En klassisk nöt

Egentligen är det ett helt naturligt steg att ta, men jag ville inte erkänna det för mig själv från början...

Jag pratar om det här med utbildningen. Som trogna läsare vet, läser jag upp lite poäng på Komvux för tillfället. Det jag själv inte visste (eller kanske snarare förnekade) i början av detta kapitel, var syftet med det hela. Kanske för att det inte skulle bli en stor grej, och att det i sin tur skulle leda till kalla fötter och blockering och vidare till dåliga betyg och ännu en gång ofärdiga studier.

Aldrig hade jag vågat drömma om hur roligt det skulle vara att studera igen. Jag får chansen att lära mig nya saker och jag fullkomligt älskar det. Kanske är det nyhetens behag, vad vet jag, men tror ni inte att jag redan nu har börjat fundera över fortsättningen. Vad VILL jag med det här?

Det är fantastiskt intressant med psykologi, vilket råkar vara ämnet jag läser för tillfället. Jag har länge lekt amatörpsykolog för många i min närhet, inklusive mig själv. Men steget till att utbilda mig till en sådan är ganska stort, vi snackar minst fem år här, om jag inte är felunderrättad. Jag kommer således att vara närmare 50 än 40, när jag väl är klar. OM mina betyg ens räcker till.

Däremot finns det ett yrke som jag länge sneglat på, vars utbildning dessutom ligger nästgårds, och det är personalvetare. Men förstår ni hur kul det skulle vara att få jobba med något som relaterar till det? Nu snackar vi "bara" tre år på högskola, vilket innebär att jag fortfarande skulle vara närmare 40 än 50 när jag är klar.

Okej, då har vi en plan men nu kommer 10.000 kr-frågan. BOKSTAVLIGT TALAT! För vet ni, jag kommer inte att kunna spara en krona under den här tiden. Jag kommer dessutom att bli med lån! Yikes! Nu blir det genast lite läskigt. Kanske inte just lån-biten, det känns okej. Men mina FI-planer då? Ergo - den klassiska nöten! Slita mig rik, eller leva mig lycklig?

Instinktivt tänker jag att jag ska fortsätta trycka in så mycket jag bara kan i min portfölj nu, men samtidigt vore det ganska oansvarigt av mig att inte fylla ladorna nu inför de tre kommande årens oförutsedda utgifter och semestrar med barnen.  

Som grädde på moset, kan jag naturligtvis inte ha kvar min anställning. Jag tror att jag kan be om tjänstledigt i ett år, men sedan är det bye bye! Jag måste alltså även hitta ett jobb, helst inom det jag utbildar mig till... 

Jahapp, har ni några erfarenheter av liknande funderingar eller goda råd i allmänhet?

Glamping

Det är verkligen inte helt lätt att sitta och plugga när vädret är som det är. Det händer ändå att jag får en stund här och en stund där, förhoppningsvis ska det räcka. Min semester har inte börjat än, jag jobbar en vecka till. Sedan hoppas jag få lite mera tid till mina studier, det här ämnet känns viktigare att få ett hyfsat betyg i.

Däremot tjuvstartade vi med ett litet semesteräventyr i fredags. Min kompis bor på ett helt ljuvligt ställe, med en (typ) egen sjö och härlig skog runtom. Dessutom har de byggt en stor flotte med badstege, som de planerar att ha en bastu på så småningom. Så vi bestämde att vi (tillsammans med våra respektive) skulle övernatta i våra hängmattor och utgå från deras place, efter grill och lite bubbel.

Så vi lastade flotten full och styrde föröver, tvärs över sjön. Letade upp en bra plats med lagom många träd och hängde upp våra hängmattor. Sedan gick vi tillbaka till flotten och dukade upp ost, kex och vin. Det blev några härliga timmar som vi drev runt på sjön och hade det gött. Vi såg herr Bäver simma iväg från sitt bygge och jag fick för första gången höra Nattskärran. Häftigt!

På morgonen åkte vi åter ut på flotten och drack vårat morgonkaffe. Det hela avslutades med ett härligt, svalkande dopp. Ibland känner man sig verkligen omtyckt av livet. 

Hur har ni det i sommarvärmen? Gör ni något särskilt eller njuter ni av att vara hemma?

Vilket veckoslut!

Alltså de två senaste dagarna, alltså! Snudd på lycka, även hos en realist/pessimist som jag tenderar att vara ibland. Jag har för mig att det var flera saker, men just nu är det främst två händelser som förgyller min tillvaro. 

Det första är att jag fick ett B på min första kurs på Komvux!!! Det hade jag inte vågat hoppas på eftersom jag kände att jag valt ett för högt tempo på studierna. Det var till och med en tillfällig känsla av uppgivenhet, då jag kände att jag får kanske vara glad om jag ens får ett E. Så när betyget B poppade upp på skärmen, ja gissa hur lycklig jag blev! 

Det andra är att dottern tog sitt moppekort idag!!! Jag är så stolt, glad och lättad. För vi har tragglat, eller ja...hon har tragglat. Men jag tror nästan att jag är mer lycklig över detta än vad hon är. Det var andra gången hon skrev provet. Därför kändes det lite som att om det inte går vägen nu, kan det bli svårt att hitta på sätt att motivera henne. Första gången tog hon lite väl lätt på det, så på sätt och vis kanske det var en nyttig lärdom.

Jahapp, jaa nä nu har jag nog pyst ut tillräckligt med positivism för ett och samma inlägg. Det finns trots allt en gräns för hur mycket av den varan man orkar läsa på en gång. ;-)

Trevlig helg!

 

Tid för rekreation

Vilken fin helg det blev. Min väderapp har visat regn och åter regn, men så bjöd vädergudarna på 27-28 grader och strålande solsken istället. Det tackar jag för! 

Inte mycket tid för sol och bad, förvisso, men ibland passade jag på att sitta ute i solen och plugga. Snart är min första kurs avklarad, bara en muntlig examination kvar. Det har varit jätteroligt, även om jag har seriöst tvivlat på min hjärnas kapacitet då och då. Men efter att jag förstått att jag nog kommer att få ett högre betyg än vad jag satte som mål, kändes allt genast lite lättare. Och jag är väldigt taggad redan nu på nästa kurs, som ju är Psykologi.

Min portfölj går kräftgång och är bara pisstråkig, ändå kan jag inte låta bli att smita in och köpa nåt litet här och nåt litet där. Jag hade en liten tanke på att rikta in mig mer på investmentbolag, där det ännu finns rabatt att hämta, så jag har tagit in ett par nya. Vi får väl se hur de tar sig, det är VNV, VEF och Linc. Har även fyllt på lite Investor, såklart.

Jag och dottern sådde lite för några veckor sedan, men jag får nog kasta in handduken där. Det har kommit upp lite kål och mangold, men nu snackar vi musöron. Har inte sett röken av vare sig morötter, dill eller gräslök. Jag kan ha vattnat för lite, men det skyller jag på min väderapp. Den visar ju regn hele tiin, och då tänker jag ju såklart att det är onödigt att vattna. Sedan släpper jag den tanken och mina grödor förgås. Nåja, vi har gott om potatis och lök åtminstone. Basvarorna i varje hem! Framgent räknar jag med avkastning i form av äpple, vinbär, amerikanska blåbär, plommon och rabarber formligen drunknar vi i. 

På jobbet är det full fart. Vi går på knäna, känns det som. Och det gäller inte bara min avdelning, det är nog en ganska vedertagen känsla på hela arbetsplatsen. Jag har lite halvhjärtat sökt andra jobb, men jag vet att jag inte är kvalificerad för de jobb jag vill ha och då kan jag lika gärna bli kvar. Jag räknar ju med att mina nya fina betyg ska hjälpa mig så småningom, och då jäklar blir det åka av. Förhoppningsvis kommer det ha klarnat lite, vilken utbildning jag vill satsa på. Det här blir bra!

Just det ja, återkoppling till rubriken. Min man fick för sig att han skulle bygga en kanot i vintras och idag har vi varit ute och paddlat med den. Det är som en helt annan värld när man glider fram på ån. Här och där flyger en fågel upp, och då och då plaskar det till när en fisk fångar en insekt. Annars är det kav lugnt, helt underbart. Rekreation de Lux!

Någon som gått på semester än och vad gör ni då?

Roller coaster

Här kommer en liten snabb blänkare om att jag fortfarande lever och har hälsan! Livet väntar inte på någon och det går dessutom i tvåhundra knyck. Det är svårt att urskilja vad som rör sig i periferin, i en  fartvind som får ögonen att tåras. Jag är nöjd bara jag lyckas hålla armar och ben innanför vagnen. 

Mina studier har dragit igång lagom till att trycket på arbetet har ökat, samt att det snart är deadline för företagets interntidning. Lägg där till att barnen har sommarlov och inte riktigt har samma dygnsrytm som en vanlig arbetstagare. Sedan har jag skaffat mig en skrivarkompis och tanken är att vi ska skriva lite och sedan ge varandra input på texterna. Men det är faktiskt ingen fara med mig, jag gillar att ha kniven mot strupen. Det är faktiskt då jag presterar som bäst. I helgen har jag hunnit med både återhämtning, sol och plugg.

Börsen är inte särskilt rolig just nu. Jag satte ett sparmål på Avanza för skojs skull, men det skulle jag aldrig gjort för nu sjunker mina procent i rask takt. Det är bara att hålla i och hålla ut, även här!

Oh, och så såg jag att Yann Tiersen kommer till Sverige i vinter. Jag som älskar filmen Amelie från Montmartre, jag måste ju seriöst överväga att köpa biljett. 

Vilken är din favoritfilm?

Det sa schlurrrp...

...i mina buffertar i maj/ juni. Till att börja med bilen. Behöver jag säga mer? AC:n la av och jag fick ett prisförslag (som det så fint heter) på 12 000 kr. "Hehe...jag återkommer!"

Min tanke var att kolla med försäkringsbolaget, men så tyckte besiktningen att jag behövde nya bromsskivor och belägg runt om. Kostnad oklar men okej, det måste göras! Chocken när jag hör att jag måste hosta upp 7 500 kr för detta. Grabben på linjen, lät ursäktande och förklarade nästan generat att materialet tyvärr kostar en del. Detta trots att jag anlagt ett oerhört solitt pokerface och bara sagt "Aha och jaha", med ett leende. Han upprepar det ännu en gång innan vi lägger på, och jag menar på att det är som det är ...återigen med ett leende.

Men känslan av att ha blivit lurad gnager, så till den grad att jag dristar mig till att surfa in på Mekonomens hemsida (på arbetstid) och själv bilda mig en uppfattning om vilka kostnader vi faktiskt pratar om. Övertygelsen om att jag ska lära mig att meka själv, har i detta nu aldrig varit större. Åtminstone tills jag ser priserna. Det visar sig att grabben har nog ändå en poäng, det är inte superbilligt material vi snackar om. Det är en tröst och en lättnad. Jag behöver inte lära mig meka själv. Om något så behöver jag lära mig att tillverka skivor och belägg billigt. Det känns inte riktigt aktuellt.

AC:n får vänta helt enkelt. Jag ska kontakta försäkringsbolaget och kolla läget, men inte just nu. Just nu är det enklare att veva ner rutorna och idka förnekelse. 

Sedan var det dotterns födelsedag. Ingen nyhet, what so ever! Men mopeden skulle betalas. Jag betalade bara en tredjedel, men jag skulle fara med osanning om jag sa att det inte märktes. Här kommer återigen min oförmåga att meka in i bilden, eftersom jag tog beslutet att köpa en sprillans ny moped för att slippa bekymmer. Jag vet, det är ingen garanti. Men det bättrar på oddsen. 

Jag ska däremot inte klaga. Jag har ett antal riktade buffertar och det är jag glad för nu. Varje månad sätter jag in en viss summa på dem, oavsett hur mycket de innehåller. Tack vare det kan jag fortsätta att månadsspara som vanligt på börsen inför min ovissa framtid. 

Jag vill gärna avsluta med en lite rolig Overhearing på jobbet (kanske inte rolig-haha, men ändå). En kvinnlig kollega på 50+ hade läst någonstans att man som 50-åring bör spara 3-4000 kr i månaden, om man vill sätta lite guldkant på tillvaron efter pensionen. "Va? Vem sparar så mycket liksom?" var hennes spontana kommentar. Här vill jag bara påpeka att vi ligger i samma lönespann, med skillnaden att hennes barn är utflugna. Visst är det fascinerande hur olika man kan resonera och prioritera här i livet? Men om inte jag hade råkat ramla in på det här spåret för ett par år sedan, så hade det kanske lika gärna kunnat vara mina ord... 

Har ni någon go-to-kassa/ buffert?

Jag tar tillbaka mina 39

Jag har inte redovisat min exakta ålder här på LaBlog, men när jag var ute och sprang (läs lufsade) häromdagen utan lurar i öronen, dök en massa tankar upp. En av dem handlade om just min ålder och eftersom jag vill dela mina kloka insikter med er, så outar jag den nu.

Tanken som slog mig löd: Vad håller jag på med? Ändå sedan jag fyllde trettionio förra året, har jag tänkt är jag är typ fyrtio. Som för att bevisa för mig själv och alla andra att jag minsann inte lider av att bli äldre. 

- Åldersnoja? Nänänä, här ser ni en som står för sina sju gråa hårstrån och glada kråksparkar.

För vad är en medelålderskris egentligen? En plötslig insikt om att man inte är ung längre, med följden att man klär och friserar sig på ett ungdomligt sätt? Ringsignal - en raplåt av Einar, streckkolla alla avsnitt av "Ex on the Beach" för att snappa upp hur kidzen pratar nuförtiden? 

Nja, jag tror att det ligger mer bakom begreppet än så. Att det inträffar runt fyrtio, har nog egentligen mest att göra med att barnen börjar bli stora och inte kräver konstant passning. Man får tid att fundera, helt enkelt. Man utvecklas ju under hela livet och det har trots allt gått 15-20 år, sedan man sist ställde sig frågan: Vad vill jag med mitt liv? 

(Som ni märker utgår jag från människa-med-barn-perspektivet, nämligen mitt eget. Jag har inte så mycket annat att jämföra med.)

En del kanske kan känna sig stressade över frågan, åtminstone om man inte är nöjd med vad man åstadkommit under dessa år. Då kanske det är lätt att "krisa". För egen del känner jag mig väldigt tillfreds med min privata tillvaro. Även om jag har drömmar och tankar så känner jag, att jag inte vill vara någon annanstans än här just nu. 

På jobbplanet däremot, finns det lite att önska. Men det är helt och hållet mitt eget fel. Jag skördar frukterna idag, av det som en ganska omogen tjej planterade för ungefär tjugo år sedan. Visst hade jag kunnat ändra riktning under den här tiden som gått, men jag har inte haft någon vision. Och utan vision, ingen motivation. Inget driv, ingen mening. Jag blev vid min läst!

Min kris består av en jäkla massa visioner, passion och driv. Jag ska ge mig själv alla de möjligheter som mitt yngre jag slarvade bort. Man kanske kan kalla det för medelålderskris, men jag tror att den kan inträffa när som helst. Beroende på vem du är och var du kommer ifrån. Fast om du byter karriär eller riktning i livet när du är tjugonio, så kommer du undan med det. 

Jag är ju faktiskt bara trettionio ännu. Och om jag går och intalar mig själv att jag redan är fyrtio, snuvar jag dessutom mig själv på det storartade i att fylla just fyrtio. Så kan vi inte ha det!

Vad har ni för tankar om kriser?