Det finns dock ett par frågetecken kring denna frågeställning. Förutom det faktum att min chef eventuellt hellre tar in någon som är mer tillgänglig än vad jag har möjlighet att vara. Jag har i praktiken redan blivit ersatt på avdelningen, men under senare tid har arbetsbelastningen ökat. Vilket innebär att när jag försvinner så kommer det ändå att bli ett pressat läge. Det handlar också om huruvida jag är villig att binda upp mig på dessa timmar. För om jag erbjuder mig, måste de också kunna räkna med mig. Det finns några anledningar till att jag tvekar.
- Jag har sökt ett par mindre kurser som jag hoppas komma in på. De är på 7,5 hp vardera och är förlagda till under olika perioder under hösten. På distans! Om jag orkar vill jag gärna läsa dem parallellt med min "huvudkurs". Men då kommer jag inte kunna arbeta extra. Vilket förvisso löser dilemmat. Det är bara det att jag inte vet när jag får besked om jag blir antagen eller ej. Det kan bli så sent som under september månad.
- Mäktar jag med att vara kvar? Min chef hoppas att jag ska komma och sommarjobba nästa år. Det är ett scenario som jag står ut med, för då har jag varit borta så länge att det inte kommer förväntas av mig att jag ska "kunna" allt. Jag är bra på mitt jobb, men det finns delar som kräver mycket hjärna. Om jag rycker in då och då, kommer det vara under tidpunkter som ingen annan finns att fråga till råds. Det innebär att jag måste hålla mig fokuserad för att bibehålla min jobbskärpa. Kan mitt system riskera att bli överbelastat med tanke på jag dessutom är ovan vid studier?
- Jag är också gruvligt trött på mina arbetsuppgifter. Det hade varit skönt att få rama in dem och börja på nästa canvas. Åtminstone så länge som jag har pågående kurser.
Efter att ha specat upp mina tankar och låtit dem anta en mindre abstrakt form, tror jag att jag kommer att avvakta lite. Hoppas att antagningsbeskedet kommer snart. ...Eller ska jag kanske prata med chefen, höra hur hon ställer sig till idén?
Som ni ser tycks jag vara expert på att försätta mig i situationer där jag behöver fatta beslut. Som att jag livnär mig på dem, likt lord Voldemort håller sig vid liv med hjälp av andras kroppar. Men valmöjligheter är bra, det motionerar hjärnan har jag hört!
Jag och min hjärna
Ha en fin kväll!
Jag jobbade extra under hela min tid på universitetet men så ville jag kunna fortsätta investera även när jag pluggade.
SvaraRaderaJa, det lockar onekligen också såklart. Jag kanske känner efter för mycket. :-) Det kan ju också vara så att arbetet blir roligare när jag lämnar heltidsjobbet bakom mig... Upplevde du det som stressigt att arbeta samtidigt, eller hittade du en bra balans?
RaderaJag hittade nog en bra balans för vad jag minns så led jag inte av någon stress.
RaderaJag jobbade ingenting under min studietid, annat än sommarjobb i början. På den tiden kunde man stämpla som arbetslös under studieuppehåll. Så det gjorde jag. Har en tendens att vara lite slö ibland och underambitiös :)
SvaraRaderaOm nu någon annan tagit din plats och du hamnar tillbaka i en situation av extrajobb eller sommarjobb är det väl bara att sänka ambitionsnivån och gå lite på tomgång. Ställ in skorna och ta det som det kommer.
Man behöver inte alltid prestera på topp och göra ett sånt jävla bra jobb så att omgivningen häpnar hela tiden ;) Medelmåtta är oxå ett godkänt tillstånd.
Nu kanske min drivkraft inte är att slå min omgivning med häpnad, utan snarare att jag vill vara effektiv. Jag gillar att maximera. För min egen skull! ;-) Fast jag har naturligtvis mina begränsningar och troligtvis känns det bättre att trappa upp, snarare än att tvingas trappa ner.
Radera