Ojoj, så mycket pussel som lagts och sudoku som lösts i dagarna. Jag har även lyssnat en del på ljudböcker. När jag skrev om böcker sist hade jag nog precis börjat på Pizzeria Roma av Elin Persson och den var väl trevlig. Varken mer eller mindre, lämnade inga större avtryck. Därefter blev det En bild av död, en juldeckare av Frida Gråsjö. Jag ville lyssna på något juligt och mysigt, men ingen feelgoodhistoria så jag tänkte att det blir perfekt med en deckare. Tyvärr misslyckades den med att förmedla både julstämning och spänning, vilket ledde till att jag bara längtade efter att den skulle ta slut.
Behovet av en ordentlig återställare gjorde att jag kastade mig in i Liken vi begravde av Lina Wolff och äntligen blev jag drabbad av en bok igen. Sist blev jag smått lyrisk över Jag som aldrig känt en man av Jaqueline Harpman och även om Liken vi begravde inte når upp till samma nivå, så blir jag både utmanad och underhållen. För att inte tala om Lina Wolffs perfekt balanserade språk, jag får tunghäfta bara jag tänker på det.
Nu befinner jag mig i slutet av Helga av Bengt Ohlsson. Jag har tidigare läst Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, i vilken Helga är en av de viktigaste bifigurerna. Boken är underhållande och även här känner jag mig trygg med författarens språk. Han manövrerar läsaren skickligt mellan filosofiska utläggningar och romanens handling, samtidigt som man bjuds på små resor i det mänskliga psyket. Bengt Ohlsson har tidigare gett ut Gregorius, som är Helgas make. Jag kanske ska lyssna på den också för att få det sista perspektivet i denna historia.
Annars härjar förkylningar i huset, likt föregående år och året innan dess. Vi skulle behöva kalla vita vintrar för att få bort lite basilusker, tror jag.
Om knappt en månad är det dags att räkna vinterfåglar. En av vinterns höjdpunkter. Ni laddar väl ner appen och hänger på?
Nu ska jag leta inspiration till nyårsmiddag.
Mycket virus i imlopp. Jag ska inte säga att vår jul blev helt förstörd av dem, men de förvandlade verkligen alla planer till något nytt och oplanerat.
SvaraRaderaLägg till förvunnen katt (den var under huset), inställda hemresor på grund av storm, och allmän oreda så blev det en jul att antingen glömma eller komma ihåg.
På bokfronten så gick jag precis igenom de senaste böckerna jag läst och vill inte rekommendera någon av dem till någon annan. Det är lite tråkigt. Mestadels avlidna eller välgödda amerikanska författare så de klarar sig utan mina rekommendationer.
God fortsättning!
Bra att ni inte gav er ut på vägarna i stormen och skönt att ni hittade katten (förhoppningsvis vid liv?).
RaderaNär du nämnde amerikanska och avlidna författare kom jag genast att tänka på boken Stoner. Överskattad något? Jag förstår inte hur den kan haussas så. Problemet kan kanske ligga hos mig, det får jag erkänna. Jag blir provocerad av den typen av handlingsförlamning som gör att folk "accepterar" sitt öde.
God fortsättning till dig å!
Katt är vid liv! Det blev nog bara lite för mycket och lite för många människor så den tyckte att det var dags att gömma sig för världen. Jag kan sympatisera.
RaderaJag har inte läst Stoner, och det jag ser om den får mig att tro att jag inte skulle uppskatta den. Det finns en serie hyllade författare som är så amerikanskt introspektiva att man nog måste vara där för att förstå dem. J.D. Salinger, Faulkner och F. Scott Fitzgerald funkar verkligen inte för mig. Steinbeck kan slå åt båda hållen.
Eller så är det mig det är fel på.
De övergödda författare jag syftade på var mer de som skriver en bok om året som är nästan identisk med den bok de skrev året innan, och året innan, och året innan. Du ser dem på topp-säljarlistor en gång om året.