Jag spottade och svor...

...över fenomenet LinkedIn för ett tag sedan, länk dit, då jag inte riktigt kände att jag passade in i mallen. Jag håller fast vid att jag fortfarande inte uppfyller kriterierna som fullvärdig medlem, men jag har faktiskt börjat smyghänga där lite. "Know thy enemy" ni vet...

Jag draperar mig i osynlighetsmantel och surfar runt bland flashiga titlar, duckar för personliga meddelanden från Diane på kundservice som menar att just min profil har fått si och så många träffar och jag bara måååste uppgradera till Premium och läser otaliga artiklar under en minut.

Och vet ni, det är inte så illa faktiskt. Man får ta vistelsen där med en nypa salt, kisa litegrann, snabbscrolla förbi irritationsmoment och vips blir det uthärdligt. Ja till och med lärorikt. Under ett och samma tak får jag tillgång till en mängd information och nya arbetsrelaterade insikter. Tips på och länkar till organisationer som utvecklats till högintressanta för mig. Det har till och med gått så långt att jag ansökt om medlemskap i ett förbund och skaffat ett konto hos en annan instans. Mer om det kommer troligtvis i framtiden. Allt tack vare LinkedIn...

För att visa min tacksamhet bytte jag faktiskt profilbild till en något skarpare, så nu slipper talangscouterna sitta och gnugga sig i ögonen när de tittar på mig. Jag har däremot inte översatt min yrkestitel till engelska, det får väl bli nästa steg.

Nä, tentan närmar sig med stormsteg och här sitter jag och prokrastinerar. Dags att plugga på begrepp som subrogation, lagfart, inkorporering och jordabalk. Just det, Alla Hjärtans Dag idag, var lite extra kärleksfulla mot er omgivning...

Tack för att ni finns!