fredag, oktober 27, 2023

Gott och blandat

Ännu en delkurs avklarad i utbildningen. Det känns väldigt bra och det är roligt att beta av kurser. På det sättet blir det väldigt tydligt att det går framåt. Och för varje dag som går är jag en dag närmare mitt nya yrkesliv. 

Vi blev uppmanade redan första dagen att börja leta efter LiA-platser, trots att det är först hösten -24 som vi ska börja praktisera. Det är tydligen inte helt lätt att få en LiA-plats. Jag är priviligierad på ett sätt då jag har en kompis som kan hjälpa mig att ordna en plats på en kommun. Det hade varit superintressant att få prova på. Nackdelen är att det är långt att åka. Det tar ungefär en timma och en kvart med bil. En väg!

Så jag får sätta mig och fila på ansökningsbrev och göra en lista på möjliga arbetsplatser i närheten. Jag har dragit lite i en kontakt på LinkedIn, så nu är det dags för denna plattform att börja leverera. Dock inget svar ännu, men det är fredag och allt är möjligt! ;-) 

**********

Jag har också klarat av drygt halva Bitcoin-kursen. Det är roligt, men svårt att greppa all teknik bakom. Åtminstone för någon som inte har någon erfarenhet av IT. En fråga som vi ska fundera på under kursen är vilka andra tillämpningsområden det kan finnas för block-chain-tekniken. Och den är lite är lite lurig, tycker jag. Fördelen med tekniken är att det inte finns någon mellanhand mellan sändare och mottagare. Men frågan är vad själva värdet ska utgöras av? Måste det vara en bestämd valuta, eller skulle det kunna vara information som byter ägare? Jag känner att min fantasi är lite för begränsad ännu. Hoppas att det klarnar lite mer under resten av kursen.

**********

Jag hade en PowerPoint-presentation i klassen igår. Egentligen är det ju ingen stor grej, men av någon anledning hade den förvandlats till ett imaginärt monster innan det äntligen var dags. Kanske kan det bero på att alla skulle hålla i varsin presentation och att alla också skulle sitta och titta på varandras. Syftet var att träna på just detta och alla hade fått samma information. Vilket innebar att alla (garanterat) satt och lyssnade efter darr på rösten, stakningar, tittade/ lyssnade efter tics, bedömde hur säker/ samlad man verkade, tyckte och tänkte om bilderna samt kollade om man tittade in i kameran tillräckligt mycket eller inte.

Det gick bra. Alla blev godkända och jag fick till och med det högre betyget och ett fint omdöme, men fy vad nervös jag var. Egentligen tycker jag om tanken på att stå inför andra och prata. Jag har också varit bra på det, men då var det IRL och det innebär en helt annan kontakt med åhörarna. Jag vill verkligen öva upp mina färdigheter igen, jag får bara hitta ett forum att göra det i. Men det får bli lite längre fram.

Det jag egentligen skulle komma fram till var att det blev en jätte-urladdning efter att lektionen var slut. Jag förvandlades till ett mentalt blåmärke och började gråta för ingenting. Det var tur att jag var ensam hemma. Jag grät för att jag saknade min morfar, som varit borta i fyra år. Jag grät för att barnen börjar bli stora. Jag grät för att katten börjar bli gammal. Jag grät för att småfåglarna utanför köksfönstret var så små...

Tillslut blev jag så trött på mig själv att jag startade min ljudbok. Bästa medicinen med lite verklighetsflykt! Ja, kanske inte när man faktiskt behöver bearbeta någonting. Men igår var det verklighetsflykt som krävdes. Och efter ett tag var jag i balans igen! 

**********

På hästfronten känns det som att min utvecklig har stagnerat lite. Jag funderar på att kanske ta en privatlektion igen. Den förra jag tog för ett halvår sedan, tyckte jag inte gav mig någonting eftersom ridläraren hade en egen agenda, typ: Jag brukar alltid börja med... Och det kanske är bra om man som elev har tänkt ta flera lektioner, men eftersom jag inte har råd med det så kändes lektionen lite bortkastad tyvärr.

Jag tänker att om man tar en privatlektion är det väl ett ypperligt tillfälle att få ordning på elevens personliga utvecklingsområden på hästryggen. Men nu har vi en ny ridlärare som verkar mer engagerad, så kanske kunde det vara värt att testa igen.

**********

Nu får ni allt ha en go helg!

fredag, oktober 20, 2023

Lite om livet

Hösten är kommen och jag sitter och tittar på en nästan decimeterstor spindel som firar sig ner från köksklockan. Det är inte så farligt som det låter, för tillsammans med två pumpaformade stearinljus på tavelhyllan under, utgör den en del av årets Halloweenpyntning.

När barnen var mindre tyckte jag att det var roligt att liva upp mörkret med döskallar, skelett i trädgården, spindlar och nät över tavlorna och en och annan girlang. Det är ändå sådant som kanske stannar kvar och blir till nostalgiska minnen hos barnen. Uppenbarligen har jag lyckats med mitt företag, för det är min snart vuxna dotter som insisterat på att vi måste pynta. Även om det är så illa ställt med korpens ben, att den måste lutas mot en vägg för att inte ramla omkull. Och fladdermusens ena vinge pekar hjälplöst rakt ner. Tur att den har ett snöre som hjälper den att hålla sig kvar i luften.

När jag tittar tillbaka på mitt föräldraskap, hittar jag naturligtvis saker som jag önskar att jag gjort annorlunda. Fast egentligen så tror jag att det snarare handlar om att jag börjar få lite separationsångest. Det är bara några år kvar, sedan kommer jag inte ha några barn kvar hemma att ta hand om. Och då kommer tvivlet. Gjorde jag verkligen mitt yttersta? Vad skickar jag egentligen med mina barn ut i världen? Har jag förstört dem? Kommer de att tvingas gå i terapi?

Jag tror och hoppas innerligt att de är bättre rustade för sitt vuxenliv, än vad jag var. Om det är så, inser jag att jag måste vara nöjd så. För jag har inte haft en aning om hur man ger nya människor rätt verktyg, istället för att smitta dem med egna demoner. Det får mig att undra hur i hela världen, det kan vara tillåtet att skaffa barn utan utbildning och examensbevis? Det är ju det största vi någonsin kommer att göra. Skapa nya människor.

I skolan går vi just nu en kurs som handlar om ledarskap. En viktig förutsättning för att kunna leda andra på ett bra sätt, är att man först och främst kan leda sig själv. Självledarskap. Det gäller ju alla typer av ledarskap, inte minst att vara förälder. När jag ser tillbaka på mitt liv och de beslut jag fattat, blir jag nästan rädd. 

Mitt nuvarande jag litar inte det minsta på mitt då-jag. Idag tycker jag inte att jag hade någon koll alls, att det är ren och skär tur att allt har gått så bra som det ändå har gjort. Kanske kommer jag tänka tillbaka på mig själv nu, om 15 år och tänka: Men herregud, hur kunde jag handla på det viset? Jag hade ju noll koll på läget! 

Man kan kanske jämföra det med när man som barn stod ganska nära (inte jättenära) en klippkant på ett berg och den ansvarsfulla vuxna, med panik i rösten skrek att man skulle backa. Seriöst? Jag hade ju jättebra koll, varför skulle jag ramla ner? 

Jag har försökt ha med mig den bilden, under barnens uppväxt. Jag kanske får svindel och det kittlar i handflatorna när de själva har står (för) nära en klippkant. Men jag tvingar mig själv att komma ihåg den känslan av kontroll jag upplevde att jag hade, när jag som barn stod där. Jag måste lita på barnen. Jag kan inte skydda dem från allt. De måste få fatta sina egna beslut. Jag kanske kan påminna dem om riskerna (utan panik i rösten) och därmed försäkra mig om att jag ökat deras medvetande. Ge dem förutsättningarna att fatta rätt beslut. Eller åtminstone ett bättre beslut än fel!

För livet är ju fyllt av ovisshet. Det finns så lite vi själva kan kontrollera och vad som är rätt för en individ, är inte nödvändigtvis rätt för en annan. Vi kan inte fatta våra barns beslut, hur gärna vi än vill. Men vi kan göra vårat bästa för att ge dem rätt förutsättningar. Och en stor del av det tror jag är trygghet. Och trygghet är närhet, kärlek och spindlar på Halloween.

Ha en fin helg! 

söndag, oktober 15, 2023

Inte deprimerad men...

...kanske en avlägsen släkting, som man träffar en dag i månaden och som fullkomligt suger livslusten ur en. 

Det finns dagar, i mitt annars så perfekta liv, då det enda jag vill är att dra till skogs och isolera mig. Tänka att jag säger upp mig från livet. Jag vill dock betona att jag inte vill sluta leva. Jag vill bara klippa alla band, alla åtaganden, alla plikter och låtsasplikter. Och alla människor. Jag vill inte välja bort dem. Jag vill välja bort mig själv.

Stänga ute omvärlden och klara mig själv. Bli en enstöring. En crazy-cat-lady. Minus katterna för det är lika med förpliktelser. En sådan där som bor i ett ensligt hus, vilket traktens barn tävlar om att våga sig närmast efter mörkrets inbrott. En sådan där som det skvallras om på byns sammankomster. Och det är inte kändisskapet jag vill åt, det är bara lugn och ro.

Eller gå i kloster och avlägga tystnadslöften. Aldrig behöva byta en artighetsfras igen, inte fundera på om jag kan ha trampat på en öm tå eller sagt något som kan misstolkas. 

Sluta att tänka i problemlösande termer, sluta planera och sluta tillgodose behov. 

Här någonstans inser jag vilken elak och värdelös människa jag är. Jag har begåvats med två helt fantastiska barn, som jag aldrig skulle vilja leva utan. En äkta hälft som känner mig bättre än någon annan och ändå väljer att fortsätta dela sitt liv med mig. Alla har inte en sådan tur i livet.

Sedan är det ju som så... att imorgon när jag vaknar till en ny dag, kommer alla dessa känslor och tankar att vara som bortblåsta. Gårdagens melankoli kommer att te sig rent overklig. Hur kunde jag ens tänka så? 

Och sanningen är hormoner, antar jag. En dag i månaden ställer de till det i min hjärna. Det har inte alltid varit så och intensiteten i känslorna varierar från månad till månad.

Det kan hända att jag tar bort inlägget imorgon. Ångrar att jag postade det. Samtidigt kanske någon känner igen sig. Kanske någon känner en strimma av gemenskap, just nu. I denna lilla korridor av tid.

fredag, oktober 13, 2023

Hej jag heter Fumlan och jag är en ekorre!

Va? Fredag igen? Jag undrar när det är i livet som man upplever att tiden går som fortast? Eller eskalerar farten konstant i takt med stigande ålder? Nä, egentligen har det säkert mycket att göra med hur upptagna dagar man har. Här är det fullare rulle än vad det någonsin varit, och troligtvis blir rullen mindre full om ett par år åtminstone. 

Och därmed var dagens filosofilektion över och vi går raskt vidare till något annat. Som... åh jag vet inte, min utbildning kanske? För det är lite frustration i leden. Vi studerar ju i huvudsak på distans och det fungerar bra. Vissa dagar är lärarledda och andra är det självstudier. Vilket har gått bra, ungefär fram till nu. För nu har matematiken blandat sig in i utbildningen. Vi har fått en formel och instruktioner som vi ska jobba med i grupper. Man ska kunna maila läraren, men jag vet att det kan ta tid innan man får svar. Vilket gör upplägget väldigt tungrott. Jag tror att jag har löst en uppgift korrekt, men om jag skulle ha missuppfattat något innebär det att jag fortsätter räkna på ett felaktigt sätt. Och en genomgång av uppgifterna ska vi ha först vecka 44, då en annan kurs ska in emellan. Något för studeranderepresentanten att ta upp kanske...

Idag åker hela familjen till Grebbestad. Vi ska bo i ett hyrt hus tillsammans med nästa skal av familjen. Det har nästan börjat bli lite av en tradition att stråla samman på det här sättet, någonstans från västkusten upp till Värmland. Det roliga är att vi av en slump hamnat ett stenkast från den gård min morfar föddes på. Det ska bli galet blåsigt i byarna också, så promenaderna kommer att bli extra salta. Ni som vet, ni vet! Det är så att det knastrar i huden efteråt. :-)

Just det, en lite märklig grej inträffade för ett tag sedan. På Avanza kan man ju ha sparkonton och jag har ett genom Nordax. För ett par veckor sedan fick jag meddelande från Nordax att de ville att jag skulle uppdatera mina uppgifter, ni vet det där tråkiga kännedomstugget. Först tänkte jag; Pust! Sedan tänkte jag; Undrar varför de inte kontaktade mig via Avanza, som de brukar när det gäller förändringar i räntan m.m. Och till sist tänkte jag; Äh, lika bra att få det gjort. Så jag loggade in på Nordax... och hamnade på ett konto med en massa pengar på. Alltså INTE samma summa som jag har på kontot på Avanza. Men det var i mitt namn och det såg helt normalt ut. Så jag skyndade mig att ta ut den hisnande summan av 15 000 kr (jo, men jag ÄR student), och förde över den till mina mer kända konton. 

Jag hade ju en period när jag i början av min sparkarriär, likt en ekorre, delade upp och gömde undan mina tillgångar. Och precis som typiskt för ekorrar är, hade jag uppenbarligen glömt bort en av mina gömmor. Men nu kan jag äta mig fet igen, lagom till vintern!

Med det vill jag önska eder alla en fröjdefull helg!

fredag, oktober 06, 2023

TGIF

Godmorgon!

Igår strålade världen i vackra färger och hög luft. Idag har den svept in sig i en grå och blöt filt, men det är ju sådan den är. Den svenska hösten. Mörknat har det också gjort. Men det gör mig inte så mycket. Inte än i alla fall. Inte nu. Det var skillnad när man jobbade dygnets alla ljusa timmar. Nu sitter jag för det mesta hemma och även om jag inte är ute så mycket på dagarna, räcker vetskapen att jag kan om jag vill. På bekostnad av skolarbetet i så fall, naturligtvis. U win some, U lose some.

Jag vill passa på att slänga in en bild redan här och nu. Helt utan anledning. Den föreställer två oerhört egensinniga hästar. (Jag har ännu inte lärt mig skillnaden på häst och ponny, så allt som jag inte vet är en ponny - är en häst!) De har precis gått två lektioner och är glada att ha kommit ut i hagen. De började genast klia varandra på ryggen. 



Jag hade den svarta och trots att han drar ner huvudet i tid och otid, även i galopp, så att jag tappar taget om tyglarna, så är han verkligen en helmysig kille. När jag googlar på fenomenet finner jag att det är ett tecken på stress. Men då måste han vara konstant stressad, för han gör det alltid och hela tiden och med alla. Mer som tics...

I min utbildning har vi äntligen börjat läsa en kurs som är lite mer i linje med det jag har väntat på, nämligen riskhantering. Så himla roligt, intressant och oväntat klurigt! 

Som studeranderepresentant har jag börjat få bekänna färg. Jag blev förvarnad om att jag skulle kunna bli kontaktad av elever som behöver en axel att gråta ut mot, men att det inte är syftet med min roll. Just det hände, men faktum är att jag tycker om att stötta. Om jag känner att jag når fram och i mån av tid. Det skulle ju inte fungera om alla hörde av sig, men då skulle nog utbildningen ha andra problem i och för sig. Jag har också fått fungera länk mellan elever och lärare, då kommunikationen inte riktigt fungerat. Jag har fått tolka och identifiera kärnfrågor som jag sedan presenterat för lärare, då de inte fått grepp om vad oron i gruppen beror på.

Allt det här är väldigt roligt, men det är också förknippat med en press. Jag måste vara på tårna och tänka på hur jag formulerar mig, för att inte riskera att öka på oron eller trassla till problematiken. Jag måste vara objektiv, men också visa att jag upplever samma som de andra eleverna. För jag är ju lika mycket elev som de andra. Men ibland måste jag påminna mig själv om att det inte är meningen att jag ska ha koll på allt, bara för att jag fått den här rollen. Och ingen annan ska ha den förväntningen på mig heller. 

Annars då? Jo men vi hade ju kalas i helgen som gick. Vi blev 17 stycken. Normalt antal, även om vi kan vara fler. Jag bestämde mig för att servera långpannepiroger. Två med köttfärs och en med lax, spenat och fetaost, med matchande såser. Till detta serverade jag vin från Argentina, ett rött från Malbec-druvan (MUMS!) och ett vitt som också var gott. Det blev mycket lyckat och pirog kommer jag definitivt att göra igen. Dock inte på kalas! *pust* 

onsdag, september 20, 2023

Livet är för kort

...för att ligga i sängen och vrida sig. För varje varv hoppas jag att detta är det sista innan sömnen släpper in mig. Men så blev det alltså inte och nu är jag bara irriterad. Hur många timmar av mitt liv har jag inte slösat bort på att försöka somna? 

Det är inte alltid såhär svårt, tack och lov. Men när det väl händer så är det på hyfsat samma tid i månaden. Jag har kollat upp om det har med månen att göra, men det verkar inte som att den är boven i dramat. Jag går väl efter min egen månadsklocka.

Förr eller senare somnar jag alltid, men eftersom jag både är klarvaken och irriterad som sagt, så tänker jag att jag ska göra som kidzen. Jag ska dygna! 

En av förmånerna med att sitta hemma med distansstudier, det är inte hela världen. Å andra sidan, att vara svårsomnad dök upp i mitt liv ungefär samtidigt som studierna. Hönan eller ägget? Annars har jag oförskämt goda sömnvanor, vilket gör att jag drar slutsatsen att när jag väl börjar jobba igen kommer de säkert tillbaka.

**********

Nog om mina vansinnigt intressanta sömnproblem. Jag läser om grupprocesser och arbetsgrupper just nu, och det är verkligen intressant. Det är dessutom ett bra tillfälle att analysera sig själv. Vem blir jag i en grupp? Vilken roll tar jag, eller får jag? Är det alltid samma roll? Svaret är nej, åtminstone i mitt fall. Det beror på vilken typ av grupp det är och vad syftet är.

Jag har smygövat på att lyfta andra, just för att jag märkt hur glad och avslappnad jag själv blir om jag får komplimanger eller spontan, bra kritik. Jag blir bekräftad och därmed mer säker på min roll. Det gör i sin tur att jag kan flytta fokus från mig till andra. Upptäcka vad de kämpar med. Det funkar faktiskt jättebra i min ridgrupp. Stämningen är lätt och uppsluppen, för det bästa är bonusen att det smittar av sig. Nu ska jag verkligen inte ta all cred för att vi är en bra grupp, men när jag var ny upplevde jag att det kändes mer tillknäppt mellan deltagarna. Det kan också ha att göra med att jag var osäker på precis allt, eftersom jag inte ridit tidigare. Då gällde det bara att överleva! ;-)

**********

Min katt har då inga sömnproblem. När jag kom upp för trappan, kom han vinglandes emot mig med pliriga ögon. Undrade väl vad som stod på och varför vi måste gå upp mitt i natten. Nu har han återgått till sin djupsömn på golvet vid mina fötter. Ligger och snarkar och tassarna rycker. Jag är så glad för hans skull! ...inte alls bitter! (Minsann, har han inte fisit också?)

**********

Från det ena till det andra. Vad är grejen med: "Hej! Är den här varan tillgänglig?" Ja, som vissa av er kanske förstår så handlar det om Marketplace på Facebook. Jag svarar såklart. Och sedan är det tyst. Alltså även om jag säger att den "är tillgänglig", så är det tyst. Vad är grejen? Troll? OCD? Det har inte bara hänt en gång och jag vill så gärna förstå. Är det en bugg bland alla ettor och nollor?

**********

Nu tror jag att jag ska ta och titta på lite skolarbete. Försöka distrahera bort min annalkande hunger. Skulle kunna ta udden av den med lite kaffe, men kaffebryggaren låter som helt tröskverk i uppstarten. Så jag får avvakta lite för att inte väcka hela huset. Det är ju faktiskt väldigt lugnt och skönt såhär på småtimmarna. En värld man sällan befinner sig i, trots att den är så nära.

Ha en fin onsdag, mina vänner!

fredag, september 15, 2023

Köper Bitcoin - nästan

Det småregnar ute och det får vara anledning nog för att jag ska strunta i min lilla morgonpromenad. Istället kokar jag en extra stor kanna med kaffe, drar på mig raggsockarna och sätter mig här med er istället.

Jag öppnar glatt med att berätta att jag hoppat bana i galopp! Det heter säkert något finare på hästspråk... Jag nämnde ju det i förra inlägget (tror jag) att jag längtade efter att få prova det. Och nu har jag gjort det. Det var jätteroligt och jag har fortfarande träningsvärk. Men! Det blir väldigt tydligt att jag inte har full koll på min galopp ännu. Jag behöver öva upp balansen, driva bättre och rama in hästen bättre. Men jäklar vad kul det var! 

Jag har avslutat första delkursen på min utbildning nu, puh! Helt galet att det bara är på 75% takt, jag har liksom inte hunnit med att ens titta på mina andra två kurser på högskolan. Men igår och idag är schemafria, så igår passade jag på att bekanta mig med Bitcoin (som ju är en av mina högskolekurser). Det var intressant och också roligt. För lärarna har byggt upp ett system med EduBitcoin, så vi har fått skapa en egen plånbok och börjat göra transaktioner. Lite mystiskt att läsa om Satoshi Nakamoto också, som är grundaren till Bitcoin. Det gillar vi!

Ni som har ett gott minne kommer kanske ihåg att jag har varit i rensar-tagen. Jag fortsatte i rask takt över till min smyckessamling. Mer specifikt till min guldgömma. För med stigande ålder är det inte ovanligt att just guldhögen växer. Förlovningsringar, ex-pojkvänsgåvor, ja ni fattar. Sådant man helt enkelt inte använder längre av förklarliga skäl. Vad gjorde jag med min blygsamma guldhög då? Jo, jag sålde den faktiskt. Skickade iväg den i en liten guldpåse och fick en swish tillbaka. Snabbt gick det också.

Pengarna åkte in på börsen fortare än kvickt. Lite för fort faktiskt. För i efterhand kom jag på att det  gott och väl hade räckt till både en ny mc-hjälm och ett par hellånga cykelbyxor. Som jag ju gått och craveat länge. Min nuvarande mc-hjälm är en billig sak som viner av luftdraget, har ett litet visir och trycker i pannan. Jag har ändå stått ut i 10 år! Och mina nuvarande cykelbyxor är bara cykelshorts, vilket inte hjälper upp motivationen att ge sig ut och cykla när hösten väl har kopplat sitt grepp. Jag tror dessutom att mina cykelshorts också närmar sig den aktningsvärda åldern av, om inte 10 så åtminstone, 8 år...

Lyssnat på böcker har jag också gjort och nu senast har jag plöjt Kattis Ahlströms två fina romaner, I hennes skor och Sången om Sanna. Mysiga att lyssna på och hon har en varm ton i sina böcker. Den sistnämnda av dessa två gillade jag ändå bäst, och de faller båda in under kategorin easy-listening. Lite avkoppling och verklighetsflykt som kontrast till skolarbetet. Sedan är det ett plus att hon läser upp böckerna själv. Nu har jag precis börjat lyssna på en bok som heter Lektioner i kemi av Bonnie Garmus och den verkar lovande.


Gult är f..fint?!!

Nu kör vi den här sista vardagen, innan vi välförtjänt får lägga upp benen och luta oss tillbaka in i helgen!