Tanken som slog mig löd: Vad håller jag på med? Ändå sedan jag fyllde trettionio förra året, har jag tänkt är jag är typ fyrtio. Som för att bevisa för mig själv och alla andra att jag minsann inte lider av att bli äldre.
- Åldersnoja? Nänänä, här ser ni en som står för sina sju gråa hårstrån och glada kråksparkar.
För vad är en medelålderskris egentligen? En plötslig insikt om att man inte är ung längre, med följden att man klär och friserar sig på ett ungdomligt sätt? Ringsignal - en raplåt av Einar, streckkolla alla avsnitt av "Ex on the Beach" för att snappa upp hur kidzen pratar nuförtiden?
Nja, jag tror att det ligger mer bakom begreppet än så. Att det inträffar runt fyrtio, har nog egentligen mest att göra med att barnen börjar bli stora och inte kräver konstant passning. Man får tid att fundera, helt enkelt. Man utvecklas ju under hela livet och det har trots allt gått 15-20 år, sedan man sist ställde sig frågan: Vad vill jag med mitt liv?
(Som ni märker utgår jag från människa-med-barn-perspektivet, nämligen mitt eget. Jag har inte så mycket annat att jämföra med.)
En del kanske kan känna sig stressade över frågan, åtminstone om man inte är nöjd med vad man åstadkommit under dessa år. Då kanske det är lätt att "krisa". För egen del känner jag mig väldigt tillfreds med min privata tillvaro. Även om jag har drömmar och tankar så känner jag, att jag inte vill vara någon annanstans än här just nu.
På jobbplanet däremot, finns det lite att önska. Men det är helt och hållet mitt eget fel. Jag skördar frukterna idag, av det som en ganska omogen tjej planterade för ungefär tjugo år sedan. Visst hade jag kunnat ändra riktning under den här tiden som gått, men jag har inte haft någon vision. Och utan vision, ingen motivation. Inget driv, ingen mening. Jag blev vid min läst!
Min kris består av en jäkla massa visioner, passion och driv. Jag ska ge mig själv alla de möjligheter som mitt yngre jag slarvade bort. Man kanske kan kalla det för medelålderskris, men jag tror att den kan inträffa när som helst. Beroende på vem du är och var du kommer ifrån. Fast om du byter karriär eller riktning i livet när du är tjugonio, så kommer du undan med det.
Jag är ju faktiskt bara trettionio ännu. Och om jag går och intalar mig själv att jag redan är fyrtio, snuvar jag dessutom mig själv på det storartade i att fylla just fyrtio. Så kan vi inte ha det!
Vad har ni för tankar om kriser?
Har nog aldrig riktigt haft en ålderskris än, är dock under 30 så det kanske dröjer. Oavsett vad man väljer att gå för väg i livet kan tveksamheter kring sina val uppstå, och kanske är det just i närheten av åldersövergångar som personer börjar reflektera kring detta.
SvaraRaderaVissa kanske ångrar att de skaffade barn vid 20 och inte rest jorden runt medan andra som rest runt jorden och hankat sig fram med ströjobb känner en ångest över att de ännu inte hittat den rätta.
Så länge jag lyckas bibehålla en god fysik och mental kapacitet kommer jag vara någorlunda nöjd tror jag. Lite oavsett vad som händer i livet kommer man alltid behöva ha hälsan med sig, den är viktigast. Tror det är bra att ha visioner och drömmar, och att de ändras med tiden. Har själv märkt att jag inte egentligen blir lyckligare av att nå mina mål, jag är nog som lyckligast när jag är nära, men när jag väl når målet visste jag redan att jag skulle klara det ungefär - och funderar på nästa steg. Kanske lägger jag ribban för lågt eller så är det "resan som är målet" :p!
/Arbetsplanen
Håller med! Den dagen man lutar sig tillbaka och har drömt färdigt, är man illa ute. Jag tror att det är en viktig ingrediens i livet.
RaderaMinns 39 som om det var igår. Man var i sin krafts dagar, schvung i steget och kristallklart intellekt. 40...ja därifrån gick det rätt ner i källaren med rasande fart. Skedde över en natt. Slöt ögonen och vaknade till en ny sämre verklighet.
SvaraRaderaMen för dig går det nog bättre ska du se.
Haha! Du vet hur man ska lugna folk! :-)
Radera/Arbetsplanen
Jamen det tror jag nog, för det du beskriver drabbar främst män födda på 50-och 60-talet i norra Sverige. Jag har en på mitt jobb som rymde från Ö-vik, men han blev bitter ändå (fast jag gillar honom skarpt trots det).
RaderaÖrnsköldsvik är inte Norrland. Inte ens början på Norrland, dessutom är det mycket inavel i Ö-vik.
RaderaKanske var därför han rymde då! ;-)
RaderaHej,
SvaraRaderaAtt kroppen ändras är en sak. Man behöver glasögon för datorn. Ens hud ändras. Man blir nog klokare med åren, sorterar bort saker som inte är värda att lägga sin energi.
Däremot ens inställning är nog viktig beakta, att inte sluta vara nyfiken på nya saker, fortsätta lära sig, se framåt.
Pandis
Hej Pandis!
RaderaHelt rätt, nyfikenheten är ett riktigt ungdomsserum!
Och det där med att man sorterar bort oviktiga saker, det är riktigt skönt. Som att inte bry sig så mycket om vad andra tycker om en. :-)
Tack för din kommentar!
Hej Fumlan. Är lite yngre än dig. Men visst börjar man känna sig som medelålders. Tror pandemin skyndat på detta då man inte kan umgås som vanligt. Men jag tror livet successivt förbättras när vi kan leva mer fritt igen. Hoppas iallafall att slippa någon 40 års kris tids nog. För den delen tror jag alla åldrar har sin charm. När man blir äldre kanske inte kroppen orkar lika mycket. Men förhoppningsvis har man det bättre ekonomiskt och kan leva ett mer fritt liv än idag.
SvaraRaderaMvh Slimis
Hej Slimis!
RaderaKul att höra av dig. Jag tror att du har helt rätt i att alla åldrar har sin charm. Och förhoppningsvis blir man bara klokare med tiden, så de beslut vi tar idag möjliggör en behaglig framtid.
Mvh Fumlan