Bloggen har lagt ännu ett år till handlingarna, det fjärde. Märklig sak att envisas med att uppmärksamma, år efter år. Men när en vän fyller år, vill man ju gärna göra just det. Bloggen kanske inte är en vän i ordets vanliga bemärkelse, men det är någon som finns där. Någon som låter mig skriva och någon som kopplar ihop mig med er. Det är värdefullt.
Så, det blev ingen praktikplats på Combitech. Jättetråkigt, men de har gjort bedömningen att de inte har möjlighet att ta emot praktikanter i år. Jag hoppas att det inte bara är mig de säger det till, men det tror jag väl inte? ;-) Så jag fortsätter att skicka ut förfrågningar till kommuner, myndigheter och företag i min närhet.
Det tog inte lång tid innan allt var som vanligt igen, det nya året till trots. I min värld ligger det ett magiskt skimmer över nyårsafton och det handlar inte om vad man har för festliga planer. Jag kan sitta ensam hemma i mjukiskläder och tycka att det är magiskt. Rent krasst vet jag att ingenting ändrar sig bara för att klockan passerar midnatt, men jag tror att man behöver lite magi i sitt liv ibland. Lite skimmer, lite pirr i magen och hopp om att det bästa året nu ligger framför mig. Det representerar också nystart. Här serveras den mest legitima anledningen att vända blad och börja om. Den första dagen i resten av mitt liv. Precis som alla andra dagar, men med ett stort D. Strösslat med glitter, ackompanjerat av bubblor.
Kanske hör det ihop med min personlighet. Jag behöver inte ha bråttom, men jag vill framåt. Inte köra runt i samma hjulspår. Jag gillar känslan av att färdigställa och gå vidare. Kanske är det samma med åren som går. Nu har jag klarat av det här året, ge mig ett nytt och jag ska göra nästa ännu bättre.
Nu kanske det låter som att jag föraktar allt som är stabilt och pålitligt. Men så är det inte. Jag har drag av sådant i mig också, behovet av trygghet. Behovet av stillhet och reflektion. Faktum är att det är högst påtagligt i mitt liv. Det är nog kontrasterna som gör att jag känner mig levande. Men jag vill välja mina kontraster själv och det är dit jag är på väg. Och det känns så himla bra. Jag är på väg!
Men nyårslöften är inte för mig. Jag kan relatera till önskan om förbättring, som ni kanske förstår efter att ha läst texten ovanför, men jag inser mina begränsningar. Nyårslöften är så förknippade med misslyckande och det är inte så jag vill börja mitt år. Jag vet vad jag skulle behöva ta tag i, men det kräver lite mer än bara ett löfte. Jag visualiserar gärna, drömmer och fantiserar. Lustfyllt och barnsligt. Och om det inte blir som bilden jag sett framför mig, så gör det inte så mycket. Det finns många anledningar till att saker inte blir som man tänkt sig, och jag är ingen dålig människa för det. Man ska vara snäll mot sig själv!
Nu har Fumlan flummat färdigt. En fredag väntar.
Ta hand om er och varandra därute!
