Hög på livet

Vilken vecka det har varit, jag är så uppfylld av positiv energi nu. Måndag och tisdag var nog hyfsat vanliga ändå, men i onsdags var det ledningsgruppsmöte och en punkt på schemat var att hälsa på nya klassen som startar sin utbildning nu. För min del var det också första mötet som jag var med på fysiskt, annars har jag deltagit via Teams vilket funkar men blir lite platt. Så det var redan där lite pirrigt att träffa alla, men väldigt trevligt. Jag hade förberett lite som jag skulle säga inför nya klassen och tyckte nog att jag inte var så farligt nervös. Dessvärre blev jag sista talare och hann under de andras presentationer bygga upp en nervositet som heter duga. Jag tyckte att det gick rätt bra ändå, men efteråt började jag tvivla allt mer. Jag kanske skulle ha sagt ditten och fick jag med datten? Var studiesamordnaren nöjd med det jag fått med eller tyckte hon att jag borde pratat mer om något? 

På vägen hem hade jag nästan accepterat att mitt anförande nog inte var så mycket att hänga i granen, men jag försökte att inte vara för hård mot mig själv. Dagen efter hörde studiesamordnaren av sig för att boka in en tid att diskutera en viss fråga och då passade jag på att ursäkta mig lite och hoppades att jag inte svävat ut alldeles. Samt att jag nästan hade lite minnesluckor från den stunden. Min studiesamordnare är världens goaste och snällaste och svarade att hon tyckte att jag varit briljant. Samt att två i ledningsgruppen hade höjt mig till skyarna, så hon tyckte att jag skulle sträcka på mig. Jag blev så lycklig!

På onsdagskvällen var det också dags för mitt första yoga-pass och det var verkligen en härlig upplevelse. Ja, jag var nog den minst viga personen i rummet men det spelade ingen roll. Man fick göra efter bästa förmåga och det var så avslappnande och fint. Jag ser fram emot nästa tillfälle.

På torsdagen var det dags för AW med ett kompisgäng, så jag åkte ner till Göteborg för andra gången den här veckan och sammanstrålade med vännerna på Hotell Eggers där jag bokat bord åt oss. Det är andra gången vi ses där, det är väldigt mysigt samtidigt som det är god mat och nära till stationen. Win-win-win. Och vin! ;-) Fast inte så mycket, för dagen därpå var det ju fredag och min första dag på HR! Den här specifika vänskapskonstellationen är lite speciell, för den både ger och tar energi. Men det är alltid härligt att träffas och vi har ett stort utbyte av varandra. 

Jag tror att det som är lite påfrestande för min del är att de alla tar så mycket plats. Det pratas i munnen på varandra och skrattas (jätte-)högt, så jag får liksom lägga mig på en samtalsnivå som jag inte är helt bekväm med för att ens få en syl i vädret. Det här tror jag är väldigt nyttigt för mig för vanligtvis blir jag tyst vid sådana tillfällen, men här får jag träna på att ta för mig och att ta plats. Så ja, det är lite påfrestande samtidigt som jag lär mig och jag märker att de uppskattar mina inpass. Det är dessutom väldigt fina och varma kvinnor. 

Alltså det tog lite stopp här nu, för jag vet liksom inte riktigt var jag ska börja. Fredag och HR alltså. Jag fick en hel drös uppgifter som chefen ville att jag skulle sätta mig in i. Note to self: Om jag någon gång ska gå igenom arbetsuppgifter med någon, så ska jag först fråga om hen vill hämta en kopp kaffe. Speciellt om klockan är 07:00 på morgonen! Nåväl, jag visste att jag skulle få sköta mig själv resten av dagen och skulle därmed kunna hämta hur mycket kaffe som helst. Tiden bara sprang iväg, vips var det frukost, vips var det lunch, vips var det möte och vips var dagen slut. Jag har aldrig varit med om en så härlig arbetsdag och jag fick en massa uträttat dessutom. 

Kollegorna kom allteftersom och hälsade mig glatt välkommen och jag blev väldigt väl emottagen. Jag känner alla sedan tidigare, men vi har aldrig arbetat i samma hus. Nu hoppas jag bara att jag ska bli så oumbärlig för chefen att hon inte bara vill ha mig till låns... Håll tummarna ni också!