Jo just det, ...och provrider som medryttare i några timmar (igår). Jag har sagt upp min plats på ridskolan nu och jag vet inte riktigt hur mitt hästliv kommer att se ut framöver. Men så plötsligt dök det upp en möjlighet att vara medryttare på en häst i närheten. Efter att ha lagt ihop två och två insåg jag att medrytteri är en del av den här tjejens verksamhet, för det kostar en bra slant i månaden. Lite väl bra slant egentligen, men fortfarande billigare än ridskolan och jag får ju vara med hästen hur länge jag vill på mina dagar.
Men! Det var ytterligare några aspiranter som var inbokade på provridning, så vi får se vad som händer. Oavsett så är det nyttigt för mig att få lite insikt i det här med medrytteri. Jag kommer inte att bli farligt besviken om hon väljer någon annan, för hästen var lite svår i galoppen. Det sa hon inget om, det var först när jag frågade som det kröp fram. Men jag provade att fatta galopp och andra försöket blev det några steg innan hon bytte tillbaka till trav. Så jag tänker att det finns potential. Sedan var det en annan grej också, det var två monsterbackar för att komma dit vilket ställer höga krav på vinterdäck. Och turen att inte få möte! Skitsak egentligen, men jag kan trösta mig med det om jag inte blir medryttare till detta sto.
Syrenerna har precis börjat slå ut. Varför kan man inte bara trycka på paus en liten stund? Allt händer så vansinnigt fort nu och det stressar mig att jag inte hinner vara en del av precis varje process. Man får väl välja ut godbitarna. Som syrenerna. Och snart borde tornseglarna komma. Då är det sommar!
Jag har verkligen längtat efter att få sätta mig och skriva ett inlägg här. Tänkt att det och det ska jag skriva om, men nu är det som bortblåst och jag kommer inte på så mycket intressant att skriva om. Istället för att författa en massa meningslöst dravel, väljer jag att runda av nu. Och återkommer snart igen! (Jag tror faktiskt att det är solen som drar i mig...)
Vi ses snart, hoppas jag!
Jag hade ingen aning att hästar kunde ha svårt att galopera. Jag trodde att det kom automatisk, lite som att alla människor kan springa, bara de är tillräckligt motiverade.
SvaraRaderaTjejen påbörjade en lång förklaring om en gammal skada och att hon efter det inte var så... motiverad. Men det lät väl som att om jag fick henne att galoppera så var det bra, typ. Annars tror jag att hästar gärna galopperar, åtminstone i sina hagar tillsammans med andra hästar... ;-)
RaderaDet är en djungel det där med hästar och vad det kostar. Sen tror jag att medryttare är ett bra sätt då det är lätt att tröttna på ridskolan. Vi hyr en häst till dottern som är 15 år och det kostar alldeles för många tusenlappar i månaden men då har vi ett gemensamt intresse och hon lämnar mobilskärmen långa stunder varje dag..:-)
SvaraRaderaMysigt med ett gemensamt intresse! Det är säkert en investering som är värd minst lika mycket som den kostar. Jag tänker att magkänslan är den bästa måttstocken i det fallet! ;-)
RaderaJa, det är nog en djungel. Och mycket beror på hur och var man bor också. Det finns ju privatpersoner som inte tar något betalt alls, mot den hjälpen de får genom medryttaren. Sedan finns det de som kan ha det som en tjänst i sin verksamhet. Många parametrar som bestämmer förutsättningarna! :-)