Köper Bitcoin - nästan

Det småregnar ute och det får vara anledning nog för att jag ska strunta i min lilla morgonpromenad. Istället kokar jag en extra stor kanna med kaffe, drar på mig raggsockarna och sätter mig här med er istället.

Jag öppnar glatt med att berätta att jag hoppat bana i galopp! Det heter säkert något finare på hästspråk... Jag nämnde ju det i förra inlägget (tror jag) att jag längtade efter att få prova det. Och nu har jag gjort det. Det var jätteroligt och jag har fortfarande träningsvärk. Men! Det blir väldigt tydligt att jag inte har full koll på min galopp ännu. Jag behöver öva upp balansen, driva bättre och rama in hästen bättre. Men jäklar vad kul det var! 

Jag har avslutat första delkursen på min utbildning nu, puh! Helt galet att det bara är på 75% takt, jag har liksom inte hunnit med att ens titta på mina andra två kurser på högskolan. Men igår och idag är schemafria, så igår passade jag på att bekanta mig med Bitcoin (som ju är en av mina högskolekurser). Det var intressant och också roligt. För lärarna har byggt upp ett system med EduBitcoin, så vi har fått skapa en egen plånbok och börjat göra transaktioner. Lite mystiskt att läsa om Satoshi Nakamoto också, som är grundaren till Bitcoin. Det gillar vi!

Ni som har ett gott minne kommer kanske ihåg att jag har varit i rensar-tagen. Jag fortsatte i rask takt över till min smyckessamling. Mer specifikt till min guldgömma. För med stigande ålder är det inte ovanligt att just guldhögen växer. Förlovningsringar, ex-pojkvänsgåvor, ja ni fattar. Sådant man helt enkelt inte använder längre av förklarliga skäl. Vad gjorde jag med min blygsamma guldhög då? Jo, jag sålde den faktiskt. Skickade iväg den i en liten guldpåse och fick en swish tillbaka. Snabbt gick det också.

Pengarna åkte in på börsen fortare än kvickt. Lite för fort faktiskt. För i efterhand kom jag på att det  gott och väl hade räckt till både en ny mc-hjälm och ett par hellånga cykelbyxor. Som jag ju gått och craveat länge. Min nuvarande mc-hjälm är en billig sak som viner av luftdraget, har ett litet visir och trycker i pannan. Jag har ändå stått ut i 10 år! Och mina nuvarande cykelbyxor är bara cykelshorts, vilket inte hjälper upp motivationen att ge sig ut och cykla när hösten väl har kopplat sitt grepp. Jag tror dessutom att mina cykelshorts också närmar sig den aktningsvärda åldern av, om inte 10 så åtminstone, 8 år...

Lyssnat på böcker har jag också gjort och nu senast har jag plöjt Kattis Ahlströms två fina romaner, I hennes skor och Sången om Sanna. Mysiga att lyssna på och hon har en varm ton i sina böcker. Den sistnämnda av dessa två gillade jag ändå bäst, och de faller båda in under kategorin easy-listening. Lite avkoppling och verklighetsflykt som kontrast till skolarbetet. Sedan är det ett plus att hon läser upp böckerna själv. Nu har jag precis börjat lyssna på en bok som heter Lektioner i kemi av Bonnie Garmus och den verkar lovande.

Gult är f..fint?!!

Nu kör vi den här sista vardagen, innan vi välförtjänt får lägga upp benen och luta oss tillbaka in i helgen!