Paddling, Evolution och Utrensning

Det är mycket som händer nu. Senast igår meddelade SÄPO att man höjer terrorhotnivån från 3 till 4, på en 5-gradig skala. Tankar om det? Jag tycker att det känns skönt. Hotet har inte ökat sedan igår, men vår beredskap har det och förhoppningsvis innebär det att vi medborgare kan känna oss säkrare. Man uppmanar oss att leva som vanligt, men med en ökad medvetenhet. Jag har också hört att vissa tycker att man inte ska ha hörlurar i öronen, vilket går stick i stäv för de flesta med att leva som vanligt. Det tar jag med en nypa salt. Men det beror väl på i vilka kretsar man rör sig också. Det finns ju ställen som jag aldrig skulle drömma om att gå med hörlurar. Fast för egen del är det ingenting som har förändrats sedan igår. Det är sen gammalt, som man säger nu för tiden. 

Det är också intressant med hur man reagerar på den här nyheten. Vissa verkar tycka att det är läskigt, som om det är först nu man inser att det finns en hotbild. Men man får komma ihåg att vi tar till oss information på olika sätt och då är det bra att genom den här höjningen öka medvetenheten hos allmänheten. Det finns också människor som lever med psykisk ohälsa, för dem är det inte självklart att följa med i nyhetsrapporteringen. De kan ha fullt upp med att ta sig igenom dagen som den är ändå. Det är därför det är så viktigt att prata om detta. Att inte ta för givet att alla är välinformerade eller drar samma slutsatser som man själv gör. Dessutom pågår det ständiga påverkansattacker genom sociala medier, och beroende på var man har sitt fokus är man olika mottaglig för dessa. Det är viktigt att alltid fundera över vem som postar inlägg och kommentarer, och vad de har att vinna på det. 

*****

Jag skulle kunna fortsätta att mala på om detta, men lämnar ämnet för nu. Och börsen vill jag heller inte prata om. Det går bara ner och ner. Fast jag har faktiskt gjort en grej. Jag har sålt. Jag sålde mina Evolution och tog hem lite vinst. Jag kanske svär i kyrkan genom att berätta det, men samtidigt är jag för dåligt insatt i verksamheten för att känna mig trygg i innehavet. Jag använder pengarna till att fylla på lite då och då i bolag som till exempel Nibe och Castellum istället. 

*****

Vädret är som det är. Opålitligt. Men vi har ändå lyckats ta vara på de soltimmar som givits oss. För några dagar sedan slängde vi upp kanoten på biltaket och styrde kosan mot Nossan. Där paddlade vi en helt fantastisk eftermiddag och naturupplevelserna var många. Den bästa fick jag på film, se nedan. Den börjar liggande, men rätas upp efter start. 

Kossor vid Nossan

Lite fika hanns också med. Kaffe och hembakta Hallongrottor. Ibland är livet bara för bra. 

Living on the edge for a Kodak-moment.

*****

En av de regnigare dagarna spenderade jag på vinden. Länge har jag tänkt att jag ska rensa bort sådant som jag inte haft ork eller hjärta att slänga förut. När andan väl fallit på tidigare har det alltid varit för varmt eller för kallt att vistas däruppe. Men nu var förhållandena för en vindsrensning perfekt. Jag fick slängt en hel massa saker och några få finare grejer hamnade på Tradera för att pröva lyckan. Det hela mynnade ut i en sväng till tippen och en skön känsla av frihet. Jag hittade dessutom en jacka som passar fint nu till hösten, samt ett par mjukisbyxor att pysa omkring i här hemma.

Nu när jag berättat om hur duktig jag är, vill jag nästan inte erkänna vad vi gjorde bara ett par dagar innan utrensningen. Vi åkte nämligen på Loppis-safari i Dalsland med min svägerska och hennes make. Det finns väldigt mycket loppisar uppöver, och de flesta vi besökte var mysiga. Sedan är själva åkandet ett nöje i sig, det är roligt att upptäcka nya platser. Jag hittade ett par pepparkvarnar, som jag köpte för 20 kr. Det var faktiskt allt, så lite duktig var jag ändå. Och faktum är att det faktiskt var denna loppistripp som ledde till vindsrensningen. 

*****

Sista dagen på semestern nu. Eller ja. Utbildningen börjar inte förrän på onsdag, men jag har två distanskurser som jag kan sätta tänderna i. Och gissa vad! En av dem handlar om Bitcoin och blockchains. Hjälp!

Go Sweden!

Imorgon gäller det, Sverige måste vinna mot Japan i kvartsfinalen. Matchen sänds 9:30 och något historiskt kommer att inträffa på min arbetsplats. Företaget jag jobbar på kommer att nämligen att "halvpausa" verksamheten för att vi tillsammans ska kunna tränga ihop oss i matsalen och titta på matchen över lite chips och läsk. Något liknande har aldrig hänt här och måste naturligtvis uppmuntras. Jag kommer kanske inte se hela matchen, men jag kommer definitivt att se väl valda delar av den. Kanske slänger jag även på mig min gamla Sverige-tröja. Det är min sista dag på jobbet imorgon och det kan bli ett trevligt minne att ta med sig. 

Apropå jobbet. Det är en märklig känsla att vara tillbaka på jobbet. Inte en helt skön känsla faktiskt, men det är svårt att sätta fingret på vad det är som stör. Det går ju inte att komma ifrån att jag typ har "gjort slut" med jobbet och därmed också kollegorna. Jag är inte längre en av dem. Vi skrattar och har trevligt, men jag passar mina ord lite. Speciellt inne på min avdelning och med mina närmaste kollegor. Och min chef. Jag är inte dummare än att jag inser att vi har olika agendor. Jag är en belastning för min avdelning genom att fortsätta vara anställd och försvåra personalläget. Samtidigt kan jag inte ta hänsyn till det, jag måste ju se till mitt eget bästa. Ta vara på mina rättigheter.

Det är intressant hur utlämnad jag känner mig och hur stor roll det spelar att ha en fast yrkesroll. Det är vissa saker i livet man tar för givet när man väl har dem, som till exempel tryggheten som ett arbete ger. När den är borta börjar man fundera vilka andra tryggheter man har att luta sig emot. På en given första plats är det ju familjen, sedan var det jobbet. Som nu är borta. Plötsligt inser jag att jag måste söka efter tryggheten inom mig själv. Familj och jobb i all ära, men om man inte är trygg i sig själv och i de beslut man fattar, då står man inte så stadigt i blåsten.

Jag har förlorat en identitet och jag kommer inte att hitta en motsvarande identitet på ett tag. Jag har läst om detta med identiteter i mina kurser, men inte reflekterat över att det gäller även mig. Jag har upplevt en obalans då och då, känt mig ute på djupt vatten. Och det är inte så konstigt, för jag ÄR ute på djupt vatten. Under en lång tid har jag haft ett jobb-jag, men vem är jag när jag tar bort jobbet? Kommer jag lyckas hitta ett nytt jobb-jag? Det kanske låter lite ytligt, men jag vill gärna ha ett jobb-jag. Och det ska vara någon man vill vända sig till. Någon som levererar. Någon som får andra att växa, men också växer själv. Som aldrig slutar växa.

Som ni märker börjar klockan bli mycket och jag ska ta och gå och lägga mig. Jag har redan börjat prata i nattmössan. Sov gott där ute i stugorna!

Tråkig börs testar tålamodet

Sommaren börjar sjunga på sista versen och mina två sammanhängande veckor av ledighet instämmer i sången. Men det gör inget. På måndag börjar min sista jobbvecka och sedan har jag faktiskt en veckas semester till. Jag gillar nog konceptet med bruten semester. För när man har fyra sammanhängande veckor och hälften har passerat, börjar katastroftankarna sätta in. "Halva semestern har gått, nu kommer resten att gå fort och snart är det dags för ännu ett års strävan." Nu är det snarare: "Äh, jag sladdar väl in på jobbet och kollar läget innan jag checkar ut igen."

Och sedan ska vi inte hymla med att jag ser fram emot att påbörja min utbildning.

Förra gången jag skrev ett inlägg passade jag på att berätta lite om mina förehavanden och jag tänkte inte vara sämre nu. Den här veckan har passerat förhållandevis obemärkt. Det mesta regnar bort, som Ledin så insiktsfullt sjunger. Men eftersom det är som det är med vädret, är det inte mycket att hänga läpp över. Kan man tycka. Fast jag har väl kanske gjort det ändå, lite grann. Men det är bara för att jag velat få till en tältnatt. Och det är ingen höjdare i regn om man inte är så illa tvungen. Så plötsligt skingrade sig molnen över Uddevalla och vi drog ut till en liten ö utanför och slog upp tältet. Enligt SMHI skulle det regna dagen efter, men det fick vi väl ta då. Det visade sig dock att vädergudarna var på vår sida, för dagen efter blev fantastisk och vi kunde fortsätta upptäcka ön i lugn och ro. 

Det luxuösa boendet. Ser ni inte? Den lilla blå pricken därborta!

Beskrivning överflödig väl?

Som en tavla (bortsett bildkvalitén).

Familjen Svahn är också ute på äventyr.

Eftersom det var längesedan jag gick med full packning på ryggen, kom det inte som en överraskning att jag blev ganska stel i höfter och rumpa. Däremot var det lite oväntat att jag skulle bli så full av energi att jag tog en redig cykeltur när vi kom hem. Speciellt då jag inte fått många timmars sömn i tältet. Men det var faktiskt ganska smart, för efteråt passade jag på att stretcha ordentligt och efter det har jag inte känt av vandringen alls.

Ska vi göra en liten börsavstämning förresten? Det är ingen rolig läsning kan jag lova, men jag tar det med ro. Det kommer bli bra, som Laleh så klokt sjunger. Mina innehav är uppdelade på tre olika ställen och egentligen är den här rapporteringen ganska värdelös eftersom jag inte vet exakt hur den procentuella uppdelningen ser ut. I runda svängar kan man kanske säga att: 

• Avanza som står för ca 80% av innehaven, är i år upp hela 1,13% (halleluja)
• Nordnet med sina ca 15% av innehaven, är i år upp 19,03% (tack Microsoft)
• SAVR som inte gör mycket väsen av sig med ca 5%, är i år upp 7,94%.

Man kan hålla sig för skratt och kanske konstatera att jag borde satsa helt på fonder istället, men jag tycker inte att jag har några direkt dåliga innehav. Känslan är att mycket har gått ner även om vissa bolag klarat sig bättre än andra. När jag letar efter syndabockar hittar jag inte någon specifik som utmärker sig. Castellum har inte varit superkul i år, inte heller Boliden eller Tele2. Även Handelsbanken och NIBE har halkat ner en bit och har gott sällskap av flera andra innehav. Tråkigt, tråkigt men trägen vinner! Jag säljer ingenting, utan fyller bara på med de små medel jag har för tillfället. 

När jag gör mina månadsuppföljningar ser jag ändå att det rör sig sakta uppåt, trots att jag knappt inte nysparar något. Nu blev jag nyfiken på hur mycket jag har satt in i år, och efter en snabb titt ser jag att jag faktiskt satt in 20 000 kr. Det var rolig läsning. Fast det betyder ju också att den uppgång som varit i år även beror på de insättningarna. Varje mynt har två sidor. ;-)

Med dessa visdomsord checkar jag ut och tar helg. Både sol och grill är tända! ...och jag tror faktiskt att jag ska hälla upp en Eriksberg Pale Ale också! 

Control is da shit

Nog för att det är skönt med semester, men jag kan inte låta bli att gå och smyglängta efter skolstart. Jag är otroligt taggad inför min utbildning för det mesta, men under mina sämre dagar kan jag inte låta bli att undra om jag tagit mig vatten över huvudet. MEN, jag har kommit fram till att det beror enkom på att jag inte har den kontroll över situationen som jag önskar. För hur ska man kunna det? Hur ska jag kunna föreställa mig vad som väntar runt hörnet? För det är ju precis det jag vill, ha koll. Och har jag inte det börjar jag måla fan på väggen. Vilket är ytterligare en anledning till att jag längtar efter skolstart.

Det om detta. Nu ska jag avslöja något som kommer från min mörka sida. Vi har precis kommit hem efter en liten campingtripp med barnen. (Om man nu kan kalla det camping när man hyr stuga?) Och jag var helt övertygad om att jag skulle komma att svartmåla campingen i mitt nästa inlägg, för jag blev lite putt på att vi inte fick ha båda våra bilar vid stugan. Vi har bokat och betalat en hutlös summa för att få en stuga i tre nätter som har plats för vår familj à 6 personer. Men endast en bil får stå vid stugan. Den andra får snällt ställas på gästparkeringen. Vilket är helt okej, om det inte varit för att man skulle betala parkeringsavgift. Enligt campingen skulle avgiften på den billigare parkeringen vara 10 kr/timma mellan kl 10-20. Alltså kalla mig snål, men hallå, det drar iväg.

Jag ifrågasatte det (snällt), men fick ett klockrent standardsvar. Endast husering av en bil ingick i stughyran. Nåväl, det skulle inte få förstöra min semester. Men jag skulle vara uppmärksam på om jag kunde samla på mig fler brister, för då skulle jag minsann inte skräda orden. Jag satte därför på mig ett par osedvanligt skarpa glasögon, när vi trädde in i vår stuga. Vis av erfarenhet vet jag nämligen att det kan vara lite si och så med städningen. Det kan fattas bestick, ha "glömts" en syltburk med fimpar, vara trasiga utemöbler eller lukta lite...konstigt om badrumsmattan. Men faktum är att jag inte hittade några som helst brister. Allt var spick and span! 

Lite senare förstod jag varför. Innan man fick lämna stugan skulle den nämligen kontrolleras av städpatrullen. Och ärligt talat! Vilket bra system! Vem fuskar med städningen då? Det är ju sjukt pinsamt att bli påkommen med att inte ha skurat toaletten eller ha försökt komma undan frukostdisken. Eftersom jag upplevde stugan som fräsch och väl underhållen, var jag därför tidigt inställd på att lägga min själ på städningen. Det känns alltid roligt att lämna det fint efter sig, men det är väldigt otacksamt om man aldrig får det tillbaka. Så jag välkomnar kontrollsystemet och jag kan tillägga att vi fick godkänt. ;-) 

Nu var vi där alldeles för kort tid (eller så var det en ocean av tid om man frågar barnen), så vi hann inte utforska allt. Men helhetsintrycket var mycket bra. Det var dyrt, sängarna i stugan var på tok för mjuka (hej ryggont) och parkeringen för bil nr 2 ingick inte. Men nu till den goda nyheten på den punkten. Priset var nämligen inte 10 kr/timma utan överkomliga 5 kr/timma, enligt Easy Park-appen. 

Det finns en hel del promenadslingor, höghöjdsbana (dyr), ponnyridning, gratis inträde till poolområdet (för boende), fina stränder, spa och mycket mer. Vi körde discgolf, en mysig bana på 9 hål i skogen vid höghöjdsbanan. 

Nu har jag listat både pros and cons med denna camping. Och mitt betyg blir: Jag kommer absolut komma tillbaka någon gång! Men vad är det för camping? Hör jag er ropa. Namnet är Hafsten Resort och ligger ca en kvart utanför Uddevalla. Västkustvädret får man på köpet! Jag har till och med hört talas om Stockholmare med förtjusande hundar som kommer och besöker campingen om det bjuds på kaffe i stugan. (Ping Louise!) Sedan får man som gäst skylla sig själv om man råkar boka samma helg som det är Fallens Dagar i Trollhättan. Då får man räkna med en och annan skjuts av tonåring.

Ursprungligen hade vi inte tänkt att boka någon campingtripp med barnen. Så länge vi haft den här familjekonstellationen har vi alltid bokat stuga på camping. Men i år kände vi, när det blev dags att boka, att troligtvis kommer 50% av barnaskaran sommarjobba och de andra 50% är rätt nöjda ändå. Därför blev vi lite förvånade när det faktiskt efterfrågades och vi bokade i ren glädjeyra. Nu vet vi att det här nog var sista campingtrippen, trots allt. Allt ha sin tid, som det heter. I framtiden väntar äventyr i andra former och skepnader.

Någon som vet rasen på campingens fina grannhästar?

Inte den officiella stranden!

Ett av otaliga partier Skitgubbe!

Tack och hej leverpastej! 

P.S. Hoppas att ni har en fin sommar! ❤

 

Four more days

Snart sällar jag mig till den skara svenskar som gått på semester, bara den här veckan kvar och den består dessutom av endast fyra dagar. För idag är jag ledig. Min tanke med att vara ledig en dag i veckan från mitt sommarjobbande, var att jag skulle ha tid att skriva på ett litet projekt. Men av någon anledning fyller jag dagarna med annat trams. I fredags höll jag ju på med CSN och tog en promenad, jag tvättade håret och vips var dagen över. Idag då? Jag tänkte faktiskt ägna dagen åt att göra listor, men om jag river av det plåstret ganska snart borde jag ha några timmar kvar att skriva på.

Direkt när jag kommit hem från jobbet på fredag ska vi nämligen iväg på den mini-semester vi har bokat med barnen. Ingen rast, ingen ro. Jodå, när vi väl sjunker ner på varsin stol på altanen till stugan och hör regnet smattra mot taket. Då är det semester. Och nu när jag kollar väderappen visar den faktiskt inget regn. Jag håller mina vädertummar. Men för att vi ska komma iväg så smidigt som möjligt på fredag, så gäller det att ha förberett allt. In i minsta detalj, som Sickan i Jönssonligan skulle sagt. 

Det är lite intressant faktiskt, men det här med semester känns inte riktigt lika viktigt i år. Det måste naturligtvis bero på att jag har varit hemma så mycket det här året och ägnat mig åt saker som jag har valt själv. Det ska bli skönt att få några veckor och inte behöva tänka på vare sig jobb eller studier, men jag ser inte att det kommer att bli det halleluja-moment som brukar infinna sig. Jag tar det som ett gott tecken, jag är på rätt väg. Men tro nu inte att jag inbillar mig att jag inte kommer att uppleva fler halleluja-moments inför kommande semestrar i framtiden, bara för att jag kommer att arbeta med något som känns mer meningsfullt. Så naiv är jag inte, vi behöver semester oavsett hur bra vi trivs på ett jobb. Det är min fulla övertygelse.

En av mina favoritsysselsättningar är att gå. Jag älskar att strosa, promenera, power-walka och vandra. Ja, att gå i alla former. Den dagen jag inte kan gå mer, vet jag inte hur livet kommer att bli. Jag tänker ofta på vilken tur man har som har en fullt fungerande kropp. Jag kanske inte ser ut som Rachel i Friends, Sandra Bullock eller ens Snygg-Maggan som alla killar ville vara ihop med på mellanstadiet. Men so what? Jag är så tacksam för att jag inte har något som hindrar mig från att promenera, eller tänka logiskt (ibland åtminstone), eller äta god mat. Det är långt ifrån alla som har det så bra och det händer att jag stannar upp och bara sänder en tanke av tacksamhet ut i universum. 

Det var inte det jag tänkte skriva. Jag tänkte berätta att jag på min promenad i fredags gick förbi en massa hallonbuskar som växte längs vägen. Eftersom jag inte hade något med mig att plocka i, nöjde jag mig med att smaka på ett hallon. I samma stund som jag gjorde det insåg jag att det måste hända alldeles för sällan. För jag slungades genast tillbaka till barndomen så fort jag kände den välbekanta smaken i munnen. Till en tid då jag och min bror lekte skeppsbrott, eller att vi rymt från fångenskap och måste hitta proviant. Varför kunde man det ordet egentligen? Proviant. Ett svårt ord för ett barn, men det var det vi måste ha. För att kunna överleva på vår färd hem. Vi bar vår dyrbara proviant i form av hallon i våra små barnhänder och gömde den i en liten sänka i berget, där inga fiender skulle kunna hitta den. Och när vi utfört våra sysslor som att hålla utkik och upprätta en trygg sovplats, åt vi andaktsfullt våra hallon.

Jag tänker att jag måste ha plockat och ätit hallon efter det, men varför minns jag inte de tillfällena? Varför är det just till barndomen mitt minne för mig?

Bild lånad från Blomsterlandet.

Nu blire frukost och sedan listor, listor, listor!

Snårigt var ordet

På bordet framför mig ligger ett gytter av små lappar med anteckningar på. Jag försöker göra reda i min framtida ekonomiska situation genom att förbereda min ansökan till CSN. Ni anar inte hur mycket jag önskar att utbildningen jag ska gå hade varit på hundra procent istället för sjuttiofem. Nu måste jag komplettera mina yrkeshögskolepoäng med högskolepoäng för att försöka nå hundra procent. För hur snål jag än är, kan jag inte klara mig på mindre än fulla utbetalningar från CSN. Inte utan att min familj ska bli påverkad.

Eftersom jag misstänker att CSN är nedringda by default i dessa tider, som olyckligt nog också sammanfaller med semestertider, har jag försökt hitta information på deras hemsida. Men ingenstans står det hur jag ska gå till väga, då vanliga hp och yhp inte tycks vara kompatibla. Och hur ska jag tänka, då högskolekurserna också är på deltid?

Nå, det är inte något som jag har för avsikt att ytterligare dryfta här. Jag kommer snart att rätta in mig i telefonledet och då får jag förhoppningsvis vägledning där. Frustrerande nog kan man inte ringa förrän klockan 9:00. 

Däremot kan jag berätta att jag kom in på alla högskolekurser utom en. Att fortsätta mina högskolekurser inom arbetsvetenskap var ju min plan B, vilket innebär att jag nu har en del att välja mellan. Vilket är bra! 

Alternativet hade varit att jobba. Jag kommer att vara studiefri alla fredagar. Jag har frågat min chef om behov av stöttning finns på fredagar, men hon ställer sig lite tveksam till det. Och jag har skrivit på tjänstledighet för hundra procent. Det kanske går att riva upp det, men jag är inte tillräckligt sugen på att jobba på min avdelning för att vara besvärlig. Jag skulle gärna jobba inom HR på mitt företag och funderar faktiskt på att fråga HR-chefen om inte hon behöver en extra resurs på fredagar. Det hade verkligen varit optimalt för mig, både roligt och nyttigt. Jag tror inte att det är möjligt, men fråga kan jag alltid.

Det är ju inte bara uppehåll för studier över sommaren, det är även uppehåll på ridskolan som jag nämnt tidigare. Jag trodde inte att jag skulle sakna ridningen så mycket, men det gör jag. Jag tittar trånsjukt efter alla hästar jag ser och känner mig stressad över det faktum att jag dessutom förlorar alla nya muskler. Jag håller utkik efter medryttarhästar i närheten, men det dyker inte upp mycket. Sedan har jag eventuellt lite för lite ridvana för att ens vara aktuell som medryttare. Jag vet inte hur hästägare resonerar där och det är säkert olika från person till person. Samt vilket behov de har. Jag tror att mina personliga egenskaper är tillräckligt bra, men endast en termin på ridskola och RM1 kanske inte slår så högt. Jag får ge mig till tåls helt enkelt.

Som den student jag är, unnar jag mig naturligtvis då och då lite lyx i tillvaron. Jag tänkte avsluta med ett litet tips för er som gillar choklad och vin. I tisdags träffade jag några vänner på Hotel Eggers i Göteborg, för lite prat och mat. Och vin. Till efterrätt valde jag fransk chokladtårta serverad med moccaglass och ett vansinnigt gott vin. Bilder nedan! Och, chokladtårtan var inte av denna värld. Makalöst god! 

  

Vet ni, nu är det nästan CSN-o'clock! Ha en fin helg!

Tillägg: Kom fram direkt när jag ringde CSN och fick bra hjälp. Eloge till CSN! 

 

"Hur länge har du jobbat här?"

Den frågan fick jag idag, men det var inte en fråga av nyfikenhet. Det var en taktik för att få mig ur balans. Även kallat härskarteknik. Och jag blir så arg på mig själv. Jag har ju läst konfliktlösning för bövelen, ändå gick jag direkt i försvar. Tillfället passerade snabbt och jag tog mig igenom det utan att förlora fattningen. Han la sig i något han inte visste någonting om och skulle ändå ifrågasätta mitt beslut. Det visade sig att jag fick rätt och det var en lättnad.

Men det är inte viktigaste. Det viktigaste är att jag tände på alla cylindrar. Den människan har den effekten på mig. Hade jag blivit hårdare pressad, så hade jag tappat det. Nu vet bara jag hur påverkad jag blev och det är också en lättnad, men efteråt bar jag med mig en känsla av misslyckande. En sån där känsla som lägger sig som en blöt filt över resten av dagen. Som gör att man ser världen genom en mörk solfilm. Som skaver. Jag har spelat upp situationen i mitt huvud många gånger och jag vet precis hur jag borde ha hanterat det.

Jag skulle bara ha frågat hur han menade. Och redan där skulle det varit schack matt för honom. För då skulle han ha tvingats visa sin okunnighet i frågan inför de andra som också befann sig i rummet. Istället blev det en kort ordväxling och ett avfärdande från min sida. Ingen "vann".

När det blir såhär, kan resten av dagen bli förstörd. Jag kan ligga i sängen på natten och reta upp mig, så att jag tillslut måste gå upp och dricka en mugg med varm mjölk innan jag kan komma till ro. Till vilken nytta? Och ligger antagonisten också och vrider sig i sin säng? Troligtvis inte! Det är alltså något jag behöver jobba med hos mig själv.

Jag valde att se detta som något positivt...tillslut. (Jag vet, kräkvarning va?) Men allt handlar om inställning. Om jag kan vända detta till något bra, så har jag gjort mig själv en stor tjänst. Jag ska inte gå in i detalj på vad jag gjorde, men det hela gick ut på att jag ska vara snäll mot mig själv. Samt att jag nu har en plan ifall något liknande händer igen. 

Ior ändå! ❤