Budgetens vara eller inte vara

Jag har aldrig sett någon anledning att ha en budget. Det har alltid funnits marginaler och hittills har det gått bra. MEN det var innan jag började spara så hårt. Så länge det inte finns några utsvävningar med i bilden, så fungerar det. Skulle utsvävningar förekomma ska jag kompensera utgifterna genom att ta motsvarande summa från mina riktade buffertar. Och när det gäller större summor, så följer jag duktigt min plan. Men när det plockar småsummor, då kommer Snål-Fia fram i mig och säger att: "Äh, det där lilla? Det är ju löjligt att göra en överföring för det, bättre att snåla lite och låta bufferten vara."

Det är bara det att när det närmar sig mitten/ slutet av månaden, kan många bäckar små hunnit bli en stor å. Och plötsligt inser jag att: "Shit vad fattigt, jag kan inte ens köpa den här grejen från apoteket till min dotter utan att låna från huskontot." Då är det röd flagg, mina vänner! Och jag inser att jag är en riktig Slarv-Maja...

En annan anledning till att jag inte gärna gör småöverföringar, är att mina buffertar finns på en annan bank. Det tar således ofta en bankdag innan transaktionen går igenom. Just detta är också en av fördelarna med att ha dem på en annan bank (utöver räntan), det är inte lika smidigt att nalla då. 

Discip-Linnéa är en tredje personlighet jag har som visar sig då och då, hon har smarta lösningar på det mesta. Finge hon bestämma skulle det inte finnas en enda oredovisad siffra. Det är också hon som räknar på hur mycket jag kan spara varje månad och oftast håller hennes uträkningar, men uppenbarligen är de inte idiotsäkra.

Ett alternativ till budget, är en mini-nödbuffert på min huvudbank. Där det alltid ska finnas 2.000 kr.... fast jag känner tvivlet redan nu. Kanske det enda raka är att göra en jäkla budget? Eller bara låna från huskontot tills överföringen går igenom, det handlar ju bara om någon dag liksom? Och hur ofta händer det dessutom? 

Det är banne mig inte lätt att ha multipla personligheter, det här inlägget blev ju nästan helt i onödan och jag känner att jag får be om ursäkt för att jag ödslat eran tid. ;-)

Men hur ställer ni er till budget? Har ni någon och följer ni den i så fall?

Vänskap och konflikter

Det är inte helt enkelt med vänskap, varken som barn eller vuxen. Skillnaden är att barn inte hymlar med vad de tycker. "Då tänker jag inte leka mer med dig!" är ett konstaterande som jag tror att de flesta känner igen och förknippar med förorättade barn. Barnen skiljs åt i ilska, men leker lika glatt igen dagen därpå. För barnens värld är inte lika stor som en vuxens, de har de kompisar som finns i sin direkta närhet. Antingen leker man med dem, eller så sitter man hemma och surar i sin ensamhet.

Vi vuxna har däremot en benägenhet att undvika sådana konflikter med våra vänner. Om vi tycker olika om någonting, byter vi hellre samtalsämne än att riskera dålig stämning. Varför, kan man undra? Kanske för att vi vill värna om vänskapen, men då kommer nästa fråga: Vad är det för vänskap om man inte kan säga vad man tycker?

Det är enklare att vara uppriktig mot bekanta och andra som man inte har valt att räkna till sin vänkrets, för där har du ingenting att förlora. Men konflikter har en fördel också, den kan stärka en relation i och med att man lär känna vännens andra sidor. Ny frågeställning på det: Kan det innebära att man får en starkare relation till sina bekanta än sina vänner? Även om man inte är så förtjust i dem?

När jag var yngre levde jag i villfarelsen att man ÄR sina vänner. En vän skulle vara precis som jag. Samma intressen och värderingar, samma smak och samma drömmar. Nu vet jag att det är en tonårings dramatiska bild av vänskap, men den levde kvar länge hos mig. Kanske är det detta synsätt som gjort att jag tidigare dragit mig för vänskapskonflikter, för att man måste tycka samma om man är vänner.

Den nya insikten, att man kan vara olika men vänner ändå, är ganska skön. Idag kan jag tycka att det är nästan förlösande med en konflikt. Inte så att jag aktivt söker dem, men när det verkligen behövs så är det skönt att rensa luften. Som efter ett åskväder. Det blir lättare att andas.

Det vore också konstigt om en relation aldrig ändrades, eftersom vi individer ständigt utvecklas och genomgår olika faser i livet. Vissa växer man ur och andra håller. Mina vänskapsrelationer är gamla, sedan skoltiden. Några har fallit bort. Jag är en introvert person, men jag får mycket energi av att hänga med mina få vänner och jag är tacksam att jag har dem. 💕

 

Jag slutar nyspara

Initialt hade jag tänkt spara och trycka in så mycket pengar som möjligt på börsen för att få bästa möjliga avkastning under den tid jag ska studera. Men vid närmare eftertanke känner jag att det är ganska egoistiskt av mig. Jag har ju familj och jag vill inte riskera att inte kunna ge dem ekonomisk support om något dyker upp. Mina studieplaner är trots allt för mitt eget höga nöjes skull. Därför lutar det just nu åt att jag gör min sista insättning i slutet av december, därefter kommer jag att sätta in samma summa på ett sparkonto. Utöver det fortsätter jag att fylla på mina riktade sparkonton i samma takt som jag gör nu och förhoppningsvis kan jag göra det även under studietiden eftersom det ingår i mina "fasta kostnader".

Jag var nyligen på en begravning för en släkting som gått bort i sjukdom. Hon har varit sjuklig så länge jag kan minnas och samtidigt haft det största hjärta man kan tänka sig. En genuint god människa, älskad av många. Men hon gick bort alldeles för ung och fick vara pensionär endast en kort tid. Det pratas mycket om att man ska spara, men att man inte får lov att glömma bort att leva också. Den berömda bussen lurar konstant i skuggorna i väntan på att någon med skygglappar ska kliva ut framför den. För egen del handlar det inte om att jag borde konsumera mer. Att spendera pengar gör inte mig lycklig, men att ha en meningsfull sysselsättning gör det definitivt. Jag skulle kunna bli FI inom 10 år, om jag gav mig f*n på det. Men det skulle också innebära att jag i 10 år skulle gå till jobbet och må dåligt. Det är en oerhört arrogant och samtidigt naiv strategi, eftersom jag inte vet hur länge jag får leva och ha hälsan.

Det är nyttigt att bli påmind om detta ibland och jag är glad att ha tagit beslutet om att skaffa mig någon form av utbildning. Om jag får möjlighet att arbeta med någonting som jag tycker om, så känns det inte lika viktigt med en tidig pension längre. Jag vet inte exakt vad jag vill "bli", men jag har en plan för var jag ska börja och jag känner att jag mer och mer lutar åt att vilja jobba med människor. Det är en relativt ny insikt och den tog mig sängen. Är det något jag varit säker på fram tills nu, så är det jag inte vill ha med folk att göra. Men jag är inte lika säker på det längre, jag tror att livet blir lättare om man förstår sina medmänniskor. Jag tror att jag vill bli en brobyggare!

Från det ena till det andra: Någon som läst denna serie?

Ha en fin helg!

Moraliskt dilemma

Jag har hamnat i ett litet moraliskt dilemma, som det framgår av rubriken. På min avdelning har vi kommit fram till att vi behöver visstidsanställa en person för att möta en tillfälligt tuff period i vår verksamhet. Vi söker någon för ca 3 månader och har i annonsen angett att det kan finnas chans till förlängning. So far so good och vi har haft inne några ansökanden på intervju. En av dem uppger att hen är mycket positiv till en eventuell förlängning och verkar i övrigt vara intressant för oss. Däremot har hen troligtvis en månads uppsägningstid på sitt nuvarande arbete. En annan person är tillgänglig på dagen, men kommer förmodligen att dra vidare mot nya äventyr då hen är ung och pluggar. Det är nu vi kommer till mitt dilemma.

Jag har, som ni kanske vet vid det här laget, eventuella planer på att söka in till en utbildning med start i höst (om jag kommer in). Därför vill jag gärna ha in en bra person som jag känner kommer att passa in i vårat team, vilket jag tror att den första personen jag nämnde gör. Samt att hen gärna ser en framtid hos oss. Den unga personen verkade också väldigt go, men dels tror jag inte att hen kommer att trivas pga åldersskillnaden. Jag är bland de yngsta på våningen och är nästan tjugo år äldre. Och dels kommer hen att vilja fortsätta sina studier inom en snar framtid. Det lutar i dagsläget åt att vi tar in lite fler kandidater för intervju, men oavsett känner jag att jag kanske borde berätta för min chef om mina planer?!?

Vore inte det mest sjysst? Å andra sidan ligger det ju en bra bit fram i tiden. Och om min chef bestämmer sig för att ta hänsyn till mina planer nu, kanske hon måste motivera det för vår personalchef. Vill jag det? Då känns det nästan som att jag utmanövrerar mig själv från mitt arbete och då börjar det genast kännas lite läskigt.

Jag vet att jag bör meddela min chef i god tid att jag funderar på att studera och det tänker jag absolut göra. Men det känns väldigt tidigt att göra det redan nu. Å andra sidan har vi chansen att hitta någon som passar in i gänget och ännu en fördel är att vi slipper lära upp två nya personer på kort tid. Det är nämligen en ganska stor påfrestning för vår lilla avdelning att lära upp någon, då en av oss känns farligt nära väggen.

Puh, hur skulle ni göra?

Investerar i glaskonst

Vet ni, nu är jag äntligen 40 år! Jag har redan börjat märka av ett visst förfall....fast det KAN ju ha att göra med att det har varit mycket firande och lite motion också. Det är nämligen inte bara jag som fyller såhär på höstkanten, vi är en hel bunt fyllare och alla ska firas. Det kostar på. Men efter den här helgen är det skärpning igen, för det gick faktiskt rätt bra innan.

Det där med pengapresenter. Det är ett gissel, för precis när jag får pengarna tänker jag "åh men nu kan jag köpa det där som jag så länge suktat efter, men inte kunnat motivera". Fast så går det någon vecka, eftersom jag måste känna efter så att jag verkligen väljer rätt när jag nu ska köpa nåt lyxigt. Och vad händer då? Jo, då börjar jag tänka att "Äh, det mest vettiga är väl ändå att investera pengarna på börsen så att de kan jobba lite istället." Men nu satte jag faktiskt ner foten och tänkte att dessa pengar kommer från min mormor och min gudmor, som vill att jag ska köpa något som jag vill ha. Det blir också ett fint minne av både dem och min fyrtionde födelsedag. Så alldeles nyss, mina vänner, klickade jag hem detta halsband från Målerås glasbruk design Mats Jonasson. Hur coolt??? 

Det blir inte så mycket längre, det här inlägget, för jag ska egentligen inte ens sitta här. Jag borde packa. Vi ska strax iväg på en liten weekend till kusten-kusten, med alla barnen och min mans släkt. Det ska bli underbart med skaldjur, bubbel och badtunna. Sällskapsspel och klipphopp står också högt upp på våran To-Do-list.

Ha en härlig helg!

Oops, höll på att glömma rubriken

Den stackars portföljen

September är över och när jag gjort min månadsavstämning i min portföljutvecklingstabell, kan jag konstatera att jag tappat 15.000 kr sedan sista augusti. Inte heller föregående månad var nåt att hänga i granen, så det blir intressant att se vart året slutar. Jag vet att det går under epitetet "brus" i ett långsiktigt perspektiv, men det känns ändå lite jobbigt när en pytsar in en massa hårt förvärvade slantar på börsen och de flyter inte ens en liten stund på ytan utan sjunker som en sten.

Poängen

På studiefronten ligger jag däremot och guppar för tillfället. Det har nämligen visat sig att de kurser som min SYV initialt räknade bort från mitt gymnasiebetyg, eventuellt ändå får räknas med. Vilket innebär att jag i så fall redan har nått upp till de poäng jag behöver för att få grundläggande behörighet. Så vi avvaktar besked där. Under tiden har jag kommit på att bara för att jag VILL studera, är det inte säkert att jag FÅR. Det är ju den där lilla detaljen att jag ska bli antagen till den utbildning som jag vill gå också. Jag ska bättra på oddsen lite genom att göra högskoleprovet, tänkte jag. Jag har ett par gamla i bagaget, men det är säkert bra med ett nyare resultat. 

Albin Lee Meldau

Hans senaste släpp "Epistlar" blev min förevändning att uppgradera till premium igen på Spotify. Underbar är den och underbart är det att ha musiken i livet igen, trots att de höjt avgiften till 109 kr. Fast nu fick jag med min man på tåget och vi skaffade istället Premium Duo, vilket innebär en kostnad på 75 kr var för två konton. Det känner vi oss nöjda med, även om han tydligen får reklam i sina poddar. Kanske får kolla vad grejen med det är, eftersom det heter att premium är reklamfritt ändå. 

Musik är verkligen balsam för själen. Jag har haft en tuff vecka på jobbet och jag har varit riktigt pissed off vid ett par tillfällen, men gissa om det var skönt att på lunchpromenaden stoppa in lurarna i öronen och dra på Rammstein. De har alltid haft förmågan att kanalisera ut min ilska och när jag kom tillbaka efter promenaden kände jag mig from som ett lamm. 

Motionerandet

Ja som vissa kanske kommer ihåg, så vurmar jag för tillfället för min cykling. Det är så härligt ge järnet och känna hur det går lättare för varje gång att klara backarna. Löpningen däremot har fått stå tillbaka. Jag tappade den liksom helt, men nu har jag tagit upp den igen efter ett halvår or so, i tron om att jag ändå borde ha nytta av min styrka från cyklingen. Men icke! Visst, jag har flåset och jag återhämtar snabbt efter tuffa stigningar. Men innan dess snackar vi nära-döden-upplevelse. Jag blev lite full i skratt på min första tur, för mitt i en backe hör jag plötsligt steg bakom mig och strax därefter springer en tjej upp bredvid mig. Hon ler och hälsar käckt (söt och fräsch var hon också, typisk rekryterare) och när hon drar förbi, inser jag att mitt eget tempo nog inte är så fantastiskt. Jag försöker hänga på, men jag har inte mer att ge i uppförsbacken. Jag fick verkligen svart på vitt att jag var i dålig form, men jag fick också lite jävlaranamma. Nu ska jag försöka komma ut i spåret en gång i veckan och cykla två....

Äckellukt

Igår när vi kom hem från jobbet, kände vi en hemsk lukt i källaren. Lite svårdefinierad, men tänk räkskal i rötmånad/ härsket tinvatten från kyckling/ dött djur/ muspink. Herregud vad vi letade efter källan till denna sanitära olägenhet, men utan resultat. Lite oroande eftersom vi ska ha kalas i helgen och det känns inget mysigt alls att bjuda på smörgåstårta med lax och räkor i den miljön. Men peppar peppar så är lukten borta idag och jag hoppas att vi ska slippa den igen. Fast det är lite som när ett obekant ljud dyker upp i bilen och sedan försvinner. Man blir lättad, men det känns inte helt bra att inte veta vad som orsakat ljudet.

Lite bilder från senaste rekreationspromenaden förra helgen.

Perfekt klipphopparväder

Nästan lite sommarvibbar

Vad vore ett kollage, utan kritter?

Nästan lite gassigt i solen 

Gammal hederlig taggtråd

Häng för all del inte upp er på kvalitén bara, för jag är lite som svärmor när jag får feeling. Då är det bara fram med mobilen och tryck av, det är ren tur om inga fingrar skymmer sikten eller att horisonten är någorlunda rak. En gång i tiden tyckte jag att det var roligt att fota med kamera, men sedan mobilkamerans intåg blev den överflödig. Det finns en gräns för hur många prylar man orkar släpa runt på, trots allt.

Jahapp, det om detta. Ha nu en riktigt fin helg!

Bildbonanza, cykling...och ett litet tips

Det går inte att komma ifrån att det har varit lite hektiskt det sista. Många är de saker som jag för tillfället väljer bort, till förmån för studier, familj och arbete. Jag har sagt upp min ljudboksprenumeration, jag läser heller inte några böcker, hänger inte på stan och tittar knappt på tv. Ledsamt nog har även bloggen blivit lite nedprioriterad, men idag får bli ett undantag annars får jag abstinens...

Jag är mer noga med att välja vilka aktiviteter jag kan unna mig. Till exempel vårdar jag mina närmaste relationer med släkt och vänner, samt utövar någon form av motion. Det leder mig osökt in på min senaste fäbless, nämligen MTB. Men hur kul är det inte? Det ultimata tecknet på att jag börjar bli gammal, att cykeln kommer fram. Att cykla i skog och mark är helt underbart, både över stock och sten men också fort med snabba svängar. Barnsligt kul!...och ja, det har blivit några blåmärken. 

Idag slog jag faktiskt två flugor i en smäll, jag har ägnat förmiddagen åt att umgås med min pappa (relation) som fyllt år och då passade vi på att gå tipspromenad (rekreation). Det är ett underbart initiativ som hållits vid liv av eldsjälar inom en lokal sportförening i alla år. Varje höst har de anordnats och jag har varit en flitig besökare sedan barnsben. Det är nostalgi på riktigt! Nedan bjuder jag på några bilder från dagens promenad.

I mitt förra inlägg berättade jag att jag sökt ett jobb och med blandade känslor mottog jag beskedet att jag inte får det. Företaget valde att rekrytera internt, så det känns rätt okej ändå. Då har jag inte blivit brädad på allra värsta sätt. Deras kommentar på min ansökning var snarare att min profil matchade tjänsten bra och att de gärna sparade den för eventuella framtida rekryteringar. Fast det kanske de säger till alla. ;-)

Söndagstipset!

För den som har lite mer tid att slå ihjäl och funderar på hur man kan tjäna enkla pengar i soffan, kan jag nu passa på att slå ett slag för min bloggkollega Pappa Betalar?:s  nya satsning. Nämligen en egen panelsida med undersökningar man svarar på och får ersättning för besväret. Jag är själv inte särskilt insatt i sånt här, men jag tittade in lite snabbt och provade. Det verkar vara lättanvänt och dessutom ska det komma en app under hösten. Här kan ni läsa PB?s egna presentation av sidan och här kan ni läsa en recension av en användare som har lite mer erfarenhet av den här typen av undersökningar. Så sitter ni bara och slöscrollar på mobilen, kan detta vara en alternativ och mer lukrativ sysselsättning. 

Men nu tar vi lite bilder va?

Tyst och mjuk skog

Fantastisk utsikt

Här skulle man kunna bo...

...vackra granndamer också.

Det handlar bara om vilken väg man väljer!

Har ni haft en bra helg?