Fumlans ekonomi

Bloggen har tydligt riktat om sitt fokus i och med att jag bestämde mig för att pausa arbetslivet till förmån för studier. Av förklarliga skäl tappade jag lusten att rapportera om sparkvot och mina förehavanden på börsen. 

Jag slutade spara på börsen i årskiftet -21/-22 för att bygga en buffert. I augusti 2022 var jag nöjd med min buffert och skolan började. CSN blir man inte jätterik på, men när det blivit något över har jag satt in det på börsen. Någon tusenlapp här och någon tusenlapp där. 

Bufferten har jag inte rört under normala månader. Men vissa födelsedagar och de båda julaftnar som passerat, har krävt lite extra utmaningar för min tunna plånbok. Då har det varit skönt att ha bufferten att tillgå. Den har även möjliggjort mitt nya extravaganta intresse ridning. För ridskola är inte gratis minsann. Detta till trots har inte bufferten sjunkit särskilt mycket och jag känner mig fortsatt trygg inför resten av min studietid.

Det har även funnits tillfällen, då CSN varit sen med utbetalningen. Eller att en lön inte kommit när jag räknat med den. Då har bufferten räddat upp situationen. Och det var just situationer som dessa som gjorde att jag tog beslutet att bygga buffert under ett halvår, istället för att investera på börsen. 

Men gissa om det tog emot i början! Och tanken på alla uteblivna insättningar stressade mig enormt, tänk hur mycket ränta-på-ränta jag går miste om! 

2020-12-31 började jag göra månadsavstämningar, och det har jag fortsatt med. Trots att jag inte satt in så mycket nytt kapital, har det ändå varit intressant att behålla kontinuiteten på rapporteringen. Det är tydligt att den blygsamma portfölj jag fått ihop ändå levererar. 

Året 2023 avkastade portföljen 10,8%. Utöver det hade jag till min förvåning satt in en betydligt större slutsumma än jag vågat föreställa mig. Många bäckar små... Stort tack till mig! 

Portföljen då. Ja, på det hela taget är jag nog rätt nöjd med den. (Obs! Jag har ingen fördelningsstrategi, eller annan strategi heller för den delen. Jag baserar det enbart på att den går upp.) Men det finns några frågetecken när det kommer till vissa innehav. Jag tycker att jag städat, men det är ändå inte perfekt. Det roliga är också att jag tänkt att jag är långsiktig, men det är jag uppenbarligen inte. Tittar man på den första bilden så är det bara fyra aktier som överlevt städningarna i portföljen, fram till idag. Och jag kan inte skryta med att jag att har någon koll. Jag har gjort både bra och dåliga drag, så vad ni än gör: Don't copy paste!!! 

Det är dock inte innehaven som stör mig mest just nu, det är att jag sitter med lite för mycket kassa. Jag antar att det smartaste jag kan göra är att löpande köpa på mig småposter under en längre tid.

En intressant betraktelse. Det är allmänt känt att prata inkomst är ingenting man gör som svensk. Man frågar inte kollegor, vänner eller bekanta vad de tjänar. På gott och ont! Generellt är det så. MEN om jag går från heltidsjobb till studerande - då är det plötsligt helt okej att fråga hur mycket jag får ut i månaden?! Det kanske beror på att det är lätt att ta reda på, det har ju inte med min prestation att göra. CSN baseras ju på hur många procent man studerar. Eventuellt också på om man jobbat tidigare och därmed har utgifter efter de förutsättningarna.

Men den där krocken, när jag vid fikabordet inför alla andra förväntas svara på hur mycket jag får ut i månaden. Likt ett rådjur fångat i bilens strålkastare. Inte jättebekvämt! 

Yes yes, det om detta. Jag är ingen kunnig investerare, som ni vet. Så denna uppdatering är mest för skoj skull och det finns därför ingen vinning med att jämföra sig med mig. Se det endast som nöjesläsning!

Happy sunday, på er!

Fredagsflum

Bloggen har lagt ännu ett år till handlingarna, det fjärde. Märklig sak att envisas med att uppmärksamma, år efter år. Men när en vän fyller år, vill man ju gärna göra just det. Bloggen kanske inte är en vän i ordets vanliga bemärkelse, men det är någon som finns där. Någon som låter mig skriva och någon som kopplar ihop mig med er. Det är värdefullt.

Så, det blev ingen praktikplats på Combitech. Jättetråkigt, men de har gjort bedömningen att de inte har möjlighet att ta emot praktikanter i år. Jag hoppas att det inte bara är mig de säger det till, men det tror jag väl inte? ;-) Så jag fortsätter att skicka ut förfrågningar till kommuner, myndigheter och företag i min närhet. 

Det tog inte lång tid innan allt var som vanligt igen, det nya året till trots. I min värld ligger det ett magiskt skimmer över nyårsafton och det handlar inte om vad man har för festliga planer. Jag kan sitta ensam hemma i mjukiskläder och tycka att det är magiskt. Rent krasst vet jag att ingenting ändrar sig bara för att klockan passerar midnatt, men jag tror att man behöver lite magi i sitt liv ibland. Lite skimmer, lite pirr i magen och hopp om att det bästa året nu ligger framför mig. Det representerar också nystart. Här serveras den mest legitima anledningen att vända blad och börja om. Den första dagen i resten av mitt liv. Precis som alla andra dagar, men med ett stort D. Strösslat med glitter, ackompanjerat av bubblor.

Kanske hör det ihop med min personlighet. Jag behöver inte ha bråttom, men jag vill framåt. Inte köra runt i samma hjulspår. Jag gillar känslan av att färdigställa och gå vidare. Kanske är det samma med åren som går. Nu har jag klarat av det här året, ge mig ett nytt och jag ska göra nästa ännu bättre.

Nu kanske det låter som att jag föraktar allt som är stabilt och pålitligt. Men så är det inte. Jag har drag av sådant i mig också, behovet av trygghet. Behovet av stillhet och reflektion. Faktum är att det är högst påtagligt i mitt liv. Det är nog kontrasterna som gör att jag känner mig levande. Men jag vill välja mina kontraster själv och det är dit jag är på väg. Och det känns så himla bra. Jag är på väg!

Men nyårslöften är inte för mig. Jag kan relatera till önskan om förbättring, som ni kanske förstår efter att ha läst texten ovanför, men jag inser mina begränsningar. Nyårslöften är så förknippade med misslyckande och det är inte så jag vill börja mitt år. Jag vet vad jag skulle behöva ta tag i, men det kräver lite mer än bara ett löfte. Jag visualiserar gärna, drömmer och fantiserar. Lustfyllt och barnsligt. Och om det inte blir som bilden jag sett framför mig, så gör det inte så mycket. Det finns många anledningar till att saker inte blir som man tänkt sig, och jag är ingen dålig människa för det. Man ska vara snäll mot sig själv!

Nu har Fumlan flummat färdigt. En fredag väntar.

Ta hand om er och varandra därute!

Julen blev inte som planerat

Jag tyckte inte att det var längesedan jag skrev ett inlägg, men det senaste var visst författat den adertonde dagen i december. Men tiden har gått vansinnigt fort med jul och ledighet. Julen blev som sagt inte riktigt som jag tänkt mig, då sonen blev sjuk dan före dopparedan. Sedan låg han utslagen med feber, halsont och besvärlig hosta i flera dagar. Märkligt nog blev ingen av oss andra sjuka, inte ens våra mödrar som kommit innan insjuknandet och därför bestämde sig för att stanna och fira jul med oss.

Trots att vi blev en kraftigt reducerad skara på julafton, fick vi en mysig jul ändå. Eftersom vi skulle ha julen här, fanns också lyckligtvis den mesta maten här och så även julklapparna. Det föll inte på vår lott att fixa sillen till julbordet, men eftersom jag älskar att frossa i sill så bestämde jag mig för att ändå lägga in fyra egna sillar. Som antingen kunde komplettera den andra medhavda sillen på julbordet eller ätas vid annat tillfälle. Tack och lov för detta, för det innebar att vi hade gott om sill trots ändrade planer.

En av dem var senapssill som jag gjort på egentillverkad senap. Där fick den gamla kanonkulan komma till heders. Det var min mormorsmors kanonkula och det är lite roligt tycker jag. Värt att hålla traditionen med senapstillverkningen vid liv! Henne träffade jag aldrig, men jag minns tydligt när min morfar satt med bunken mellan knäna och krossade senapsfröna med kanonkulan. Han hade plastfolie över och när vi barn lyfte på plasten för att lukta, stack det till ordentligt i näsan. Minnen ändå!

Något annat som är lite roligt är att portföljen växer, trots nästan obefintliga insättningar från januari 2022 och framåt. Jag gör månatliga sammanställningar i sin enklaste form, bara för att se hur mina tillgångar rör sig och det är något av en högtidsstund. Det är inte alltid rolig läsning, men de två senaste månaderna har verkligen levererat. Nästan så att jag får nypa mig själv i armen...

Min studielitteratur till tyskan börjar trilla in nu, jag har beställt fem (5!) böcker. Som är obligatoriska. De resterande två, tänker jag vänta lite med. Tills jag vet att jag ska fortsätta kursen. Jag har ju sökt in till en YH-kortkurs i cybersäkerhet, som jag gärna vill gå. Nackdelen är att besked om antagning kommer först i slutet av februari, så det är bara att traggla på med tyskan tills dess. Men jag är taggad på att lära mig grunderna i tyska. Språk är aldrig fel!

Jag har också ett erkännande att komma med. Jag har beställt en ny mobil, alltså en ny-ny mobil. Annars är jag en varm förespråkare för återbruk och har de senaste tre åren haft en begagnad iPhone7 inhandlad från typ Swappie eller Inrego. Som fungerar klockrent fortfarande. Men jag börjar nog bli gammal, eller så har telefonen krympt. För jag har kommit på mig själv med att tycka att den är för liten, och kameran är katastrof. Jag saknar en bra kamera. Nu väntar jag på en Samsung S23, som jag hoppas bli vän med. Lite läskigt att byta från iPhone till android, men det ska nog gå bra. Jag har ju gjort samma byte, fast åt andra hållet innan nuvarande mobil.

Jag har också precis betalt avgiften för kommande termins ridskola. Just nu är det uppehåll, men senaste lektionen bär jag med mig i hjärtat. Himmel vad jag älskar den hästen jag hade sist, att galoppera med honom är som att flyga. Ridskolans bästa häst!

Nu ska vi strax ut på promenad här. För att hämta hem bilen som blev kvar efter gårdagens trevligheter hos ett par kompisar. 

💓Om vi inte ses och hörs mer i år, så önskar jag ett Gott Nytt År!💓

 

Julgran, filosoferande och familj.

Godmorgon världen! Klockan är strax efter sju när jag sätter mig här. Kaffet i min Mocca Master har fått vänta på mig, efter att jag drabbats av "jag-ska-bara-syndromet". Men nu tuffar tvättmaskinen med den första av två(!) 60-tvättar. Ren tvätt har vikts in och kattens låda är ren. Det här börjar likna ett se mig och hur duktig jag är- inlägg, som var så poppis på Facebook förr. Det är bara att jag behöver en mental klapp på axeln, för jag känner mig lite sliten såhär på upptakten av terminen.

I helgen var vi hos min pappa och högg gran, sedan firade vi lite mini-jul med gröt och skinksmörgås. Min bror med familj var också där, samt mina två halvbröder. Det var trevligt. Vi vuxna brukar inte byta julklappar, men i år har jag köpt en julklapp till både min mamma och min pappa. Det är en speciell julklapp i den bemärkelsen att jag förväntar mig att få tillbaka den vad det lider. Det är en bok i vilken man fyller i minnen och händelser från sitt liv, från barndom till ålderns höst.

Min pappa och jag delar samma humor och jag var helt säker på att det skulle komma någon gliring om att jag tycker att han är så gammal att han borde dö snart. Med glimten i ögat och ett skratt, såklart. Men han började genast bläddra i den och sa att han önskade att han hade tänkt på det med farmor. Så det landade fint. Mamma kommer definitivt också ta det på rätt sätt, efter alla ansträngningar vi haft med att försöka kartlägga min mormors bakgrund. Vilket bara lyckats till viss del. Vi har ett väldigt brokigt släktträd på den sidan...

Vi kommer ofta in på politik när vi träffas och det är intressant och lite jobbigt. Min familj är på ena sidan och min man är på andra sidan. Jag är någonstans i mitten och sjunger We shall overcome. Förra gången hade vi en diskussion om koranbränningarna. Men det intressanta är att trots olika läger, är alla överens om problemen. Det är lösningarna och grundattityden som skiljer.

Jag tänkte ett tag på det här igår, för det bottnar ju någonstans i beteendevetenskap. Människan är ett flockdjur och för att säkra flockens överlevnad, behöver den få sina grundbehov tillfredsställda. Man hjälptes åt och delade på tillgångarna. När slutade det vara så? Var det när tillgångarna blev större än behoven? Eller har det ens förändrats? Det har ju alltid funnits ledare, vars position befästs av fler/ större tillgångar än andra. Nja, det är nog ett eget inlägg. Det blir för djupt såhär en måndagsmorgon.  

Idag är mitt mål att korrigera och lämna in ett arbete och därmed lägga den sista högskolekursen till handlingarna. För den här terminen. Nästa termin är jag väldigt kluven till. Jag ville läsa franska, men det blev inget med det. Det blev tyska istället. Kul på ett sätt, men det var en jäkla massa böcker att införskaffa. Jag har också sökt en YH-kurs, men jag får inte veta om jag kommit in förrän i slutet av februari. Och cashen måste ju in liksom! Mon dieu!

Nu ska jag leta recept på goda sillinläggningar. Min bror hotade med att ta med en oliv- och kapris-sill till julbordet. Det känns som att en back-up-sill kan vara bra.

Nedlagt byte av en stolt son.

Ha en fin sista vecka innan jul!

Det här har hänt

Ett nytt lager snö har fallit över vår by och ligger nu som en ljusinstallation i vintermörkret över slingan på altanräcket. Det är nog ungefär 5 cm som kommit och jag gissar att det är det sista på ett tag, då mildväder utlovats framöver.

Det är första året vi har domherrar som kommer regelbundet och äter hos oss. Mycket exotiskt och roligt framför allt. Det är inte utan viss fasa jag konstaterar att jag påminner lite om min mormor. Hon hade domherrar som hon döpte. "Och där har vi Hobbe, ja!" (OBS! Skånsk brytning!) Som barn var jag så fascinerad av att hon kunde hålla reda på de olika fåglarna. Min mormor, hon kunde hon. Hon döpte dem efter seriefigurerna i lokaltidningen. Laban, Helge och Hobbe. Då kvinnonamn sorgligt nog är något av en bristvara i dessa sammanhang, fick namnen ofta feminina ändelser om det var honfåglar. Labanina, Helgelina och Hobba. 

Skol-ledes så tentar jag av, redovisar och lämnar in rapporter till höger och vänster. Jag har en uppgift kvar som hänger över mig, ett grupparbete. Där gruppen inte verkar vara särdeles intresserad av att riva av plåstret, tvärtom skjuter man på det till sista minuten. Vilket jag hatar! Men är man en grupp om åtta personer, så får man anpassa sig. Lyckligtvis har vi delat upp det, så jag kan göra lite åtminstone.

Jag har sökt två LiA-platser, som båda verkar väldigt intressanta. Den ena är en kommun och det andra är på ett företag, Combitech. Jag håller nog tummarna lite extra för Combitech, om jag ska vara ärlig. Det kan väl ni också göra?

Jag har även hunnit med att roa mig. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg har jag besökt vår fina huvudstad. Alltså Stockholm är verkligen fantastiskt fint. Men hjälp så mycket folk! Nu höll vi visserligen till i Gamla Stan, värsta turistfällan. Men där är ju så mysigt. Något som vi ville checka av på listan var att besöka julmarknaden på Stortorget. Vi drogs in i myllret i första stråket, men kippande efter luft tog vi oss snabbast möjligt ut igen. Det gick inte ens att komma nära marknadsstånden pga folk. Men nu kunde vi med gott samvete bocka av Julmarknad i Gamla Stan!

Bild tagen i flykten, mest som bevismaterial. Men byggnaderna!!!

Förutom julmarknaden tillbringade vi en bra stund i Sci-Fi bokhandeln. Även där var det en del folk, men inte samma stress. Milde himmel vad böcker där var. Och spel! Och trollstavar. Åh vad jag ville ha en trollstav, men jag kunde liksom inte riktigt motivera köpet. Allt kostade dessutom en hundralapp extra, jämfört med andra butiker eller nätet. Men roligt var det!

Förra gången jag var i Stockholm såg jag tre kändisar, har jag för mig. Foppa, Stina Wollter och Leif eller Billy (vet inte vem som är vem). Den här gången var jag där på en blixtvisit och såg bara en, Messiah Hallberg. Det var dessutom när han klev på samma tåg som jag satt på, i Göteborg. Så det räknas knappt!

Nå, det om detta. Böcker kan vi väl prata lite om. Jag lyssnar just nu på "Stacken" av Annika Norlin. Hittills gillar jag den verkligen. Intressant ämne och ett härligt språk, men också att uppläsaren pratar norrländska. Det gör mig lite knäsvag och får mig att längta ut i skog och mark. En bloggläsar-vän tipsade mig för ett tag sedan om boken "Till Isola". Jag har glädjen att meddela att den har införskaffats, för jag blev nyfiken och vill gärna läsa den. Men då det är en fysisk bok, inväntas rätt tillfälle. Den ligger dock redo på mitt nattduksbord.   

På måndag tror jag att antagningsbesked kommer från högskolorna. Jag tänker att ni som var villiga att hålla tummarna för att jag skulle få en LiA-plats på Combitech, även håller tummarna för att jag kommer in på den kurs i franska jag sökt in på. Så en tumme för varje önskan. Jag tackar ödmjukast!

Fåglarna tycker att det skottas dåligt här, så jag får nog gå ut och göra ett litet ryck innan skoldagen startar. Hoppas att ni får en härlig dag!

ATH i framtidsportföljen

Jag tänkte egentligen inte redan spamma er med ett nytt inlägg, då det bara gått ett par dagar sedan det senaste. MEN så gjorde jag just min månatliga portföljsammanställning och nu måste jag bara dela min glädje med er. 

Det är nämligen äntligen ett nytt ATH i min framtidsportfölj. Jag skrev ju för ett tag sedan att jag hade en bra känsla, att det kanske har vänt. Nu är ju detta bara en månad i mitt dokument, det kan gå ner till nästa avstämning. Men kan man glädas åt det lilla, får man glädas mer. Senaste ATH var 2021-12-31. Så ni förstår att detta är en ljuspunkt.

Det är dessutom den första december idag. Det är en månad som tenderar att bara rusa förbi och vips är det nyår och nytt år. Jag gillar nyår. Det har jag säkert sagt förut. Den romantiska tanken om att det här året kommer att bli bra. Bästa året! Nya möjligheter och allt det där. Sedan blir det sällan så fantastiskt, men jag gillar att tillåta mig drömma. En gång om året kan man väl få drömma?

Sedan är det ju ändå så att man skapar sin egen lycka. JU! Eller hur? Är du missnöjd med någonting i ditt liv, vad kan du göra för att förändra det? Nå, jag ska inte predika som en nyfrälst, men jag gillar verkligen den insikten. Vissa har det med sig från bröstmjölken, att man kan bli vad man vill. Ingenting är omöjligt. Men kommer man från ett hem där Jante är både gud och kung, krävs nästan en form av uppvaknande. Skomakare, bliv vid din läst! (Vill ni nörda in er på varifrån uttrycket stammar, kan ni läsa en artikel av den eminente historikern Dick Harrison här.) Så hette det förr och även om det aldrig varit uttalat, är det den devisen jag levt efter. Men nu har jag snappat out of it!

Ja och för er som undrat och väntat på att få veta hur det gick på mitt Bitcoin-seminarie igår, kan jag berätta att det inte bara är pengar som rullar in nu. Det gör även högskolepoängen, för jag blev godkänd! Ka-ching, ytterligare 4,5 hp i depån. Det går bra nu!

Jag inser att jag låter odrägligt uppåt idag, men så är det ju faktiskt fredag idag också. Hoppas att ni får en härlig helg, med lite julstämning kanske rent av?!

Happy first advent på er! 

BTC-seminarie

Hu, vad läskigt! Men det är vad som står på schemat imorgon förmiddag. Som Grande Finale i kursen i Bitcoin och blockchainteknik, ska jag imorgon hålla ett litet föredrag i ämnet. Vi fick fördjupa oss i vad som helst inom ämnet, så ramarna är generösa. Eftersom jag hade svårt att bestämma mig för vad jag ville fördjupa mig i, var det en som hann före när jag väl bestämt mig. Jag hade läst på lite om E-kronan, men inte skrivit upp det och när jag väl skulle göra det såg jag att någon haft samma tanke. Och vi får inte ha samma ämne vid samma tillfälle. Typiskt! 

Så nu blir det en saga om Facebooks misslyckade satsning på en egen valuta, Libra/ Diem. Jag har förberett en PPT, men jag måste fylla ut med mer prat. Och jag måste öva mer, skriva ett manus. Och ställa klockan, så att jag inte missar att lämna in materialet ikväll. Annars får jag inte vara med imorgon. Dubbel-hu!

På ridlektionen igår skulle vi ha teori. Veckan innan föreslog ridläraren att vi skulle prova på longering. JA, jättekul! Visste inte ens att det räknades som teori. Så igår klädde jag mig varmt, för att inte frysa ihjäl om det skulle bli väntetider medan andra elever longerade. Heter det så? MEN! Så blev det ändrade planer fick jag veta när jag kom till lektionen. Ridläraren hade gått med på att låna ut ridhuset till andra ryttare, eftersom det var så kallt ute. Istället skulle vi gå igenom lite stalltjänst, heter det så? Alltså mocka och gå igenom foder och hästens allmänhälsa. Nu kan man kanske tänka att det var ett bakslag, och visst hade jag gärna provat att longera. Men det är faktiskt riktigt mysigt att mocka. Och hästarna verkar uppskatta sällskapet. Jag fick bästa betyget när en häst skulle in i en box jag precis mockat. Han lade sig att rulla runt i torvspånet. Så söt!

Vintern har kommit och i skrivande stund faller snön massivt. Jag har just varit ute och skottat för första gången den här säsongen. Lite som att mocka faktiskt. Terapeutiskt. Men snart kan jag tycka att det räcker med ny snö. Jag ska ut och åka tåg till huvudstaden i helgen. Senast jag var ute på sådana äventyr blev det inställda avgångar och förseningar i tågtrafiken pga för varmt, typ. Nu blir det säkert detsamma pga för kallt, typ då.

Vi har en rödhake hos oss när vi matar. Han visar verkligen prov på evolutionära egenskaper. Vi har nämligen fågelmatare med skyddande nät omkring, för att hålla större fåglar borta. Men även vissa mindre fåglar drar sig för att hoppa in där, såsom domherrar, bofinkar och grönfinkar. Och även rödhakar. Men våran rödhake har i flera år övervunnit rädslan och ätit av talgbollarna. Jag har tänkt att han inte är intresserad av jordnötterna och solrosfröna, men den här säsongen har jag sett att han tuffat till sig ännu mer, och förser sig nu av båda. Roligt att se att han känner sig som hemma.  

Att titta på snö som yr utanför fönstret är lite som att sitta och titta in i en sprakande eld. Hypnotiskt! Men nu ska jag slita mig från både flingor, fåglar och bloggen en liten stund. Skolarbete väntar!