tisdag, januari 16, 2024

Vips...

...så har det gått ännu en vecka. Mycken blod, svett och tårar har flutit under dess bro. Intensiteten är hög och högre lär den bli, då min kurs i tyska officiellt drog igång igår. Det är med blandade känslor jag förlikar mig med detta faktum. Kommer jag orka? Samtidigt som jag ser fram emot att introduceras till ett för mig nytt språk. Ett språk som jag minns från högstadiet att bara plugghästarna valde. På grund av grammatiken. Själv valde jag franska. Någonting i den franska kulturen tilltalade mig redan då, kanske melodin och uttalet. Franska var vackert, tilltalade sinnen man i den åldern knappt kunde förnimma, föreställningen om pittoreska byar, böljande vinfält och medryckande chansons. Tyska var autobahn, fabriker och räta linjer. 

Men det var då. Nu vet jag att det finns mat som kallas schweinshaxe (ännu för mig outforskat, men har hört lovsången), god öl och vacker natur. Och Mozart. Och böljande vinfält även i Tyskland. Jag som nyfrälst Riesling-älskare bara måste åka på en vinsafari genom både Tyskland och Frankrike. Hur begränsar man sig ens där??? 

Det är onödigt kallt i vårt avlånga land, termometern visar -22,2. Vad ska det tjäna till? Det finns inga isbjörnar som tackar för det på mina breddgrader. Snart ingen annanstans heller, om man får vara lite dystergök.

Jag mottog ännu ett betyg för avslutad kurs, och jag är tacksam och glad. Än så länge har det gått bra i utbildningen. Egentligen spelar det inte så stor roll vilket betyg man får, så länge det inte är U. Kunskaperna får man ju ändå, trots allt. Det skriver jag bara för att jag vet att det kommer kurser som inte kommer att engagera mig på samma sätt, som är mer av ett nödvändigt ont. ;-)

Igår var jag hos en kompis och myste med fyra islandshästar. De är som stora och supermjuka nallebjörnar, pälsen är helt fantastisk. Vilka fascinerande djur ändå?!

Jag satt och kollade på lite klipp igår från Folk och Försvars rikskonferens 2024. Jag började såklart med Carl-Oskar Bohlins framförande, då det tydligen väckt en del debatt. På det hela taget tycker jag att det är bra att man börjar prata om det, sedan kan man tycka vad man vill om hans retorik. Man var överens om att uppbyggnaden av försvaret går framåt, men för långsamt.

Budskapet verkade vara att man ska förbereda sig, men jag tror att gemeneman har lite svårt att ställa sig de rätta frågorna. Man har svårt att föreställa sig det scenario som man ska förbereda sig på. Man har svårt att se sin egen roll i totalförsvaret. Man kanske inte ens vet om att man ingår i totalförsvaret, vilket ju de flesta gör som är mellan 16-70 år. 

Och det är nog där man måste börja. Med att prata om det. Försöka nå ut. Det kan tyckas överväldigande när man ska ta in all information, men det räcker att börja hos sig själv. Vad gäller för mig? Innebär min sysselsättning någonting som kan spela roll om Sveriges säkerhetsläge skulle försämras? Jobbar jag som lärare, förskolepedagog, kollektivtrafikförare, inom vården? Ja, då spelar jag en viktig roll i totalförsvaret. 

Många tänker kanske att försvaret bara handlar om det militära, men samhället måste fortsätta att fungera. Det är det som utgör det civila försvaret, och tillsammans med det militära försvaret blir det totalförsvaret. 

Företagare behöver ställa sig frågan vad som händer med deras verksamhet om krisen eller kriget kommer. Kan vi fortsätta som vanligt eller kan vi behöva ställa om vår produktion? Till vad i så fall? Att vara flexibel i sin verksamhet kan innebära win-win, men det är bra att ligga steget före och ha en plan.

Det här är ingenting vi väljer själva. Om det värsta skulle inträffa, kommer det att innebära förändringar för många. Och det bästa sättet att hantera det på, är att börja fundera, planera och ställa frågor. Vet man inte vad som gäller, så fråga! Fråga arbetsgivaren. Fråga kommunen. Gå in på MSB och börja surfa runt lite. Börja här vettja.

Det här blev inte det inlägg jag hade tänkt skriva från början, men det här är intressant tycker jag. Jag avskyr själv att inte ha koll på läget, och det är en anledning så god som någon att börja ta reda på hur saker fungerar.

Hoppas att ni får en härlig tisdag. Det är kallt, men oerhört vackert ute.

Krispigt, som det heter nuförtiden.

Har jag nåt på näbben eller?

När kommer maten?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar