lagd. :-)
RaderaOch julen...ja, jag är kluven. En stor del av mig håller med om att det hade varit skönt att stänga in sig och komma ut på annandagen. Men det ligger så mycket mer i högtiden som jag aldrig skulle vilja beröva mina barn. För deras skull är det helt klart värt det, faktiskt!...och det är mycket minnen och känslor för egen del också. Hm, det låter som att jag gillar julen ändå! :-)
Fattar helt! Vid såna tillfällen brukar jag just göra det - åka till landet, lyssna på ledsam musik, ta lite rödvin och böla. Det hjälper! Men att planera in sina gråtattacker i ett övrigt pressat schema lär ju inte göra saken bättre....
SvaraRaderaHoppas VERKLIGEN energin kommer tillbaka snart!!
Och JA, ensamhet kan vara fantastiskt. Om man får välja den själv...
Själv ligger jag däckad i influensa, liksom övriga familjen. Tråkigt och stressande, för jag har rätt mycket saker som ska bli klart innan jul :-(.
Stor kram!
/Louise
Åh nej vad pissigt med influensa! Det verkar som att den slagit till ganska kraftfullt i år. Min bror med familj har också legat däckade. Jag fattar stressen, det är sällan lägligt att vara sjuk innan jul. I mellandagarna hade det varit mycket bättre, då ligger man ändå bara i soffan och kollar film och proppar i sig choklad. ;-)
RaderaHoppas att du kryar på dig snart!
Kraaam Fumlan!
Ja du, första gången jag ser eller läser uttrycket "fulgråta". Vad är det jämfört med en vanlig gråt? Jag har mina kännslor utanpå när/om jag går på ex bröllopp, examen eller begravning, men ibland kan jag snyfta av en riktigt bra film eller när våra tjejer i längdlandslaget gör en bedrift utöver det vanliga. Min hals är ofta hes av allt hejjande i skidskytte och längdskidor, ha ha, min sambo fattar inte att jag kan vara så angagerad men sån är jag :-)
SvaraRaderaMvh // PP
Jo men sån är jag också, känslorna utanpå till 110%. Men det räcker oftast med en näsduk för att ordna upp en sådan situation. Fulgråt, då behövs badlakan i frotté, varenda muskel i ansiktet är ansträngd till det yttersta, svårt att andas när det är som värst och det slutar ofta i huvudvärk. Där har du några symptom på fulgråt. :-)
RaderaJa känner igen det. Jag skulle hålla ett litet tal när en kompis till mig fyllde 50, Jo det gick sådär 4 minuter sedan började jag staka mig pga gråt. Samma med när min ena dotter gifte sig. Man kan inte styra över det liksom och det är bara till att acceptera. OK, bra då vet jag vad fulgråt är, ha ha, badlakan för tårar, det säger inte så lite om mängden..
RaderaMvh // PP