Ordning i leden!

Jag hade egentligen inte tänkt berätta min lilla hemlighet riktigt ännu, då den fortfarande är i sin linda. Men jag har en uppbokad helg i april som ett slags ankare och då känns det mer konfirmerat att det är på gång. 

Ett bra tag har jag känt mig dragen till Försvarsmakten (ja ni läste rätt), men inte riktigt vetat vad jag ska göra med den känslan. Jag har sedan länge ett konto registrerat hos dem och håller på så vis lite koll på tjänster som kommer ut. Däremot är det inte många som är för mig inom ett geografiskt räckhåll, så det är lite tunnsått med möjligheter där. 

Då började jag fundera över andra alternativ som kan fungera parallellt med mitt studerande och kanske också längre fram ett heltidsjobb. För även om jag inte får anställning inom Försvarsmakten just nu, vill jag gärna öka på mina kunskaper om beredskap i olika situationer. Jag har hängt en hel del på MSBs hemsida och tagit del av material där som kan vara till nytta. Men jag vill mer. Då slog det mig att det finns gott om frivilligorganisationer därute. För det första finns ju Hemvärnet, Svenska Blå Stjärnan, Insatsingenjörernas riksförbund o.s.v. Kolla gärna in länken för att se fler, det känns som att det finns något för de flesta.

Själv hade jag svårt att välja, så jag dök bara rätt i och anmälde mig till tre olika föreningar. Svenska Blå Stjärnan, Civilförsvarsförbundet och Försvarsutbildarna. Helgen i april, som jag nämnde, är jag anmäld och antagen till en nätbaserad grundkurs om Totalförsvaret (där de flesta av oss faktiskt ingår) och det är jag väldigt taggad på. Men sedan ringde en man från Försvarsutbildarna och hintade om en grundkurs i FRG (Frivilliga Resursgruppen) som ska hållas här i närheten, och det blev jag ännu mer intresserad av. Naturligtvis är det samma helg! 

Nå, än så länge har han inte skickat ut sin info om detta så jag behåller min plats på nätkursen så länge. Men skulle FRG-kursen bli av ska jag definitivt med på den! 

Saxat från Krisinformation.se

Jag är inte noga med otrevliga överraskningar och det känns som att det ligger nära till hands med både det ena och andra av den sorten. Då vill jag vara steget före och veta vad jag ska göra. Både för egen del och för att hjälpa andra. Jag är nog lång ifrån ensam om att tycka att det är jobbigt att varje dag matas med rapportering av allt elände som händer omkring oss, men det är svårt att blunda för. Och ett sätt att hantera det, åtminstone för mig, är att engagera mig. Hitta min roll, där jag blir en Go-To-person.

23 köp varav 9 i fredags

Jag är inte så passiv som jag inbillar mig på börsen. Jag tänkte berätta för er hur många köp jag gjorde i fredags, men när jag tittade tillbaka insåg jag att även i februari har varit triggerhappy. Det har som sagt varit mest köp, men jag har också gjort mig av med ett par innehav i syfte att banta ner antalet enskilda aktier. Jag har därigenom frigjort medel genom att sälja Ovzon och Fortum. Förlust på båda tråkigt nog, men jag hoppas kunna ta igen det på bättre bolag.

Vad har jag köpt då? Nå det är inget att bli till sig över, jag har fyllt på i:

• Handelsbanken
• Securitas
• Volvo B
• Tele 2
• Cibus
• Microsoft
• Softronic
• ZignSec

Det mesta är inget konstigt, men att jag väljer att fylla på i ZignSec kan kanske klassas som udda. Varför kasta pengarna i sjön liksom? Men faktum är att jag har mjölkat den kon i omgångar och tagit ut pengar som idag inte hade varit värda någonting. Redan från början bestämde jag att det här ska vara mitt wild card och jag håller fast vid det. Jag ligger såklart lite back på dem idag, men köper små poster då och då för någonstans tror jag på deras verksamhet. Eftersom jag har varit med sedan vecka ett, känner jag mig lite som en enveten kapten och jag lämnar inte mitt skepp. Och det är därför ni aldrig ska lyssna på mig i fråga om investeringar! För den inställningen går emot allt som står i läroboken om agerande på börsen.... 

I helgen kom bloggvännen Louise och hälsade på. Vi tog på oss ansvaret att inspektera olika ställen med utskänkningstillstånd i Göteborg och de flesta fick godkänt, utom ett ställe som vi blåste in på för att värma oss. Höjdpunkten var nog ändå en fransk liten restaurang som heter Bon. Jättemysig, god mat, gott vin, skäliga priser och bra service. Ännu en höjdpunkt var en IPA (på ett annat ställe) som hette The Game från ett lokalt bryggeri, mums! Men det bästa var naturligtvis allt prat!

Varsågod för gratisreklamen, Spike!

Som kontrast till detta svirande, firade vi igår min mormor som då fyllde 96 år. Man kan väl sammanfatta det med orden tulpaner och tårar. Tulpanerna behöver nog ingen närmare förklaring, men tårarna var min mormors. Och det var inte lyckotårar. Hon är skröplig och säger att hon inte vill vara med längre. Hon tittar på mig och rösten spricker när hon omständligt får fram att hon är o-till-räk-ne-lig. Det är svårt att veta hur man bäst bemöter hennes sorg. Jag försöker vara med henne där hon är, säger att jag förstår att hon tycker att det är eländigt men också att det är okej att känna så. 

-Jag är inte den jag var. Hennes svaga hand kramar min. Jag säger att innerst inne är hon det och alltid kommer att vara det för oss. Jag kramar hennes hand tillbaka. Den är varm och len. När jag var liten och satt uppkrupen intill mormor när hon läste sagor i soffan, brukade jag trycka på hennes mjuka blodådror på handen. Den var lika varm och len då, men nu är den benig och ådrorna så tunna. Hon klagar ofta på att hon inte ser, men hennes grumliga blick faller på mitt halsband och hon kommer av sig. 

-Vilket fint halsband du har, säger hon med klar röst och den svåra stunden är över för den här gången. 

På onsdag öppnar Antagning.se igen och det är dags att börja botanisera bland höstens kursutbud. Jag har en ganska klar bild över vad jag vill komma in på, men om jag sedan gör det är en annan fråga. Så det gäller att gardera sig. Juridikkursen är snart till ända också, nästa onsdag är sista tentan och vi avslutar med avsnittet familjerätt. Jag tycker att kursen varit både bu och bä, men på det hela taget är jag mycket nöjd att ha läst den. Jag har fått en bra inblick i hur svensk juridik är uppbyggd. Det kursen har tagit upp är:

• Juridikens grunder, allmän förmögenhetsrätt och personrätt
• Avtalsrätt
• Köp- och konsumenträtt
• Fastighetsrätt
• Fordrings- och ersättningsrätt
• Arbetsrätt och associationsrätt
• Straffrätt och processrätt
• Sak- och exekutionsrätt
• Familjerätt

Det har varit mycket intressant och roligt (och lite jobbigt). När nu period 2 av terminen snart börjar, har jag tre kurser som jag är antagen till. De motsvarar 150%, men om det blir för intensivt kommer jag att prioritera bort en av dem. 

Nu tar vi tag i den här veckan! All hands on deck!

Det snöar och snöar

När jag skriver titeln hör jag Lasse Stefanz gamla dänga: "Det regnar och regnar". Varsågoda, om ni vet vilken låt det kanske ni nu har fått den på hjärnan. En liten torsdagspresent från mig!

Barnen försvinner ut genom dörren ett efter ett och uppslukas av den vita massan. Jag vinkar glatt och fyller på min kaffemugg. Vid lunchtid ska jag ut och skotta om det fortsätter såhär. Det är något, je ne sais quois, med att skotta snö. Men dels är det fysiskt ansträngande, det gillar jag. Och dels är det något primitivt över det. Människan har lyckats tämja så mycket här i världen, men inte snön. När den kommer tvingas vi att gå man (kvinna?) ur huse och med muskelkraft förflytta snön för att kunna fortsätta med våra liv. 

Bor man i ett villaområde (som jag ju än så länge gör) är det lite Svensson, Svensson-känsla när jag ser de andra grannarna skotta sina uppfarter. Skrapet mot asfalten och ibland ett pustande. Bilarna som tillslut backar ut och åker iväg. 

***************

Brr, nu har jag precis kommit in efter att ha bistått en stressad granne med att fånga in sin glada hund. Jag hörde ett väldigt liv ute på gatan. Det brukar bli det när den familjen är ute, men idag var det en oktav högre. Matte sprang fram och tillbaka och jagade efter den lilla snöbollen, ivrigt påhejad av sina tre barn. Hunden var lyckligtvis nyfiken på vem jag var och kom fram för att hälsa och undrade om jag också ville vara med och leka. De ringade in henne och äldste pojken fick tag i ett bakben, så var den lekstunden över. 

Det händer mycket i omvärlden och det händer mycket i min lilla värld också. Den ena dåliga nyheten avlöser den andra därute och det är svårt att hålla modet uppe. Även om det som händer i min lilla värld är bra och självpåtaget, blir det ändå en känsla av "mycket". Och det är mest mina tankar som spökar, om framtiden. Vart jag ska och vilka olika vägar som kan leda mig rätt. Det är både plan A, B och C som snurrar och jag kan inte göra mycket mer än att försöka göra rätt val och låta tiden ha sin gång.

Men jag skulle behöva landa lite och jag kom på en sak som jag tror funkar väldigt bra i det syftet. Jag tog beslutet att efter ungefär tretton år ta bort mitt konto på Facebook. Jag använder det nästan bara för att "hänga med", men om jag ska vara ärlig så tar det mer än det ger. Det har jag vetat länge, men inte analyserat djupare. Plötsligt har jag frigjort lite tid och information kan jag få på annat sätt.

Och ni som har Meta, oroa er inte! Jag har fortfarande några av deras andra appar kvar. ;-)

På temat landa kan jag också erkänna att jag har köpt något som kan klassas som lite barnsligt, men jag tror att det är helt rätt för mig just nu. En målarbok! Jag beställde den för två veckor sedan och enligt prognosen ska den äntligen nå mig idag. Lugn och Ro, målarbok för vuxna - heter den. Av Nina Tara. Det låter väl som handen i handsken? Låta hjärnan vila och hålla mig innanför strecken... Det kanske kommer en bokrecension så småningom.

Inte från just den boken, but still. Visst vill man bara gå loss med färgpennorna?

Vet ni, jag rundar av här. Juridiken väntar! Nästa gång vi hörs är jag en osedvanligt harmonisk varelse. Kanske! ;-)

 

Stellan är en åsna!

-Stellan är ingen häst! Stellan är en åsna, hälsar jag innan dörren ens gått igen bakom mig och jag släpper ner IKEA-kassen med ridsakerna på hallgolvet. Min man gnäggar lite opassande inifrån tv-soffan och katten kommer för att hälsa mig välkommen. Han ryggar tillbaka när han känner doften och smiter iväg med låg profil. Tisdagar älskar han mig inte som mest.

Detta var min sjätte lektion och min femte häst. Egentligen ska man ha samma häst fyra gånger i rad innan man byter häst, men det har alltså inte varit så för min del. Inte på långa vägar. Jag kan se nyttan i den idén annars, speciellt som nybörjare. Jag upplever att det är svårt att hitta sig själv som ryttare om jag inte har chansen att lära känna hästen jag rider på. 

Jag fick ha Charlie två gånger i rad och första gången var inte fantastisk, men andra gången började vi förstå varandra. Eftersom han inte är en av favoriterna i stallet, tänkte jag att nu får jag nog honom de följande två gångerna också. Och det kändes bra. Men så blev det alltså inte. Jag fick Stellan.

Redan när jag kom gående över stallgården började jag ana oråd, för framför mig utspelade sig en scen jag inte sett förut. En flicka stod och skramlade med en mugg vid ingången till stallet. Och strax därefter dök en sugen häst och en svettig kvinna upp i mitt synfält.

-Det var en bra idé, pustade kvinnan.

Jag följde efter och bad en stilla bön som inte hörsammades, för hästen leddes in i Stellans spilta. Jippi! Jag gick fram till dem och sa att de inte behövde sadla av, att jag strax skulle ha honom.

-Ska du ha honom nu? Åhneej, stackars dig, utbrast flickan storögt.

-Nej, men så farligt är det inte. Han ville bara inte ner till stallet, skyndade sig flickans mamma att flika in. Hon uppfattade helt klart min oroliga uppsyn.

Okej, tänkte jag. Då borde det inte vara några problem att gå tillbaka upp till ridhuset igen då. Ack så jag bedrog mig. Det här var en häst med lite tålamod och mycket vilja! Vi bekantade oss i spiltan en stund innan det var dags att gå ut, det här skulle nog ändå fungera. Jag ledde ut honom ur spiltan och sedan var det stopp. Jag smackade, klappade och var bestämd. Utan resultat. Jag gjorde en vändning med honom och släppte fram hästen bakom, kanske skulle han hänga på den? Eller också inte! Han hittade lite hö på golvet. Jag försökte knuffa, få honom att tappa ögonkontakten med höet. Men det var ungefär lika lätt som att flytta en Volvo XC60 i sidled. Då föll min blick på ridspöstället innanför dörren. Det enda som stod till buds var ett långt spö, med ett lika långt snöre fäst i toppen. Piska? Tänk Cirkus!

Det räckte att han såg den och ett lätt petande för att han skulle förvandlas till ett oskyldigt lamm. Jag var noga med att ha den synlig för Stellan hela vägen upp till ridhuset. Under lektionen lyssnade han bra, men han vägrade börja trava på mina kommandon. 

-Hur känner du inför att ha ett spö, undrade instruktören Jonas.

-Eh, ja alltså jag har ju aldrig hanterat ett och vet inte hur jag ska hålla, började jag.

-Nä, men då struntar vi i det. Jag springer med och startar igång honom, Stellan är en väldigt seg häst.

De gånger vi fick trava var helt underbara, det kändes fantastiskt med lättritten. Vi var ju bara så jäkla rätt ihop och Jonas kommenterade flera gånger hur snyggt det såg ut. Tyvärr blev det ändå mest skrittande eftersom Stellan bara travade när han hade Jonas blick på sig. 

När lektionen var slut, skulle vi åter ner till stallet igen. Piskan hade jag ställt ifrån mig i ridhuset innan lektionen började, så den fick jag inte med mig ner. Jag hoppades att Stellan skulle samarbeta ändå, men vi hann knappt utanför porten innan han bestämt drog åt höger och skulle börja beta i slänten. Jag försökte med allt.

-Får jag låna ditt spö, frågade jag tillslut tjejen bakom.

Det räckte nog med att bara säga ordet spö, för Stellan rättade plötsligt in sig i ledet igen. Tills han förstod att jag inte hade något spö i handen. Då drog han åt vänster för att prova kvalitén på det gräset istället.

-Här, sa tjejen leende och räckte mig spöt.

Genast förvandlades Stellan till ett skenheligt litet lamm igen och efter det släppte jag inte spöet.

Vad vill jag med den här texten då? Jag vet inte riktigt, kanske bara pysa lite. I den mest perfekta av världar lär jag mig att rida med små hjälper, men jag kanske måste acceptera att det finns vissa ridskolehästar inte lyssnar om man inte har ett spö i handen. Jonas menade att de mer erfarna ryttarna red med spö på honom och i så fall måste väl jag också det, antar jag. Han lovade dock att jag skulle få en piggare häst nästa gång. 

Sedan är det ju också det här att jag får nya hästar hela tiden och vissa kanske är mer benägna att "testa" nya ryttare. 

Om någon hästvan (eller hästovan också för all del) person läser detta och får några spontana tankar om den här texten, får man gärna dela med sig i kommentarerna.   

Jag och alla med mig

fick se norrsken igår kväll. Jag har inte forskat så mycket i hur det sträckte sig över vårt avlånga land, men det verkar vara många som sett det för det fullkomligt svämmar över av bilder på sociala media. Jag vill inte vara sämre så klistrar in en bild jag å. Fotograf är maken för min telefon ville inte samarbeta.

Man säger ofta att en bild inte berättar allt, men faktum är att färgen kom med kameralinsen. Vet inte om det var för ljust omkring oss. Däremot gick det inte att få med flammorna på bild, det var en mäktig upplevelse. De rullade över himlavalvet likt vågor på en strand.

Jag får spurta ner till grannen sedan, eftersom deras hus och/ eller tak är med på i princip varje bild. Det kan nog vara roligt för dem att se.

Så nu lämnar jag detta och ni som bryr er måttligt om norrsken kan andas ut. Ni kanske hellre vill läsa om att jag sitter och laddar inför att ringa ett samtal om en liten stund. Jag låg och överlade med mig själv sent igår kväll, för vem behöver sova liksom, och kom fram till att Jag gör det. Kanske. Jag har nämligen sökt ett jobb. Ett jobb som jag nog skulle ha chansen att få (bortsett från potentiell risk för åldersdiskriminering), OM det inte vore för att denna stad snart översvämmas av varslade arbetstagare. Jag skulle dock tro att om någon av dem söker, så är de i och för sig överkvalificerade. Men för att sticka ut tänkte jag höra av mig till kontaktpersonen och chit chatta lite. Jag har ett par vettiga frågor på lut, men tänk om hon också har det? Hjälp!

Samtidigt har jag ju mitt pluggande. Så nu har jag ältat färdigt det här också. 

Helgen spenderades på en liten ö med tre andra kvinnor som tycker om att skriva. Så det gjorde vi. Och åt god mat, drack gott vin och pratade en masse. Detta var andra tillfället vi träffades på det här sättet, och andra gången vi fick besök av den lokala författaren. Det är fantastiskt att få möjligheten att prata med någon som uppnått ett mål man själv är intresserad av. Hon och fyra andra författare har tagit initiativ till en bokmässa i Stenungsund den 11/3, där ca 80 författare kommer att vara på plats. På vanliga mässor förekommer det ofta förlagsrävar och påstridiga marknadsförare, men denna mässa ska ha mötet i fokus. Mötet mellan Läsare och Författare. Jag tycker att det låter fint och avslappnat. Gå dit vettja om ni är intresserade, eller bara är trötta på att sitta hemma. Det är gratis entré! 

Från en av helgens morgonpromenader

Jag trodde att jag skulle ha mer att rapportera, det var ju en vecka sedan senaste uppdateringen, men det är tomt i min hjärna. Bådar gott inför mitt telefonsamtal... Hjälp igen! Varför utsätter jag mig för det här? Kanske ska äta lite frukost först, ja så får det bli.

På återseende!

 

Godkänd första

Jag har precis fyllt på min kopp med rykande hett kaffe. 75% av barnen har givit sig av till respektive skolor och resterande 25% påbörjar sitt sportlov idag och ligger därför kvar i sin varma säng. Utanför bråkar vinden med fågelmataren som tvingas utföra en ryckig dans. Det är mysigt. Jag tycker om att sitta inomhus och lyssna på oväder. Vara glad att jag slipper ge mig ut.

Om motivationen inte sviker ska jag ut lite senare. Ta ett litet varv i spåret. Vänja musklerna vid aktivitet igen, de har fått respit alltför länge. Jag var faktiskt ute i fredags. Jodå, mellan G-delen och VG-delen på tentan gav jag mig ut. Jag var beredd och hade löparkläderna på så att det bara skulle vara att snöra på sig skorna och slänga på sista lagret. Det regnade vilket innebar att jag fick vara ensam med mina tankar. Bästa vädret i det avseendet.

Jag fick alltså godkänt på G-delen utan hjälp av mina dugga-poäng. Det var några deltagare som kuggade, så jag är ödmjukt tacksam att inte vara en av dem som har en omtenta framför sig. VG-delen gick mindre bra. Jag lyckades skrapa ihop en del poäng, men jag ställer mig ytterst tveksam till att jag ska lyckas få VG på hela kursen. 

Idag tar jag nya tag och öppnar med Arbetsrätt. Det ska bli intressant, det är ju något vi alla berörs av i någon mån. Ja, alla vi som inte är FIRE då.

I onsdags var vi ute på lite häng i Majorna. Bror Gunnar Jansson och Christoffer Johansson klubbade på Hängmattan, Musikens Hus. Gratis inträde, jorå. Inte gratis vin, närå. På det hela taget var det mysigt. Men det fanns också en viss förbättringspotential. Till exempel hade jag önskat att samtliga rum i lokalen hade högtalare, men tyvärr var det bara möjligt att lyssna i ett rum som var till bredden fullt av folk. Men finns det hjärterum...

Gillar nykterhetstestet i form av en trasmatta på golvet framför baren. Så länge du inte snubblar på den kan du beställa ett glas till.

Random snubbe som klarat testet, väntar på sin belöning.

Det är sällan vi gör den här typen av utsvävningar, men därför blir det lite extra kul när man väl gör det. Nästa gång ska vi se till att komma tidigare och få plats på första parkett. Kanske slå till på en liten matbit till och med?

Det var en rafflande final i På Spåret i fredags, tittade ni? Riktigt underhållande med två bra lag i kupéerna och en välförtjänt vinst till Marie och Fritte. Jag kan inte låta bli att förundras av de kunskaper som deltagarna sitter inne på. Fast jag måste skryta och nämna att jag faktiskt lyckats ta två 10-poängare i rad på de senaste programmen, både Trollhättan och Mora. Annars är jag helt värdelös på städer, allrahelst i utlandet. 

Nu ska jag se till att få i mig lite frukost och sätta igång den här dagen. Hoppas att ni får en fin vecka. Våren är på ingång, första tranan har siktats vid Hornborgarsjön. 

   

Jag spottade och svor...

...över fenomenet LinkedIn för ett tag sedan, länk dit, då jag inte riktigt kände att jag passade in i mallen. Jag håller fast vid att jag fortfarande inte uppfyller kriterierna som fullvärdig medlem, men jag har faktiskt börjat smyghänga där lite. "Know thy enemy" ni vet...

Jag draperar mig i osynlighetsmantel och surfar runt bland flashiga titlar, duckar för personliga meddelanden från Diane på kundservice som menar att just min profil har fått si och så många träffar och jag bara måååste uppgradera till Premium och läser otaliga artiklar under en minut.

Och vet ni, det är inte så illa faktiskt. Man får ta vistelsen där med en nypa salt, kisa litegrann, snabbscrolla förbi irritationsmoment och vips blir det uthärdligt. Ja till och med lärorikt. Under ett och samma tak får jag tillgång till en mängd information och nya arbetsrelaterade insikter. Tips på och länkar till organisationer som utvecklats till högintressanta för mig. Det har till och med gått så långt att jag ansökt om medlemskap i ett förbund och skaffat ett konto hos en annan instans. Mer om det kommer troligtvis i framtiden. Allt tack vare LinkedIn...

För att visa min tacksamhet bytte jag faktiskt profilbild till en något skarpare, så nu slipper talangscouterna sitta och gnugga sig i ögonen när de tittar på mig. Jag har däremot inte översatt min yrkestitel till engelska, det får väl bli nästa steg.

Nä, tentan närmar sig med stormsteg och här sitter jag och prokrastinerar. Dags att plugga på begrepp som subrogation, lagfart, inkorporering och jordabalk. Just det, Alla Hjärtans Dag idag, var lite extra kärleksfulla mot er omgivning...

Tack för att ni finns!