Det hade jag aldrig trott!

Sista kursen på terminen är igång och den är... bra att ha koll på. Ser fin på CV:t! Men den är mastig och det är mycket lagstiftning att hålla koll på. Sommaren är dock inom räckhåll och det är sista rycket på detta läsåret. Jag inbillar mig att nästa läsår kommer gå fort, då det innehåller både två perioder av LiA samt ett examensarbete. Inte riktigt lika många kurser och grupparbeten som första året, tack och lov.

Det kommer att bli en del förändringar på mitt jobb. En ny och hungrig platschef kom för ett tag sedan och han var inte sen med att sprida sina visioner. Inte riktigt lika intresserad av att sätta sig in i den verkliga processen dock och han trampar många på tårna i sin iver att visa sina egna framfötter för ledningen. Från sidlinjen är det väldigt intressant att följa ur ett arbetspsykologiskt perspektiv, men de som drabbas har det inte lika roligt.

Jag har inte satt mig in i huruvida jag kan bli påverkad eller ej. Man borde vilja bli av med mig, eftersom jag är tjänstledig för studier. Dock har vi hittills bara skrivit för ett år i taget och pågående tjänstledighet går ut i mitten av juni. Sedan ska jag sommarjobba några veckor och ansöka om ännu ett års ledighet. Jag tror inte att de kan neka, men jag är inte helt säker på det. Å andra sidan har jag ingen koll på om jag kostar något för företaget, under tiden som jag är tjänstledig, och gör jag inte det kanske det kvittar för dem. Nå, snart nog vet jag!  

Min sons moped blev i princip utdömd av verkstan för ett tag sedan, men min man tog det som en utmaning. Frågar man honom kan han inte meka alls, men han har faktiskt en hel del koll. Och efter lite om och men är nu mopeden up and running igen. Sonen är så lycklig (som hans 16-åriga jag tillåter honom visa)! De fick feeling båda två och gav sig till och med på att försöka koppla in den avancerade digitala hastighetsmätaren som sonen köpt för dyra pengar. En sån där som även visar bränslenivå och alla lampor på displayen. 

Det är ingen rolig syn, men med förenade krafter lyckades vi koppla in instrumentet. Min man letade upp vilka kablar som skulle kopplas ihop och jag tog mig an uppgiften att göra det. Bilden är tagen under pågående arbete, det är alltså inte slutresultatet. När jag var klar, blev det mycket snyggare! Jorå, jorå...såatte!

Det var ju en sak som jag aldrig trott, för att knyta an till rubriken, att jag skulle meka sonens moppe. En annan sak som jag heller aldrig trott, är att jag skulle få fira 10-årig bröllopsdag.

Åtminstone inte innan jag träffade min man. Då kändes äktenskap väldigt främmande. Jag ville ha nära till nödutgången. Det kanske blir så när man åkt på några törnar och dessutom är lite allmänt vilsen. Jag har hittat hem och jag är så tacksam att jag får uppleva det som vissa tar för givet och andra kanske aldrig hittar.

Nog med detta sockersöta sammelsurium! Här kommer istället en selfie!

Ibland går vi förbi denna charmknutte när vi är ute och promenerar. Han tillhör en brokig skara kan jag avslöja. I samma hage går två vackra hästar, ännu en åsna samt... jag vet inte hur jag ska säga det, men...något mittemellan? Fast nej, nu googlade jag både mula och mulåsna och de är ju väldigt söta. Den stackaren jag tänker på, kanske är någon slags spenslig ponny med en diagnos? Ordet glosögd får en helt ny innebörd, när man ser den här. Men de verkar vara ett skönt och socialt gäng och kommer gärna fram och hälsar när vi går förbi. Just på den här bilden, känner jag i och för sig att den sociala biten inte kommer fram riktigt.  

Japp, det om detta! Nu får jag sätta fart och dyka ner i lagtexter! 

Ha en fin tisdag!