Att skiljas är att dö en smula

Lite så kändes det faktiskt idag. Sista dagen på den här kursen, sista gången jag träffade läraren och klasskamraterna. Läraren avslutade med att läsa en översättning av The Invitation, en dikt av Oriah Mountain Dreamer. Den var så fin och passade väldigt bra. Googla den, vettja!

Jag har läst en kurs i Konfliktlösning (30 hp) på Göteborgs Universitet och jag måste säga att den överträffade mina förväntningar. Inte bara har jag lärt mig en massa om förhandling, medling och kommunikation, jag har också lärt mig mycket om mig själv. Hur fungerar jag i konflikter? Och varför?

Dessutom har det varit en anmärkningsvärt bra stämning och sammanhållning i gruppen. En stöttande, varm och inkluderande samling individer med olika bakgrund. Vi svetsades samman med hjälp av de praktiska övningar och rollspel som utgjort en stor del av kursens upplägg. I princip alla tyckte att det var obehagligt när vi fick reda på att vi skulle ägna oss åt rollspel, men nu säger samma personer att det var bland det mest givande på kursen. Och roligaste!

Nu känns den Juridiska Grundkurs på distans jag ska sätta tänderna i, inte riktigt lika lockande. Lite gråblek i jämförelse. Men det är nu. Jag har hört från ett par olika håll att kursen är både bra och intressant. Därför är jag säker på att det kommer att bli jättebra. Ska faktiskt börja tjuvkika redan nu i boken!

En god helg önskar jag er, skickar till och med ut en kram eftersom jag är lite känslosam idag. ❤

Det sämsta beslutet du kan ta...

...är att inte börja! Det finns olika anledningar till att man inte börjar med någonting som man kanske egentligen skulle vilja göra. Det kan vara svårt att få ihop med det övriga vardagspusslet, det kan vara för dyrt eller något annat som sätter käppar i hjulet rent praktiskt.

Men det finns andra anledningar också och en vanlig faktor som hindrar oss är att vi tror att det är försent. Att vi egentligen skulle börjat mycket tidigare, eftersom vi vill se resultaten NU! Därför är det ingen idé längre, vi missade det tåget. Jag tror att det är väldigt vanligt att man tänker så i sparande- och investeringsfrågor. 

Men faktum är att det sällan är försent, det handlar snarare om att justera sina förväntningar och att inte jämföra sig med andra. På med skygglapparna en stund och reflektera över vad som är rimligt att uppnå för just dig. Vad har du för förutsättningar? Och var snäll mot dig själv, börja med små steg. När du blir säkrare på foten kan du öka om du vill och kan.

Det behöver inte bara handla om ekonomi och sparande. Det kan handla om att sakta ändra en vana eller att börja med något nytt. Dagens samhälle är så fullt av normer som vi tycker att vi måste följa. När vi ser någon som bryter mönstret eller utmärker sig, är det lätt att ta avstånd för att inte bli smittad. Det värsta är att det inte krävs någonting alls för att råka bryta en norm, det kan räcka att stå och nynna på en spårvagn. Crazy! Men det som är så härligt att sjunga, behöver det vara konstigare än så? Tänk om fler gjorde det, om det inte längre anses konstigt, då har vi ändrat en norm. Hur stort är inte det???

Om du kommer på att du borde hoppat på ett tåg för längesen, innebär det inte per automatik att det är försent. Det går massor av tåg. Till olika destinationer. Om du inte är nöjd med var du befinner dig nu kan du prova att hoppa på ett tåg som inte går så långt, sen kan du ta nästa och nästa. Bara för att du inte vet exakt vart du vill hamna tillslut, betyder det inte att du måste stå kvar på perrongen. Det ger sig, vi lär oss under resans gång. Sedan kan man alltid gå av tidigare också, om man stannar till på ett ställe man utforska lite mer. Livet är fullt av möjligheter och det är vi som måste ta vara på dem.

Nu går fan på torra land!

Ni som är trötta på att läsa om min livskris, ni är entledigade och kan utgå. För er andra tappra själar ska jag berätta om mitt senaste infall. Jag ska lära mig att rida! Jodå, jag kom precis från stallet nu och jag är såld. Har skrivit in mig på ridskola och kommande tisdagskvällar kommer jag befinna mig i ridhuset på en hästrygg...eller sprattlandes i spånet på marken.

Vart det här kom ifrån vet jag inte. Jag tycker mycket om hästar, men har tänkt att det inte blev min grej i livet av olika anledningar. Så under en promenad häromdagen slog det mig. Varför skulle jag inte kunna lära mig att rida nu? Jag har ju redan kommit fram till att jag inte är för gammal för att lära nytt, därav mina studier. Sagt och gjort, jag kontaktade ridskolan och fick komma och hälsa på. Nu måste jag bara panikköpa lite grejer också...

Annars då? Jo, men bloggen fyller tre år idag! *fanfar* Jag tror att jag skrivit det förr, men jag är så glad att jag började blogga. Risken fanns att jag skulle tappa fokus och så skulle allt bara rinna ut i sanden, det blir så ibland med vissa projekt. Uppenbarligen var detta viktigt och jag märker att det ger mig mycket. Det blir som en slags ventil och jag är så glad att det finns läsare som tar sig igenom det jag skriver. Vem kunde tro det? Tack till er, det blir så mycket roligare att skriva om jag vet att det är någon som läser. Jag är medveten om att jag oavsiktligt halkat in under etiketten "Ekonomi-bloggar" och även om det är ett stort intresse, så skriver jag om allt som rör sig i skallen på mig. Jag antar att ni har överseende om ni fortfarande läser. :-)

Jag har ett dokument som jag kallar No-Blogg, där jag skriver mer personligt som en dagbok. Det tråkiga är att jag är urkass på att uppdatera den, det är inte alls lika kul som att blogga. Men jag kämpar på för jag tror och hoppas att det kan vara roligt att läsa någon gång i framtiden. Fast igår fick jag sitta och tänka igenom vad som kan tänkas ha hänt från mitten av september och fram till nu. Det tog en stund och blev ett par sidor, men nu är 2022 avklarat även på den fronten. Det är på grund av min svårighet att skriva dagbok som jag trodde att jag aldrig skulle klara av att ha ordning på en blogg. 

Some day soon...?

Det här blev ganska pladdrigt och osammanhängande, ursäkta för det. Nu får det vara slut på utsvävningar för idag. Ner med näsan i boken igen, verkställ!

  

Ett rop på hjälp!

Det var lätt att tacka ja när jag fick erbjudandet om att rycka in och jobba i mellandagarna. Åtminstone då, i mitten av oktober. Det var roligt att träffa de få kollegor som var också var inne en sväng, och roligt med insikten om hur användbart muskelminnet kan vara. Om jag försökte tänka på hur jag skulle genomföra arbetsmomenten blev det lätt lite snurrigt, men om jag kopplade bort hjärnan först och gjorde sen, ja då gick det hur bra som helst.

Det som inte var lika roligt var att jag blev lite sänkt, mentalt. Jag kunde uppskatta vissa moment och ha roligt och skratta, men det kändes som att jag försetts med fotboja och dessutom som att jag såg allt genom en transparent men mörk gardin. Det påverkade inget på jobbet, men på hemmaplan var det svårare att hålla humöret uppe. När jag började plugga tyckte min man att jag blev helt förändrad. Han upplevde mig som gladare och lättare till mods. Det blev väldigt tydligt för honom hur bra det här var för mig, vilket kändes som ännu ett kvitto på att jag gjort rätt. När jag nu gick in och gästspelade på jobbet dessa fyra dagar, märkte han återigen en förändring och den här gången var det inte till det bättre.

Vi snackar som sagt om endast fyra dagar här och jag trodde inte att jag skulle bli så påverkad. Nu känner jag mig dock lite orolig inför sommaren och erbjudandet om sommarjobb. Jag behöver inkomsten och jag är lyckligt lottad som har ett jobb, men jag behöver komma på ett sätt för att inte hamna under isen alldeles. Hjälp!

Jag skulle så gärna vilja hitta ett annat jobb, få in en fot inom personalhälsa/ säkerhet och beredskap/ förebyggande psykisk hälsa/ kommunikation eller faktiskt nästan vad som helst. Kanske kunde jag kolla om det går att få praktik någonstans parallellt med studierna. Bara arbetslivserfarenheten är värd hur mycket som helst. Får fundera lite på den.

Över till annat. Börsen har stängt för 2022 och enligt Mitt År på Avanza slog jag snittavanzianen, det är ju kul åtminstone. Man får glädjas åt det lilla, då blir guldkornen fler. Bonusen som jag fick från jobbet åkte in på sparkontot på Avanza, sånär som på 3000:- som ska gå till liftkort och skidhyra när vi drar till fjällen om några veckor.

Jag ska sätta mig och kolla på potentiella hyfsat lokala getaways också. Blev så sugen på lite miljöombyte och ett par nätter på annan ort gör nog susen. Helst lite lantligt eller åtminstone inte i någon stad. Gärna med lite fin natur runt. Dalsland är fint och lite lagom långt bort. Det blir nog inte förrän i mars, för trots att jag inte uppfattar mig som en uppbokad person så går både januari och februari bort. Men då får jag något att se fram emot. "Men fjällen då? Är inte det miljöombyte så det skriker om det?" tänker ni kanske. Och visst är det så, men det finns absolut inget avkopplande med att åka till fjällen. Det är jättemysigt och roligt, men efteråt brukar jag känna mig som en urvriden trasa. 

Nu ska jag vända på kycklingen som ligger i sin marinad och börja förbereda desserten. Jag hoppas att ni alla får en härlig nyårsafton, så ses vi igen nästa år. 

2023, visst klingar det fint och lovande?

Nu så...

Ja, jag måste skriva ett litet inlägg nu. För äntligen har jag fått det slutgiltiga beskedet om vilka kurser jag blivit antagen till i vår. Jag vill att intresseklubben greppar sina pennor nu för här kommer de:

• Grundkurs juridik, 15 hp (period 1)
• Arbets- och organisationspsykologi, 7,5 hp (period 2) - antagen som reserv idag!!! 😁
• Hälsofrämjande ledarskap, 7,5 hp (period 2)
• Att leda och driva projekt, 7,5 hp (period 2)

En termin är 30 hp och den som är duktig på huvudräkning ser snabbt att mina kurser blir sammanlagt 45 hp. För någon som är grym på att plugga ska det inte vara några problem, men jag är osäker på om jag tillhör den kategorin. Jag tänker dock göra mitt bästa för att ro kurserna i land och jag tänker också att om det blir för tufft finns alltid alternativet att hoppa av. Inte min grej egentligen att ge upp, men jag ska vara snäll mot mig själv. 

Annars då? Åh tackar som frågar. Julen kryper sig på och jag har än så länge inte bockat av så mycket på min to-do-list. Jag har gjort senap ✅ och lagt in en senapssill ✅. Jo, just det granen är inne och pyntad också ✅! Eventuellt gör jag skinkan och en löksill idag, och imorgon blir det paketinslagning och godistillverkning. Det blir nog en jul i år också...

Jaha, vad händer här då?

Jag köpte årets glögg från Blossa tidigare. Egentligen är jag lite traditionell och vill att glögg ska smaka glögg, men när Zero nämnde att han hade köpt en flaska och att de döpt den till New Orleans vart jag såld. Skulle så gärna åka dit någon gång, men än så länge får jag nöja mig med glöggen. Nu var den ju mycket riktigt lite för spejsad som glögg för mig, men jag tänkte att man kanske kunde tillsätta lite mousserande vin och servera den som välkomstdrink inför stundande festligheter.

På börsen antar jag att tomterallyt uteblev? Spekulationer om en dyster start på det nya året la kanske sordin på det. Själv längtar jag efter att få stänga det här året och göra den sista sammanställningen. Lägga 2022 till handlingarna och blicka framåt. Jag hade tänkt sätta in lite av bonusen i år för att få till en sista boost, men jag tror att jag avvaktar. Eller jag kan ju sätta in lite på sparkontot på Avanza, men jag väntar nog med att handla ett tag. Så får det bli. 

I mellandagarna ska jag in och jobba lite. Roligt med lite extra kosing, tråkigt att det inte är så många där då. Tråkigt också att inte få ligga på soffan och trycka i mig julgodis hela dagarna, roligt att det är några julkilon som inte har chansen att sätta sig. :-)

Häpp, nu ska jag köra sista racet innan jag plockar bort böckerna för i år.

Ha en riktigt, riktigt God Jul! 

Melodikrysset

Jag har varit en flitig anhängare av melodikrysset i 16 år nu och innan dess var det något som ofta stod på i bakgrunden. Under hela tiden som jag själv har löst krysset har det varit Anders Eldeman som varit skapare och programledare för krysset. Det har varit tryggt och oftast löser vi det ganska lätt eller med lite gemensamt klurande här vid köksbordet. Ibland har vi fått rådfråga nätet i efterhand, men först efter att vi erkänt oss besegrade. 

Lite läskigt var det därför när Eldeman meddelade att han ämnade kasta in handduken och lämna över stafettpinnen till två andra programledare. Fast sedan tänkte jag att det kunde vara kul med lite nya vinklingar på krysset. Det är lätt att tro att man är en gud i musikkunskap när man vecka efter vecka löser hans kryss, men någonstans i bakhuvudet visste jag alltid att jag är en gud blott i den Eldemanska musikvärlden. Skulle någon annan ta över ställs man plötsligt inför det faktum att ens musikbank är relativt påver.

När det nu gått några veckor kan jag konstatera att de nya programledarna sköter uppgiften med den äran. Om jag ska ge mig in på enskilda recensioner så tycker jag att Annika Jankell ger ett säkert intryck, hon känns folklig och trygg (även om frågorna ibland blir så långa att jag zoomar ut och missar vad de handlar om). Men det är Anna Charlotta Gunnarson som jag nog blivit lite kär i. Intelligent och allmänbildad. What's not to love, liksom? Äntligen får franska sångerskor lite utrymme och på köpet får vi bättra på våra svenska grammatikkunskaper. Om jag fick välja en livsmentor skulle jag nog välja henne.

Vi har ett lite annorlunda upplägg på melodikryssandet. Vi löser oftast bara varannan vecka eftersom det har en förmåga att vara lite lugnare när barnen är hos sina andra föräldrar. Då löser vi föregående veckas kryss på lördagen vilket innebär att vi inte har möjlighet att vara med och tävla, sedan tar vi lördagens kryss på söndagen. Då skickar vi in och deltar. Men aldrig att vi har vunnit. Det finns säkert de som deltagit varje vecka i 40 år och heller aldrig vunnit. 

Å andra sidan är det inte det som är det viktiga heller. Jag tycker att det är mysigt att sitta i skenet av ett stearinljus med en kopp kaffe och lösa krysset. Om det är något man inte kan, finns chansen att lära sig något nytt. Idag ska jag lyssna på Brigitte Bardot, sen får vi se vart Spotify tar mig vidare.

Brukar ni lyssna på melodikrysset?

Morgondagens utmaning

  

God helg!

Från campus

Idag blir det ett lite annorlunda inlägg. Jag har lunch nu. Sitter på campus med en termos med Varma koppen, redd kyckling (inte rädd, åtminstone inte längre). Tveksam till att det ens är kyckling. Är lite frusen idag. Har ett stort behov av att vara självsam. Har också behov av sitta i en mjuk och omtänksam soffa. Hittade en, problemet är att det är en sittgrupp för minst fyra personer. Jag ber till högre makter att ingen ska komma och tränga sig in i min självsamhet. Jag har placerat ut min telefon, min tumvantar och lite papper framför mig. Får se om det sänder rätt signaler. Det slår mig nu att kycklingsoppa är helt rätt idag. 

Det var luciafirande på Drottningtorget idag, sången ljöd ren och stämningsfull och jag lokaliserade luciatåget till Hotel Eggers balkong. Jag hade precis missat spårvagnen så jag sällade mig till skaran framför hotellet. Det var mysigt. Hade jag vetat om det här skulle jag packat ner en lussekatt, för det hör ju liksom till.

Rummet har fyllts på och det hämtas stolar från andra bord i närheten som ingen ännu hunnit sätta sig på. Men i mina soffor är det alltjämt tomt. Bordet intill pratar om sneakers och billig öl, någon pratar dalmål. Det är faktiskt lite roligt och en fascinerande tanke. Finns det någon annanstans som så många människor med olika bakgrund strålar samman som på ett universitet? 

Vi hade en 10-minuters paus förut. Jag satt kvar. Ville inte resa på mig. Inte gå ut i korridoren. Inte vara social. Läraren gick fram och ställde sig framför mig. 1,5 meter bort. Öppnade fönstret för att få in lite luft. Vände sig åt mitt håll. Jag fick känslan av att han visade att han var tillgänglig för samtal. Men jag hade ingenting att säga. Egentligen har jag massor som jag kan tänka mig att prata med honom om. Men inget speciellt, så jag kom inte på något vettigt att öppna med. Så jag fortsatte scrolla på Instagram. Han stod där en stund. Stängde fönstret. 

Han vet lite för mycket om mig. Jag har varit väldigt öppen i mina inlämningar. Jag gillar ju det, att skriva om mina tankar. Men att han vet allt jag låtit honom veta, genom det jag skrivit... och inte skrivit. Han känner mig. Jag känner inte honom. En twist på maktbalansen. Han är inte bara min lärare. Han vet sådant om mig som ytterst få andra människor har fått veta. Reflektioner om min bakgrund. Vem pratar man annars om sådant med, om inte en främling som jag aldrig kommer att träffa igen när den här kursen är slut. Jag har tilldelat honom rollen som min tysta terapeut. Jag vet att det är i sin ordning. Jag vet att andra har gjort samma sak. Han har varit tydlig med att vi får välja hur utlämnande vi vill vara. Han har också tackat i generella ordalag för det förtroende som vissa av oss valt att ge honom.

Folk borde vara i matkoma nu, men ljudnivån har stigit markant. Utanför går folk förbi. Andas ut rökpelare, ser ut som drakar som fått slut på eld. En drake har glitter i håret, hon är gammal och lutar sig mot en krycka. Hoppas att hon inte halkar.

Soppan är slut och jag har fått upp tillräckligt med värme för att skala av mig jackan. Strax börjar lektionen igen.

Over and out!