Det är då för dåligt det här, men jag har mina ursäkter. Det är helt enkelt mycket nu. Den där härliga påsk-känslan som alltid brukar infinna sig har lyst med sin frånvaro i år. Jag har inte ens påskpyntat! Det är första gången sedan barnen kom till världen och ja, jag har en gnutta dåligt samvete. Trots att jag vet att jag inte ska ha det.
Jag har sökt ungefär 15-16 jobb. Kastat ut krokar till höger och vänster, men än så länge bara ett napp. Jag vill verkligen inte gå tillbaka till mitt gamla jobb, inte utan att veta att något annat väntar på mig. Fast det får ju bli som det blir såklart! En lön är en lön är en lön...
Det är nackdelen med att gå en utbildning, när den är slut kommer det ut en massa konkurrerande arbetskraft på marknaden samtidigt. Vi slåss om samma jobb och de flesta av mina klasskamrater har någon form av relevant arbetslivserfarenhet, till skillnad från mig. Det är därför det bär emot att behöva tacka nej till den tjänsten som eventuellt skulle kunna bli min. Min plan är dock inte att tacka nej, utan snarare ventilera mina tankar och tveksamheter. Man kan aldrig veta vidden av en organisations flexibilitet och lösningsorientering innan man testat den!
Vi var och hälsade på min svärmor i påskhelgen. Hon är ingen samlare, men hon har sparat en massa saker som kan vara bra att ha. De där sakerna ska vi försöka hjälpa henne att bli av med, förslagsvis genom att beställa en container. Hon är inte överlycklig, det ska sägas. Det är ömsom sidenhandskar, ömsom hårdhandskar som gäller. I bilen på väg hem kom vi fram till att VI bestämmer ett datum och beställer containern, så har hon lite tid på sig att gå igenom det som hon absolut vill spara. Resten åker!
Det känns i hjärtat. Hon är världens finaste, och hon menar själv att det hänger över henne. Så jag tror att när sakerna väl är borta kommer det att kännas som en befrielse. Det är bara svårt att få henne att inse det. Det är naturligtvis också tufft, då allt mer påminner henne om livets förgänglighet. Vänner som kastar in handduken, ryggen som gör ont och barnen som vill dödstäda...
Vi, jag och grannarna gick ihop om att få våra grejer hämtade av en stor loppis i stan. Jag fick med både möbler och flera kassar med saker, det minns jag men jag kommer knappt ihåg vilka grejer som åkte med. Saknar ingenting, det är ju förunderligt.
SvaraRaderaSkönt att göra sig av med prylar, men ingen minimalist så inget avskalat för mig. Lycka till med jobbsökandet/M
Hej M, tack för hejaropen!
RaderaVisst är det intressant, man tror inte att man kan fortsätta utan de där gamla sakerna men när de är borta kan man plötsligt andas igen...
Det var ju populärt med minimalism för inte så länge sedan (nej, jag vägrar kolla för då kommer det visa sig att det gått 20 år). Ni får hjärntvätta svärmor med hennes filosofi!
SvaraRaderaMen det är klart att det är tungt för henne.
Hoppas du får napp innan den stora semesterstiltjen. Jag kan tänka mig att många företag plötsligt satt paus i rekryteringar redan nu med tanke på hur osäkert allt blivit med en amerikansk president som satt igång ett handelskrig.
Nej, där sätter jag ner foten! Det blir inget med pauser i rekryteringar för någon. Punkt! Jag ska ha mitt jobb först!
RaderaMinimalism går så dåligt ihop med prepping, annars gillar jag konceptet. Ja, tanken på konceptet då, inte i verkligheten. Såg en bostadsannons där allt gick i vitt, någon tråkig kudde och en sådan där banal väggtext. Hej sjukhus?!
Var det "Carpe Diem"?
RaderaVilken färg ska man ha idag? Ett ställe jag flyttade till hade vardagsrummet i en form av lila. Typ "plommon" (enligt ett färgschema jag precis kollade på Internet). Jag hade föredragit vitt.
Haha, plommon.... ja det finns ju värre än vitt! Fast när till och med golvet är kritvitt är det lite svårt att orientera sig.... Vad är upp och vad är ner liksom?
Radera