Äntligen kan jag berätta

Jag har fått ett nytt jobb, en tillsvidaretjänst inom min nya bransch och jag är så himla glad och lättad. Det är en ny roll som inrättats på den nya arbetsplatsen och jag hade visserligen blivit tipsad om att den skulle komma redan innan min examen av en chef där, men jag hade inte vågat hoppats på att de skulle vara fortsatt intresserade.

Den tjänst jag har nu är en visstidsanställning och det är egentligen drygt fem månader kvar innan den upphör, men kontrollmänniskan i mig stressas av otryggheten i att inte veta om jag har ett jobb till hösten eller ej. Naturligtvis hade det känts bättre om jag hade kunnat fullfölja mitt uppdrag, men det är möjligt att fortsätta utan mig. Trots att jag sett paniken i ögonen hos vissa som mottagit nyheten, faller ingen skugga över mig. Alla förstår mitt val och det handlar snarare om att de tycker att min nya arbetsgivare var smartare än vad de själva varit. Kanske hade jag till sommaren fått erbjudande om fast tjänst där, kanske inte. Jag hade hur som helst ingen lust att sitta på händerna och vänta på det bästa. Jag är för otålig!

Nu kommer jag att ha närmare till jobbet, jag kommer att kunna samåka, jag kommer inte längre ses som en resurs utan ha en roll i rum för beslut och bäst av allt är att jag kommer att höra hemma på en arbetsplats.

Sedan är det nästan svårt att skriva ett inlägg idag utan att nämna finalen i curling igår, där syskonen Wranå besegrade USA och tog Sveriges femte guld i curling genom tiderna. Glädjen på isen var så genuin att den gick rakt genom tv-rutan. Nu är de Isabella och Rasmus med hela svenska folket, ja hela världen. Mäktigt!

Det var en bra OS-dag igår, för hyllas ska även Linn Svahn, Jonna Sundling och Maja Dahlqvist som alla tre hamnade på pallen i sprintfinalen. Galet snyggt ju!

Undrar vad den här dagen kommer att bjuda på!