Vad händer?

Ja det är väl just inte så mycket, men jag vill ändå sända er ett livstecken. 

Fast såklart att det hänt någonting, jag har till exempel varit på intervju för Mind där jag också fick lämna referenser. Ett dygn senare fick jag veta att jag gått vidare och ska nu påbörja min utbildning. Det ska verkligen bli intressant.

Idag ska min son och jag iväg och spela biljard, sedan avslutar vi med en bit mat. Det var ett förslag från honom och jag är glad så länge mina barn vill umgås med mig. Oftast får vi egentid genom att vi tar promenader, och han har snällt följt med mig så många gånger att jag tycker att det är på tiden att vi lyxar till det nu.

Som hos så många andra flyttar julen så sakteliga ut här och lämnar plats för nya möjligheter. Jag måste erkänna att heminredning inte står högt på min lista av intressen, men det är tillräckligt för att veta att jag inte är nöjd med våra gardiner i kök och vardagsrum. Det är också där vi byter till en juluppsättning såhär års och när det nu åter är dags att byta tillbaka, så har vi kommit fram till att vi ska skaffa nya gardiner. Beställde således till vardagsrummet och lite nya textilier till badrummet från Jotex. Till köket hittade vi ingenting där, så vi får leta vidare. 

Apropå nyinköp, så har mitt bloggläsande fått mig att tänka till när det är dags att släpa hem något nytt till huset. En in - en ut! Å ena sidan ligger jag bra till för jag har rensat en del under ledigheten, men å andra sidan har jag inte rensat bland just gardiner. Det kanske jag skulle göra och vara lite tuff. När det kommer till sådana nyttosaker som gardiner, möbler och köksattiraljer, måste jag erkänna att jag har svårt att göra mig av med sådant jag inte använder. Vi har ju fyra tonåringar som kommer att skaffa egna hushåll så småningom, då är det alltid bra att ha en första uppsättning. Men låt oss vara ärliga, ingen av dem kommer att vilja ha våra gamla grejer! Speciellt inte gardiner!!!

På jobbet har det varit en ganska tuff start, där hälften av personalstyrkan var borta några dagar. Det betyder att jag var själv med vårt nyförvärv. Hon är jätteduktig och var till stor hjälp, men det är ändå ett väldigt planerande för mig eftersom hon inte kan allt. På den vecka då många har det lite halvsoft på jobbet, var det stressigare än någonsin för min del. Men... jag kanske får skylla mig själv en liten aning. Så här års är det nämligen fullt upp på min avdelning och vi har mycket att beta av. Naturligtvis ska jag bara se till att klara av dagen, med tanke på personalläget, men det är svårt. Så jag startade upp lite väl många uppgifter, men men... Då känner jag åtminstone att jag bidragit!

Portföljen travar på och säger väl varken bu eller bä. Den ligger hyfsat ofta i närheten av index. Jag har äntligen sålt av min tråkiga Östeuropafond, det var inte många kronor men de ska in på mitt KF hade jag tänkt, så att jag kan köpa fler Microsoft!

Har det nya året varit snällt mot er hittills?

Julens bloopers

Jag firar in det nya året med ett första inlägg för år 2022, vilket även råkar sammanfalla med det totalt hundrade inlägget på den här bloggen! Tjohoo!

Jag skulle vilja passa på att börja med ett litet tips till alla er som planerat att göra tjälknöl! Kalibrera era ugnar! Huh? tänker ni då. Okej, såhär... För ganska exakt tre år sedan gjorde jag min första tjälknöl och det resulterade i en fantastisk måltid. Så gick åren och nu jag tänkte försöka mig på att göra denna favorit i repris. Jag vet att min ugn är ojämn och det är irriterande, men skitsamma när maten ska stå inne i ca 12 timmar. Vad jag inte visste var, är att den nu inte heller värmer till önskad temperatur. Den ligger ca 10 grader under, på en så låg temperatur som 75 grader. Så när min kära knöl går in på sin trettonde timma och temperaturen inte ens kommit upp i 63 grader, börjar jag ana ugglor i mossen.

Jag ökade på temperaturen i ett desperat försök att rädda nyårssupén och lät den stå inne tills knölen var 68 grader. Då åkte den ut och ned i saltlagen. Den såg så liten, grå och ynklig ut att jag började fundera på vad en Plan-B-middag skulle kunna bestå av. Mitt humör var inte på topp och min taktfulle make höll sig i periferin tills han bedömde läget säkert igen, dvs efter att jag skurit upp och provsmakat köttet ca 5 timmar senare och han såg att knölen inte åkte i soporna. Faktum är att den faktiskt blev ännu godare än sist!

Nå, det om detta! Eller förresten, jag bjuder på ett tips till. Läs, njut och lär för det här vill man inte vara med om...åtminstone inte i mer fancy sammanhang!

OM du någon gång har tänkt tanken att använda en PET-flaska, som ursprungligen innehållit vatten av valfritt slag, som frysklamp på sommarhalvåret, se för sjutton gubbar till att genast hälla ut den vid hemskomst! Annars finns risken att den snart åker in i matkällaren till sina kompisar igen, som ännu inte gått igenom den förnedrande förvandlingen till kylklamp. Ni kan säkert gissa vad som händer några månader senare, inför stundande julbord. Man inventerar bubbelvattenförrådet, dvs kollar datum, räknar flaskor och stödhandlar. Sedan åker allt in i kylen!

På julafton åker allehanda drycker fram på bordet, inklusive bubbelvatten. Första flaskan går åt fort och nästa ställs fram. Den går runt ett varv och några glas fylls på, men sedan sjunker inte nivån mer. Jag tänker inte så mycket på det, eftersom det är en del annat som ska roddas och intressanta samtal som pågår. Däremot noterar jag att min bordsherre, som älskar bubbelvatten, plötsligt gett sig på julmusten. Men alltså, det är ju jul. Han vill väl unna sig! Det går en liten stund och snart hörs min ömma moders gälla stämma ljuda över hela köket:

- Nämen, vad konstigt! Det smakar ju inte citron det här! Eller gör det det, kan inte du smaka? Jag kanske har tappat smaksinnet! Jag kanske har Corona!

Det är lustigt ändå, hur hjärnan fungerar. Eftersom jag helt förträngt att vi använt en sådan flaska som kylklamp några månader tidigare, fanns det naturligtvis inte på kartan att detta skulle kunna inträffa. Men i samma sekund som mamma öppnat munnen, vet jag precis vad som hänt. Vi är inte så märkvärdiga i vår familj, så det hela avlöpte tämligen odramatiskt efter att jag först grälat lite på mamma för att hon dricker upp våra kylklampar, när det finns så mycket annat att dricka på bordet. Men lite förargligt kändes det ändå...

Jaja, det var förra året! Nu vänder vi blad och blickar framåt, imorgon börjar allvaret igen!

Sammanställning 2021 - BAAAM!

Nu är den tiden kommen på året då vi drunknar i varandras sammanställningar, utvärderingar och redovisningar, och jag tänker inte göra ett dugg för att göra något åt den situationen. För här kommer nämligen min också! Håll till godo! 

Numeriska värden för 2021

Eftersom min blogg klassats som en ekonomiblogg av några fyrkantiga algoritmer, tänker jag att vi börjar med de mer hårda värdena. Det blir ingen djupdykning utan jag nöjer mig med att skrapa lite på ytan bara, då det är ungefär så långt mitt intresse sträcker sig.

• Nysparande i kr: 140 500 kr 
• Avkastning i kr: 120 000 kr
• Totala framtidsportföljen i kr: 662 000 kr  (nyspar+avkastn+50k som tidigare inte räknats med)
• Genomsnittlig sparkvot för min framtidsportfölj är 38,6% per månad.
• Genomsnittlig sparkvot för mina riktade buffertar är 11,2% per månad.

(Detta generar en total sparkvot på 49,8% - MEN det är egentligen helt irrelevant information eftersom jag ändå räknar med att använda mina riktade buffertar. Mest bara en kul siffra att titta på.)

Om vi tittar närmare på avkastningen i procent så är jag lite kluven till hur jag ska redovisa den. Mina fonder på SAVR drar nämligen ner resultatet ganska ordentligt och jag hamnar på en total procentuell ökning på 26,66% (edit: en liten tankevurpa gjorde att jag räknade fel och fick 21% först, men 26% ska det vara). Inte jätteimponerande, så jag splittar och spaltar upp lite istället. Mycket roligare! (Siffrorna hämtade från respektive bank, jag har alltså inte kontrollräknat något själv.)

• Avanza Svenska aktier - +35,50%
• Avanza fonder - +20,61%
• Nordnet KF utländska aktier - +38,83%
• SAVR fonder - +11,89%
• Swedbank Östeuropafond - +10,06% 

Sammanfattningsvis kan man säga att det andra halvåret var mer gynnsamt än det första. Jag satt länge fast i dyn när det nya året tog fart och såg index flyga iväg, allt högre. De första veckorna försökte jag se ljust på tillvaron, men allt eftersom tiden gick fick jag förlika mig med att detta skulle bli ett riktigt skitår. Men mot slutet vände det och jag fick äntligen luft under vingarna. Åtminstone vad gäller aktierna, fonderna kan jag inte påstå att jag är särskilt nöjd med. 

På det personliga planet

Om ni frågar mig, är det här som det verkligen har hänt grejer. Tittar vi tillbaka på 2020, gick det mest åt till att fundera och räkna på när jag kan hoppa av ekorrhjulet och börja skriva på mina memoarer. Inget fel i det, men det kändes en aning tröstlöst eftersom jag insåg att det skulle dröja många års slit på ett arbete som jag inte trivs särskilt bra på. Den vanligt förekommande frågan i våra kretsar dök då upp: Är det verkligen värt det? Tänk om jag trillar av pinn efter nio års slit. Jag har ingen nytta av alla mina miljoner om jag ligger i en kista två meter under markytan. 

What to do, what to do? Jo, men det är kanske dags att ta tag i mitt liv och börja plugga. Läsa upp mina betyg för att få grundläggande behörighet, och i höstas uppnådde jag detta delmål. Det var faktiskt ganska stort för mig, jag hade slutfört något och dessutom med goda resultat. Sedan var det ju det där med att försöka komma på vad jag vill bli när jag blir stor. Där har jag velat lite, men nu har jag en plan. Jag har skaffat mig ett konto på Antagning.se och börjat spana på kurser. För att bättra på mina chanser att bli antagen har jag också planerat att göra ett högskoleprov till våren. 

Våren - oh, så spännande den ska bli! Ser verkligen fram emot den! 🌸

Jag fattade också beslutet att inte sätta in mer pengar i min framtidsportfölj. Den får flyga fritt nu så länge som min studietid pågår. Istället fyller jag ladorna. Jag vet inte hur länge jag kommer att studera, men utgifterna förblir desamma (om inte högre pga studiematerial och kollektivtrafik) och därför känns det bra att inte vara hänvisad till existensminimum. Eller att behöva avstå att köpa vinterkängor till barnen bara för att mamma ska förverkliga sig själv. 😏 Med min ovan uträknade sparkvot kan jag alltså spara närmare 50% av min lön, till förmån för ladorna.

...och vet ni? Jag skrev ju ett inlägg om Mind häromsistens, där jag funderade på att bli volontär. Jag gjorde slag i saken och skickade in min ansökan. Nu ska jag på en digital intervju på tisdag.

Det finns många högtider på ett år, men jag tycker att det är nyårsafton som är den högtidligaste av dem alla. Jag gillar idén på nystart. Varje år får man en ny chans att börja om. Ett nytt kapitel med blanka sidor, som bara jag får skriva på. Och jag får skriva vad jag vill, det är jag som bestämmer hur det här kapitlet ska bli. Hur det slutar står än så länge skrivet i stjärnorna, men kan det bli annat än bra?

Mina vänner, nu önskar jag er ett riktigt Gott Nytt År och tackar er för att ni hängt med mig under det år som snart ska läggas till handlingarna. Det har betytt mycket för mig!

Vem där?

Min blogg är inte särskilt stor, men jag märker att ni finns därute. Ni som läser och tar del av mina tankar, ibland kommenterar ni till och med och då blir jag så glad. Ni vet det mesta om mig, men jag vet inte så mycket om er. Det är egentligen en ganska speciell känsla i att visa er som jag inte alls känner, hur min insida ser ut. Det är något som många i min närhet inte har en aning om, hur jag egentligen är. Kanske för att jag håller ganska hårt på min integritet och vill inte vill visa mig sårbar för vem som helst.

Det är väl det som är det fina i kråksången, man blir modigare när man är anonym. Jag skrev häromdagen ett inlägg om Mind och deras linjer man kan ringa om man behöver prata av sig. Tack vare att både den som ringer och den som svarar är anonyma, är det lättare att vara öppen. Dessvärre ser man samma tendens i öppna kommentarsfält på offentliga sajter, där troll föds, lever och frodas och bidrar till en allt annat än trevlig stämning. Själv mår jag bara dåligt av att läsa sådant, så jag håller mig borta. Det var också ett av mina orosmoln när jag startade min blogg, att det skulle komma troll. Men jag har blivit positivt överraskad, ni som kommenterar är så fina och uppmuntrande. Det ger oerhört mycket!

Men jag måste erkänna att jag är nyfiken på vilka ni är. Vilka är ni som hänger här med mig? Jobbar ni, vilken ålder i runda slängar, var bor ni, hur hittade ni hit, har ni någon dröm? Om någon skulle kunna tänka sig att skriva en rad om sig själv, skulle jag tycka att det vore väldigt roligt att läsa. 

Mitt favoritspel som barn, någon som spelat?

God fortsättning, vänner!

Psykisk ohälsa

Jahapp, så sitter man här i soffan utslagen av julmat och frustration över barnens julklappar som nuförtiden inbegriper installationer, parkopplingar, appar och återställningar. Tacka vet jag de jular då barnen önskade sig lego och färgpennor, det var tider det. 

Julen är ofta en hektisk och intensiv tid, förknippad med förväntningar och prestationsångest. Om man är i fas, så är det faktiskt mer roligt än jobbigt. Jag ska erkänna att jag hade en dipp här innan jul, där jag kände att jag hellre låste in mig i badrummet i en vecka än att ta itu med julstöket. Tack och lov kom jag ur den känslan i tid och kan känna mig nöjd med min insats som julvärdinna för detta års firande. 

Det är inte utan att jag skäms lite över att jag ibland tycker att saker och ting kan kännas överväldigande och att jag då vill bete mig som en bortskämd barnunge, genom att klaga eller vilja slå bakut. Jag som har det så bra. Det är inte okej! Om något inte känns bra är det upp till mig att ändra på det, för jag har den möjligheten. Jag kan välja att sänka mina egna krav på mig själv. Jag kan välja att ta hjälp av mina närmaste och jag kan välja att ta en paus från sådant som känns tufft. Det är inte alla som kan det!

Inte minst i juletider blir vi uppmärksammade på att många lider av psykisk ohälsa, ensamhet eller en dålig relation. Det finns så många människor som skulle göra vad som helst för att få byta med mig, till och med när jag känner att jag inte orkar mer. Så vad har jag för rätt att klaga? Naturligtvis är allt relativt och alla har rätt till sina känslor. Det måste gå upp och ner i en människas känsloliv och vi måste få lov att må både bra och dåligt, annars vore vi maskiner. Men jag tänker på de som mår dåligt på daglig basis och inte har rätt verktyg för att ta sig ur det. Jag skulle så gärna vilja göra något. Visst kan man skänka pengar, det är perfekt när man inte har så mycket tid. Men jag skulle vilja göra något mer konkret. 

Tanken har faktiskt slagit mig att jag skulle vilja engagera mig och ställa upp som volontär. Det finns föreningar som har telefonnummer man kan ringa när man mår dåligt. Jag kollade upp Jourhavande medmänniska för ett tag sedan, men då sökte man inga nya volontärer. Nu har jag fått upp ögonen för Mind.se som har tre olika linjer man kan ringa, beroende på vem man är eller vad det är man vill prata om.

• Självmordslinjen - tfn: 90101
• Föräldralinjen - tfn: 020-85 20 00
• Äldrelinjen - tfn: 020-22 22 33

Det som jag känner mig lite osäker på är om jag har den tid som krävs. Jag får fundera en liten sväng till, jag tror ju att jag fixar det...

  

Länge leve bokhandeln

Idag kom jag plötsligt på att jag hade ett ärende till en bokhandel. Vi behöver inte avslöja alltför mycket, men låt oss slå fast att jag behövde ro i land ett inköp innan jul. I vanliga fall skulle det lätt lösas på nätet, men nu vågade jag inte chansa på att försändelsen skulle dimpa ner i lådan innan den 24:e dec.

Nå, var skulle jag då vända mig med mitt ärende? Ett smidigt sätt att lösa det skulle vara att vända sig till något av de köpcentrum som vi är omringade av. Men handen på hjärtat, hur kul är det? Om man ändå ska göra en liten utflykt, är det väl faktiskt lika bra att göra något mysigt av det. 

Genast föll tanken på en liten bokhandel med anor från 1800-talet, i en liten stad inte långt härifrån. Den ser ut och heter ungefär såhär:

Jag menar, kom igen! Vem vill inte stötta den lilla lokala bokhandlaren i stan? I do, I do! Det är en sådan där inrättning som endast har öppet några timmar på lördag och stängt på söndag. Men vet ni, de har extraöppet på söndagar i december fram till jul. Tjoho!

Att släppa in mig i en bokhandel är ungefär som att släppa ett barn fritt på Hemmakväll (godisaffären ni vet). Ögonen tindrar och man vill bara känna på allt som står i hyllorna. Läsa varenda baksidetext, testa varenda penna och dregla över alla fina almanackor. Dessvärre fanns inte just det jag ville ha och mannen i kassan såg ut som en fågelholk när jag frågade efter den, TROTS rådande hajp och att det var ett nysläpp för bara två månader sedan. Nåväl, efter några knapptryck kom han fram till att de hade haft den men att den var slut. Han skulle kunna fixa hem den till imorgon från systerbutiken i systerstaden, men det kändes inte riktigt aktuellt. Jaja, jag fick åtminstone köpt en fin almanacka med Elsa Beskow-motiv, så nu kan 2022 komma. En lättnad för alla, varsågoda!

Det blev alltså en tripp till köpcentrat ändå (som också blivit väldigt fint och luftig efter ett omfattande ansiktslyft), men det må väl va hänt då. Efter denna dag i shoppingens tecken, firade vi med en promenad på just strandpromenaden. Väldigt vackert i solens sista strålar.

Jag har lite dåligt samvete, för hur mycket jag än uppskattar en gammaldags bokhandel, går det inte att komma ifrån att det är både billigare och smidigare att beställa hem från nätet. Men jag kanske hade varit en mer trogen kund om jag bott lite närmare. Nu följer jag åtminstone denna bokhandel på Facebook och blir på så sätt också påmind om den. Kanske kan jag bli bättre på att besöka den nu när jag får i mitt flöde om det är signering eller något annat event på gång.

När jag var yngre drömde jag om att driva en liten bokhandel, där man också kunde köpa muffins och dricka te medan man tittade i böckerna man ville köpa. Om man ser krasst på det kanske inte det är den ultimata affärsidén, men tänk så mysigt det skulle vara.

Har ni några favoritaffärer?

När man bara vill unna sig att fulgråta lite...

...men inte hinner, pga livet. 

Ja, lite så kände jag igår. Min energi var slut och jag befann mig i en (tillfällig) känslomässig svacka. Förr om åren hade jag hanterat det genom att isolera mig i minst ett dygn, gråta, skriva, slå på något hårt, tyckt synd om mig själv och gråtit ännu mer. I trygg förvissning om att imorgon skulle alla negativa känslor vara som bortblåsta och jag skulle vara tillbaka till mitt gamla vanliga jag igen.

Jag ska erkänna att dessa känslostormar kom oftare när jag var yngre, inte sällan i kombination med kärleksbekymmer. Men jag gick in i dem till tvåhundra procent och kom ur dem som en ny människa, efter något dygn. Av förklarliga skäl inträffar de inte lika ofta, vilket måste ses som ett gott tecken, men jag tror någonstans att vi ibland mår bra av att bryta ihop och komma igen.   

Nu tillhör jag den eländiga kategorin människor som inte bara gråter fult, jag ser dessutom ut som sju svåra år dagen efter min gråtorgie. Ögonen är rödsprängda och ögonlocken har svällt upp till minst det dubbla. Vilket innebär att jag måste planera in när det kan inträffa. Det funkar ju inte om jag måste till jobbet dagen efter. Eller om jag har barnen. Eller om jag hade tänkt shoppa på stan. Det är liksom fortsatt isolering som gäller.

Sett ur det perspektivet så är det skönt att jag inte behöver fulgråta särskilt ofta, men jag kan faktiskt sakna det ibland. Det har som en renande effekt nästan. Efteråt känner man sig behagligt trött och helt tom på känslor. Det blir som en norsk reset och man kan sedan på nytt ta sig an det som livet bjuder. Det bästa hade ju varit om man kunde beställa dessa gråtstormar när det passar ens schema, men det händer ju inte. Nä, när det passar som sämst dyker tillfällena upp. Som igår. Jag var miserabel, men jag hade ingen möjlighet att tillgodose mitt gråtbehov. Och idag... är det borta. Vilket antiklimax! 

Men herregud vad jag skulle behöva stänga in mig lite och inte träffa en levande själ. För jag är så slut nu. Folk drömmer om att åka till playan och sippa drinkar. Jag drömmer om en enslig stuga i skogen, massor av te och ett kollegieblock. Fast inte för alltid, bara tills mina batterier laddats upp igen. Några dagar or so. Ensamhet är fantastiskt, så länge den är självvald. Och man ska aldrig ta någonting för givet och jag är oerhört tacksam för allt jag har. 

Tack för att ni lyssnat! <3