Göken gal i norr

Nu är den kommen, den där tiden när man måste sitta ute till varje pris. Solen kan titta fram när som helst, men jag har pälsat på mig plagg efter plagg i min väntan på den goa värmen. Himlen är täckt av många och envisa moln och ibland rufsas luggen till av en kylig busvind, som även letar sig in där kläderna inte täcker helt. Hudens hoppfulla fönster mot en gäckande sol. 

Men det är värt det. Alldeles nyss hörde vi göken. Göken! Lätet var så välbekant att vi först inte reagerade, men sedan studsade vi till och tittade på varandra. Även om ljudet är välbekant, så är det inte huvudsakligen i naturen jag hört göken oftast. Det är väl främst naturprogram på tv, tänker jag. Sedan tänker jag att man borde vara bättre på att skapa sina egna naturprogram. Nu inser jag att jag snabbt ska förtydliga vad jag menar. Men som gökotta eller tjäderspel. Det är ju egentligen bara att ställa klockan på tidigt, packa ner kaffe och en macka med prickig korv och ge sig ut i skogen.

Ja, så får det bli! Men inte nu. I helgen vankas det kalas och det ska städas, bakas, lagas mat en masse och slås in paket. Tur att det är lite lediga dagar att fördela sysslorna på. 

Det var ett tag sedan jag satt bakom tangenterna och det är nog lika bra, för hade jag satt mig att skriva så hade det inte blivit särskilt livat. Jag har varit ur form och känt mig lite...värdelös. I grupparbetesväg. Jag är inget stort fan av grupparbete och det nådde väl sin kulmen nu. Jag bidrog inte på ett sätt som både jag själv och gruppen förväntade sig. Jag fick ingenting ur händerna och kände mig bara vilse. Jag kommunicerade detta till gruppen, som såklart var så fina. Jag kunde ta ett steg tillbaka. 

Så småningom tog jag på mig lite uppgifter som var mer konkreta, som att göra en Power Point och förvandla arbetsdokumentet till en snygg och enhetlig PDF för inlämning. Det kändes nästan lite kymigt, för jag fick så fantastiskt fin feedback från andra klasskamrater på redovisningen idag. (En kille var så blown-away att han till och med skickade ett PM till mig.) Lite orättvist mot mina gruppkamrater som kämpat så med innehållet, men de lyfte genast fram mig. Fina som sagt!

Så idag avslutades då ännu en kurs, den med tigrinnan till kursledare som jag nämnt tidigare. Effektiviteten personifierad. Men snäll och generös i sina omdömen. Något att ta till sig!

Så, nu kommer det en liten, liten klagolåt ändå. Ridskolan. Vårat ridhus är ganska litet och igår var vi full styrka (- de har tydligen minskat gruppstorleken från 8 till 6, tack för det! -) så vi var 6 ekipage på en ganska liten yta. Det händer nästan aldrig att vi är så många, vi är oftast 3-4 stycken. Och redan där blir det trångt, för att det är så olika nivå på både ryttare och hästar. Det blev oerhört tydligt igår, för att få samtliga att galoppera samtidigt GÅR INTE! Det betyder att jag får upp min häst i galopp, men måste strax hålla in pga av häst framför som inte galopperar. Det var inte heller självklart att runda ekipaget, då det ofta var någon innanför som ville hålla sig ur vägen för att inte de heller galopperade. Jamen ni hör ju!?! Är det här vad jag betalar för???

Slut på gnäll. För nu! Jag har nu flyttat in i uterummet, med infravärmen på. Nytt för i år är en heltäckningsmatta som vi la in för några helger sedan. Det blev ett helt nytt rum och fötterna myser under bordet. Katten däremot är inte lika förtjust. Han fastnade i vartenda steg han tog, men jag tror att han lärt sig att lyfta tassarna annorlunda för det låter inte längre om honom och han tar sig fortare fram.

Stewie sjunger Signed, sealed, delivered och jag tar det som ett tecken på att jag ska överlämna mitt inlägg till er! Over and out!

Yours truly, Fumlan!