Det tråkiga med att månadsspara...

...är att man aldrig har likvider att ta till när ett guldläge uppenbarar sig. Som tex i börskraschtider som dessa. Jag hade lite fonder som jag hann sälja av innan det började rasa på riktigt, så där fick jag loss lite kapital att leka med. Jag är så nöjd med det, jag fick sänkt min GAV-kurs lite här och där samt tagit en liten tugga av någon enstaka ny post.

 

Det är nackdelen med att vara tråkig och månadsspara, men för rookies som jag är det faktiskt övervägande positivt att månadsspara. Jag jämnar ut inköpskostnaden genom att köpa månadsvis, då köper jag både när det är dyrt och när det är billigt. Att vara långsiktig på det viset är också bekymmersfritt, så länge jag är nöjd med mina innehav. Jag pytsar in och glömmer bort, försöker att inte läsa och analysera för mycket nyheter. Okej, nu ljög jag. Jag är alldeles för nykär för att glömma bort, jag loggar in minst en gång om dagen för att titta till mina älsklingar. Jag vill ju inte att de ska känna sig övergivna!

Och det är nu vi kommer till den springande punkten i mitt inlägg, för när jag loggar in en random dag och ser att; 

"Oh nice, den där aktien har gått ner såpass idag. Läge att fylla på?"

"Fast nej just det, jag har ju redan shoppat färdigt den här månaden....."

"Ah well, jag är ju så präktig och duktig att jag månadssparar så jag är lika glad för det ändå." (inte) 

****************************** 

Nähäpp, om man skulle ta och gå igenom sina gömmor och se vad man sälja på Tradera! :-)

Väl mött!

Våga vägra tacos (eller) make pie - not war!

Jag har en bekännelse och jag vet att jag står ensam i denna begivenhet. Men okej, här kommer den: Jag gillar inte tacos! Varannan helg står denna maträtt ändå på menyn, eftersom hushållet består av fyra barn och en man som definitivt har tacos bland sina top-ten på favvomatlistan. Jag drar min djupa avgrundssuck, himlar med ögonen, börjar hacka grönsaker och försöker att inte känna efter. Det finns ju trots allt människor som svälter i världen och skulle tacka sin lyckliga stjärna över att få delta på en tacofredag....eller skulle de?

Hur som haver, denna helg mäktade jag inte med ännu en tacomiddag. Allt detta jobb, för något jag värderar lägre än ett paket mellanmjölk. Så jag klistrade på mig ett käckt leende och annonserade ut att den här gången blir det en festlig tacopaj istället, jäääj! Fyra misstänksamma par barnögon riktades mot mig och ett tveksamt: "Gillar vi det? Har vi ätit det förut?" (läs: "Kommer vi överleva detta? Är det lök i?")

Ev. barnens sista måltid

Sanningen är att pajen faktiskt fick godkänt, med råge. Men jag är inte dummare än att jag begriper att detta tilltag inte kommer att fungera varje gång. Jag kom undan den här gången och jag är så mätt och lycklig. Det gäller att gripa efter varje halmstrå! Var placerar sig tacos på er Top10?

Väl mött! 

Aldrig mer kaka på kaka!

Mmmm, visst ser den god ut vid första anblicken?

Men ack så jag bedrog mig, jag blev överlistad av min kardemummakaka. Jag trodde att vi var vänner. För ungefär två veckor sedan gjorde jag nämligen min första kaka efter detta recept och den blev så grymt god. Fluffig och saftig, fin nog att bjuda vilken kunglighet som helst på. Jag som aldrig bakar annars, för är det något jag är bra på så är det att misslyckas med mjuka kakor. Min självkänsla tillåter max 1 bak/ år, läkningsprocessen är allt för krävande och jag vill skona min familj. Så kom då det förra baket och jag fick bjuda på Kakan med stort K, familjen kunde inte varit mer imponerade om jag så hade haft en halo bakom mig då jag serverade den. Jag upplevde en lycklig känsla av att äntligen ha levlat i moderskapet och jag började fundera över vad nästa nivå skulle bli. Skulle jag ge mig på att försöka pyssla med barnen? Tillverka skeva snögubbar av gamla tubsockor? Klistra fast paljetter på barnens tandborstar? Idéerna stod som spön i backen, ivrigt påhejade av min hybris.

Men en vedertagen sanning är att man ska sluta på toppen. Mitt övermod blev mitt fall. Jag fick ett sötsug i helgen och tänkte att istället för att köpa en bulle, skulle jag baka min kardemummakaka. Så jag slängde ihop den lite snabbt och schuss in i ugnen... 

45 minuter senare: Är det inte märkligt hur tung en kaka kan bli? Som för att poängtera misslyckandet i samma stund man lyfter ut den, som för att symbolisera tyngden av den stenros som slår ut sina kronblad i magen i det ögonblick man inser att någonting är fruktansvärt fel. Om ett år kommer jag att läsa detta inlägg igen och bli påmind om att aldrig ta någonting för givet. 

Väl mött!  

Fick visa leg på Systemet idag!

Det är ingen jättegrej att skriva ett blogginlägg om, I know. Fast alltså, jo, låt mig få detta. Jag är trots allt i de upper thirties, med skrattrynkor och tre grå hårstrån på vänster tinning. Jag var på annan ort och passade på att köpa lite franskt vin och veteöl (jamen ni hör ju). Väl i kassan börjar jag känna mig obehaglig till mods medan jag försöker tricksa upp kortet ur plånboken, jag tittar upp och ser att den femton år yngre kassörskan granskar mig ingående. Tre möjliga alternativ till hennes intresse hinner susa genom min skalle; 

A. Känner vi varandra, men jag har drabbats av akut ansiktsblindhet?

B. Hon tycker att jag ser ut som en förrymd coronapatient och försöker stirra ihjäl viruset för att rädda mig.

C. Hon tror att jag har stoppat på mig en flaska Koskenkorva som jag inte har några planer på att betala... 

Lättnaden när hon försiktigt frågar om hon skulle kunna få se min legitimation är så påtaglig att jag nästan vill brista ut i skratt, men jag vill ju inte förnärma den trevliga kassörskan. Så jag ler mitt soligaste leende (så att varenda rynka syns) och räcker henne mitt körkort. Jag märker hur mannen som var före mig i kön och nu står och packar i sina burkar i kassen, och definitivt är yngre än jag, sneglar på mig. Jag tror inte att jag vill veta vad han tänkte där och då, men det bjuder jag på.

 

Väl mött!

I denna ljuva skördetid

Traditionellt sett har det främst varit hösten som förknippats med skörd, men beroende på vad man är ute efter kan man faktiskt förse sig av naturens skafferi i princip året runt. Just nu formligen exploderar det av liv runt oss, fåglarna skrålar för full hals, bladen på träden slår ut och häggen blommar. Innan vi vet ordet av är det dags för skolavslutning och semestern är i antågande. Visst vore det fint om vi  kunde stoppa tiden här ett litet slag, bara tillräckligt för att vi ska hinna uppleva och njuta av allt som händer nu. För det är inte utan att det känns lite stressigt, speciellt när man vet att man missar det mesta för att man måste tillbringa dagarna på jobbet.

Idag är lyckligtvis en varm och solig söndag, så jag tog med min lilla korg och drog till skogs i jakt på brännässlor och kirskål. Det finns så mycket man kan göra av detta "ogräs". Nässlor är rika på vitamin A, B och C, aminosyror samt flera nyttiga mineraler såsom järn och magnesium. De kan därför användas till te, eller göras till nässelpulver som man kan ha på frukostflingorna. Kirskål sägs vara bra om man lider av gikt, artros eller reumatism, den besitter egenskaper som renande, leverstärkande och urindrivande. Båda dessa arter kan användas i matlagning på samma sätt som spenat. OBS! Ät inga vilda växter som du inte 110% säker på, det finns gott om giftiga växter som kan förväxlas med ätliga!

  

Om jag nu också hade varit en inbiten snigelentusiast hade min lycka idag varit gjord. Jag råkade nämligen stövla rätt in i en koloni av Vinbergssnäckor, ni vet de där stora sniglarna som man kan tillaga och äta. Jag har sett någon här och där i närheten, men nu snackar vi 2-3 st/kvm. Så när jag skulle lämna mitt nässelställe blev det med mycket större försiktighet än när jag forcerade mig dit, det är otrevligt nog att råka trampa på en liten trädgårdssnäcka.

Vinbergssnäcka

Så vad ska jag nu göra med min skörd? Nässlorna ska jag nog torka och använda till te och kirskålen ska jag prova att steka tillsammans med maskrosknoppar i olja, vitlök och salt. Kan bli en "sidedish" till kvällens grillmiddag.

Väl mött!

Idag gjorde jag något busigt

Som framgår av rubriken, frångick jag idag mina vardagsrutiner. Jag tog en semesterdag, stannade hemma från jobbet och hade huset helt för mig själv. Syftet med min Day-Off var att jag skulle prova på hur det kändes att få ägna en hel dag åt skrivande. Jag älskar att skriva och min högsta dröm är att en dag kunna försörja mig som författare. Jo, jag inser att jag låter som en 12-åring, men jag tror att det är viktigt att ha drömmar. Både stora och små.

Så hur gick det då? Jag kan ju säga såhär, klockan går otroligt nog fortare här hemma än på jobbet. Jag hade planen klar för mig.

• 6:30 - Vakna
• 6:45 - Frukost och slösurf
• 7:30 - Skriva
• 11:00 - Joggingtur
• 12:00 - Dusch och lunch
• 13:00 - Skriva
• 16:00 - Avsluta

Visst ser det oerhört genomtänkt och proffsigt ut? Men jag har idag lyckats identifiera ett antal punkter jag måste förbättra till nästa gång.

• Sluta titta in på börsen i tid och otid (men just nu är det extremt, med börsdipp och kapital som ska placeras i rätt tid, så nästa gång ska jag skärpa mig där).
• Inte bli stående i duschen, bara för att jag är frusen (ej försvarbart ur ett klimatperspektiv).
• Inte sitta och dumglo på fåglarna vid fågelbordet utanför fönstret.
• Inte raka benen på arbetstid 

Jag fick faktiskt skrivit lite också, och jag är nöjd med innehållet. Det tog tid men jag inser att det jag skrev behövde processas, både mentalt och på skärmen. Det kändes viktigt att det blev helt rätt och att språket samspelade med texten. På det hela taget är jag mycket nöjd med min dag. Inte bara fick jag prova på att ha en skrivardag, jag fick också tanka mycket energi.

Idag valde jag datorn, men min skrivbok är finare
 så den får pryda bloggen ändå.

Väl mött!

Stop and smell the roses - livskvalitet

Livet får inte bli en transportsträcka. Det är lätt att bli inspirerad och taggad av bloggar om privatekonomi och sparande. När man väl börjat spara pengar, börjar man leta kronor i alla vrår. Man blir snål, och det är helt okej att tänka efter två gånger innan man köper något, det är inte det jag far efter. Men man får inte glömma att leva också. Det är inte en garanti att vi får ha hälsan och uppleva vår ålderdom. Skulle jag dö innan, så vill jag ha levt ett rikt liv.

1. Javisst är det billigare att låta bli att åka och spela biljard med barnen, men det är roligt, givande och vi skapar minnen tillsammans. 
2. Javisst är det billigare att inte köpa ett mustigt Bordeaux-vin, men är det guldkanten jag vill åt så vill jag inte nöja mig med något halvgott bara för att det är snällare mot plånboken.
3. Javisst är det billigare att inte resa till London hela familjen, men se punkt 1.
4. Javisst är det gott med havregrynsgröt eller omelett, men kanske inte på en lördagskväll.
5. Javisst är det billigare att inte ha ett BookBeat-konto, men jag älskar böcker och på en månad plöjer jag 4-8 st. Utan böcker är jag inte!

Ett gott vin kan jag unna mig då och då, men hur är det med resor då? Det är en betydligt större post, men faktum är att jag reser väldigt sällan. Därför har jag gott om tid att spara ihop det som behövs. Så fort lönen kommer in på kontot dras det genast diverse summor till diverse sparande, såsom resor, nöjen och framförallt bilen. På det sättet behöver det inte bli en tung månad när bilen måste in på service eller repareras.

Med lite planering kommer man långt, även om det inte garanterar en friktionsfri tillvaro. Ingen vet vad framtiden för med sig, men jag har åtminstone säkrat upp med ett ekonomiskt fallnät som förhoppningsvis fångar upp mig om något oförutsett skulle inträffa. 

Väl mött!