Lurad!

Jag trodde i min enfald att jag lyckats avsluta mitt konto på Facebook och jag var ganska nöjd med det. Även om jag kom till en viss insikt om att jag faktiskt tillgodogjorde mig en del information om vad som händer i mitt närområde, genom att följa grupper som: "Vad som händer i..." och "Vi som bor i..." osv.

Jag ska inte gå så långt att jag kallar det abstinens, men jag saknade helt klart just de kanalerna. Däremot inte det tugget som allt som oftast också förekommer där. Jag är förvånad att folk fortfarande orkar starta trådar i dessa forum, då det finns människor som alltid kan vända det man skriver emot en. 

Nu hamnade jag på ett litet sidospår, det jag skulle komma till var att jag som sagt tyckte att det var skönt att inte ha Facebook. Men jag märkte också att många föreningar och organisationer använder Facebook som huvudkanal. Och jag kan förstå varför, nästan alla har ju Facebook. Det är lättillgängligt och har smidiga funktioner när man vill nå ut. 

Och när Försvarsutbildarna hörde av sig och tyckte att jag skulle gå med i gemenskapen på Facebook gav jag upp. Jag tänkte att jaja, jag kan väl skapa ett nytt konto utan vänner och ett väldigt begränsat antal grupper. Skrev in Facebook i adressraden och... vips hoppade mitt gamla konto upp på skärmen. Inloggad och allt! Som att jag aldrig varit borta, som att jag aldrig avslutat det. Det var väl inte riktigt vad vi kommit överens om?

Så nu har jag Facebook igen (och har tydligen haft hela tiden)! Jag får helt enkelt jobba på min karaktär istället och försöka avhålla mig från att slöscrolla. 

Apropå lurad så är det ju 1 april imorgon. Jag tycker att det är lite kul med alla finurliga lur. När jag jobbade så var jag med och skrev i personaltidningen som kom ut lite sporadiskt 3-4 gånger per år. Och för ett par år sedan tajmade vi utgivningen till just 1 april och lyckades faktiskt lura ett par stycken att företaget skulle byta namn. Trots att det var ett ganska fånigt namn. Även om man inte går på luringarna så uppskattar jag den insats man ändå gör. För det är trots allt något som för oss samman på ett plan, något att prata om runt frukostbordet. Sånt gillar jag!

Vi avslutar med lite fågelnörderi. Bofinken ska vara en av Sveriges vanligaste fåglar sägs det. Men jag har mest sett dem ute i skogen lite då och då. Fast nu har jag en hel flock som hänger utanför fönstret, vilket de gjort sedan en dryg vecka tillbaka. Så roligt. De gillar inte våra fågelmatare, så de hoppar mest omkring på marken under dem istället. Jag antar att de får i sig någonting, men nu slängde jag faktiskt ut lite krossade hasselnötter och solrosfrön på backen. De blev väldigt glada, hälsar de. Herregud, jag har blivit min mormor. Hon höll också på och fjäskade för småfåglarna, gav dem namn till och med. Så långt har jag inte kommit... ännu!

Ha en fin helg, mina vänner!