lördag, juni 29, 2024
Var ska jag börja...?
onsdag, juni 12, 2024
Böcker, tåg och John Wayne
fredag, juni 07, 2024
Oj, redan fredag!
måndag, juni 03, 2024
Fumlan visits...
tisdag, maj 28, 2024
Det hade jag aldrig trott!
Sista kursen på terminen är igång och den är... bra att ha koll på. Ser fin på CV:t! Men den är mastig och det är mycket lagstiftning att hålla koll på. Sommaren är dock inom räckhåll och det är sista rycket på detta läsåret. Jag inbillar mig att nästa läsår kommer gå fort, då det innehåller både två perioder av LiA samt ett examensarbete. Inte riktigt lika många kurser och grupparbeten som första året, tack och lov.
Det kommer att bli en del förändringar på mitt jobb. En ny och hungrig platschef kom för ett tag sedan och han var inte sen med att sprida sina visioner. Inte riktigt lika intresserad av att sätta sig in i den verkliga processen dock och han trampar många på tårna i sin iver att visa sina egna framfötter för ledningen. Från sidlinjen är det väldigt intressant att följa ur ett arbetspsykologiskt perspektiv, men de som drabbas har det inte lika roligt.
Jag har inte satt mig in i huruvida jag kan bli påverkad eller ej. Man borde vilja bli av med mig, eftersom jag är tjänstledig för studier. Dock har vi hittills bara skrivit för ett år i taget och pågående tjänstledighet går ut i mitten av juni. Sedan ska jag sommarjobba några veckor och ansöka om ännu ett års ledighet. Jag tror inte att de kan neka, men jag är inte helt säker på det. Å andra sidan har jag ingen koll på om jag kostar något för företaget, under tiden som jag är tjänstledig, och gör jag inte det kanske det kvittar för dem. Nå, snart nog vet jag!
Min sons moped blev i princip utdömd av verkstan för ett tag sedan, men min man tog det som en utmaning. Frågar man honom kan han inte meka alls, men han har faktiskt en hel del koll. Och efter lite om och men är nu mopeden up and running igen. Sonen är så lycklig (som hans 16-åriga jag tillåter honom visa)! De fick feeling båda två och gav sig till och med på att försöka koppla in den avancerade digitala hastighetsmätaren som sonen köpt för dyra pengar. En sån där som även visar bränslenivå och alla lampor på displayen.
onsdag, maj 22, 2024
Det egna rummet
Jag läste precis ett blogginlägg som gav mig en liten insikt och det handlar om det egna rummet. Jag kände att det här vill jag också skriva om. Den här personen är själv författare till yrket och refererar främst till att ha ett eget rum att skriva i. Ett rum med dörrar. Ett rum utan småbarn.
Men hon nämner också det egna rummet på sociala media, och då tänkte jag genast på den här bloggen. Jag tycker så himla mycket om mig blogg, men jag har inte riktigt analyserat varför jag gör det. Har bara lite snabbt avfärdat det som en möjlighet för mig att skriva vad jag vill, och den ovärderliga kontakten jag får med er är icke att förglömma.
Men kanske fyller bloggen en annan funktion också? Kanske är den mitt egna rum? Dit ingen annan har tillträde och där jag bestämmer. I verkligheten har jag inget eget rum. Men åh vad jag längtar efter ett! Inte bara för att stänga andra ute, utan också för att ha ett eget ställe där jag kan ha mina saker utan att behöva plocka undan. Jag är duktig på att stöka till i huset, men det ser så himla tråkigt ut.
Varför stökar jag till då? Jomen det kan vara en tröja som jag vill ha på morgonen och kvällen när jag är lite mer frusen. Måste jag verkligen gå ner och lägga in den i min garderob under tiden däremellan? Det jag gör jag naturligtvis inte. Det kan vara en handduk som jag ligger och solar på. Jag kommer att använda den nästa dag igen och den är för ofräsch att lägga in i skåpet igen. En korsordstidning som jag vill ha nära till hands om lusten skulle falla på. Det här är bara ett axplock av saker jag strör omkring mig.
Barnen har faktiskt aldrig sagt någonting om det, men jag har såklart redan tänkt ut mitt försvar om det skulle behövas. De har ingen anledning att stöka till eftersom de har egna rum att ha sina saker i, medan jag är hänvisad till husets allmänna ytor.
Jag har faktiskt aldrig tillåtit mig att sakna att ha ett eget rum. Det tillhör barndomen på något sätt. När vi köpte huset, fick vi dela av vardagsrummet för att alla fyra barn skulle få varsitt eget rum. För jag vet hur viktigt det är att kunna stänga dörren och få vara ifred. Speciellt för tonåringar.
Men det kanske är viktigt även som vuxen att ha ett ställe att ta sin tillflykt till. Sjunka ner i en fåtölj och bara vara en liten stund. När jag fantiserar om vårat nästa boende tänker jag att självklart ska jag ha ett eget rum då. Men i nästa tankesteg inser jag att det finns andra saker som står högre på önskelistan. Som kvällssol. Lite skog. Möjlighet till mindre djurhållning. Då slår det mig. Troligtvis kommer inte behovet av ett eget rum vara lika stort i nästa boende. Kanske är det nu när vi bor så många i samma hus som behovet är som störst? I detta hus som är anpassat efter ett liv med många barn. Barn som snart är flygfärdiga.
Har jag varit så länge utan ett eget rum kan jag nog vänta lite till. Tills dess har jag bloggen!
Sol vare med er!