Nytt liv i minnen?

Kaffet har precis puttrat färdigt och hällts upp i min kaffekopp som jag fick efter mormor. Varje gång vi var och fikade skulle vi ha just dessa koppar, för att jag vid något tillfälle nämnt att jag tyckte om dem. När de dukades fram sa hon alltid: "Dem ska du ha sedan." Sedan var ett ord som vi inte definierade närmare, men båda visste innebörden av. Nu är det sedan och jag har bytt ut min William Morris-kaffemugg mot mormors Anemon från Rörstrand.

Jag tänkte faktiskt så sent som igår en tanke som känns lite... jag vet inte vilket ord jag vill använda här, men komplex? Knivig? Ja, det spelar ingen större roll men jag ville belysa att det inte var svart eller vitt, innan jag presenterar tanken för er. Nämligen att det är som det ska vara med att mormor och morfar är borta nu. Som barn är det en fasansfull tanke att ens snudda vid, för att inte tala om att föreställa sig att ens förälder skulle dö. Då tänkte jag i nästa sekund att jag också lika gärna kunde dö. Min mamma var ju mitt allt.

Tänk hur perspektiven ändras med åldern. Nu sitter jag och är tacksam över att ha haft världens bästa morföräldrar, men är också tillfreds med att de är borta. För man önskar ju ändå värdiga liv för dem man älskar. Jag tänker att nu får de det i mina minnen. Blöjor, stomi och sjuksängar är borta nu. Bojorna har lyfts och jag vet inte var de befinner sig just nu, men hos mig finns de alltid i mina tankar och minnen. Där får de liv igen.

Jag ska jobba hemma idag och jag har också två barn hemma. Ett är sjukt och ett ska tydligen ha inställda lektioner idag. Hur det är med just den saken låter jag bero. Inte bara är hon myndig, hon är dessutom väldigt klok och jag litar på att hon gör genomtänkta bedömningar. Gott så!

Jag håller för fullt på med min LiA och har en superhärlig handledare. Vi är ganska lika på många sätt och det känns väldigt bra. Det som känns lite konstigt är att det är hög tid för mig att börja söka efter nästa LiA-plats. Efter nyår är det dags igen. Frågan som dyker upp är huruvida jag ska söka till samma ställen som förra gången. Hur tjatig låter jag inte då? Men jag tycker att det är svårt att komma på arbetsplatser att söka LiA på. Det ska ju helst vara både geografiskt nära, inom rätt område och intressant. Äh, jag får sätta mig och göra en ny lista. 

Hösten är här och bjuder på det mest fantastiska väder. Sol och värme, uppiffat med gulnande löv och hög luft. Jag njuter i fulla drag. Naturligtvis är det underbart med sommar, men jag känner mig färdig med den nu. Nu vänder vi blad och går vidare. 

Ha en fin fortsättning på veckan!

Nytta och nöje

Jag började skriva ett inlägg den 4 september, men det blev inte mer än fyra meningar. De var dessutom inte ens något att ha. Här kommer nu istället en liten uppdatering som ni inte ens visste att ni väntat på! ;-)

Förutom mina egna två datorer inhyser jag nu två jobbdatorer, en från varje jobb. Gamla jobbet och min LiA-plats där jag gjorde min första dag igår. Det var jätteroligt och jag blev genast inkastad i mötesschemat. Två stycken hann vi med varav ett var med den lokala tidningen inför ett kommande event. Jodå, jag fick allt med några inpass jag också och min handledare verkade nöjd med att jag vågat delta.

Jag har fått väldigt fria tyglar och ett helt eget projekt som jag ska dra igång, samt några mindre sidoaktiviteter och det ska bli så roligt. Lite läskigt, för jag kan inte låta bli att undra om det här huvudprojektet är av en lite känslig natur då det berör hela organisationen. Kanske en bra sak att lämpa över på en LiA-elev som trots allt bara är där tillfälligt? Fast jag har naturligtvis inte mandat att fatta beslut, jag ska bara ta fram dem och sedan är det min handledares ansvar.

Arbetsupplägget väljer jag själv och jag kan sitta hemma mycket om jag vill. Idag sitter jag hemma. Jag passar på eftersom min handledare ska jobba hemifrån idag. Det passade mig utmärkt för jag tycker att det är lite svårt att fokusera i ett öppet kontorslandskap när jag ska läsa på och lära mig någonting. Att göra uppgifter och aktivt arbeta med något är kanske annorlunda, men jag passar på att ta den här dagen hemma och fortsätta att göra research i lugn och ro. Det var mycket intryck igår och jag var helt slut när jag kom hem. Jag sov som en stock inatt.

Oftast arbetar jag på mitt gamla jobb på fredagar nuförtiden, men den här veckan ändrade jag till onsdag för att det händer en stor grej på min LiA-plats på fredag som jag inte vill missa. Bra tillfälle att knyta kontakter. På mitt gamla jobb har det kört ihop sig rejält på personalfronten och jag som skulle få börja hoppa in på HR om ett par veckor, vet nu inte hur det kommer att bli med det. Min chef har blivit satt på pottkanten och behöver nu göra något åt situationen och det snabbt. Jag hoppas att det innebär någon form av nyrekrytering, för då skulle hon kunna släppa mig. Men jag har även hört det viskas om en lösning som känns minst sagt svajig. 

Nu lämnar jag jobbet för en stund och tänkte berätta att jag faktiskt roar mig emellanåt också. Förra helgen var vi på en flygdag och fick se både Tunnan och JAS 39 Gripen i full action. Jag blir löjligt knäsvag av sådant, det är bara att erkänna. Så häftigt! 

I helgen som vi precis lämnat bakom oss var vi på Bondens dag, ett helt underbart evenemang som haft uppehåll i några men nu äntligen är tillbaka. Där kan man titta på gamla maskiner från sekelskiftet, traktorer i alla tänkbara (och otänkbara) former och åldrar, kallblodsutställning, parader med nämnda traktorer, parader med hästar med jordbruksmaskiner, trialuppvisning, hemvärnets musikkår, marknad, utställare, glass- och korvstånd och pedagogiskt djurmys för barn med getter och kaniner. Ja, detta är bara ett axplock av allt som kan upplevas där. Har ni vägarna förbi och kan tänka er att avvara en tvåhundring, så rekommenderar jag detta å det varmaste! Lägg in det redan nu i era kalendrar inför nästa år, första helgen i september.

Med detta tackar jag för nu. Det är snart dags att slå upp locket på nästa dator, men först: Frukost!

Ha en fin dag!