Ett sista farväl

Från och med idag har jag ingen farmor längre. Hon vandrade vidare 6:45 imorse och lämnade oss efterlevande att fortsätta vår resa i jordelivet. Hon fick en stroke för nästan 2 veckor sedan och efter det ville kroppen inte samarbeta mer. Hon tynade sakta men säkert bort i sin säng på boendet. Två veckor är en lång tid att ligga och bara vänta på slutet. 

För egen del var det en lättnad att ta emot beskedet att lilla farmor äntligen fått somna in, det kändes mer psykiskt påfrestande att hon bara låg där. Att inte veta vad hon uppfattade av omgivningen, att inte veta om hon hörde samtalen inne i rummet, att inte veta om hon förstod det hon eventuellt hörde och att inte veta om hon förstod att alla som kom och gick under de där dagarna var där för att hon skulle dö.

När samtalet från pappa var över satt jag bara och tittade ut genom köksfönstret. Tittade på gråsparvarna, pilfinkarna, talgoxarna och blåmesarna som småkivades runt fågelbordet och försökte rannsaka mitt känsloregister. Vad kände jag egentligen? Var det någon känsla jag borde uppmärksamma och bearbeta? Nej, jag kom fram till att allt var som det skulle. Jag har tänkt mycket på henne idag och på de minnen jag bär med mig från barndomen.

Det jag kommer att skriva nu kanske framkallar en mental fnysning hos vissa av er, men jag vill gärna vara öppensinnad och väljer att berätta ändå. Under sommaren har vi stora mängder nässelfjärilar i vår trädgård och det händer då och då att någon enstaka fjäril förirrar sig in i huset, men nu var det längesedan jag såg till någon. Av förklarliga skäl då de oftast övervintrar mellan september och mars. Därför blev jag mycket överraskad i förmiddags, när jag som bäst höll på att göra mig iordning i badrummet, då det från ingenstans dök upp en livlig och praktfull nässelfjäril. Den fladdrade runt en stund i rummet, som för att visa upp sig, innan den sökte sig mot fönstret. Efter att jag släppt ut den slog det mig att det kanske var en hälsning från andra sidan. Oavsett om det var så eller inte, tycker jag om den tanken och behåller den som ett sista ljust minne av min farmor.

Ikväll brinner ett ljus för de vi förlorat men minns med värme.